Sök

Tjänstesamhälle eller tjänarsamhälle – håller vi på att (tip)tappa bort våra själar?

Anna Gullstrand. Foto: Press

Anna Gullstrand

Anna Gullstrand

Krönikör

De digitala plattformarna hjälper oss alla att spara tid. Men håller vi på att tappa bort det mänskliga perspektivet? Det frågar sig Anna Gullstrand i en krönika.

Piga och dräng. De bodde på bondgården och utförde sysslor för mat, husrum och en liten slant. Tjänare och tjänarinnor bodde i sin tur i tjänstebostaden och utförde också sysslor för mat, husrum och en knapp lön.

Vid 1900-talets början gjorde dessa personer det möjligt för de rikare att få ihop sina liv, sitt företagande och sin livskvalité. Reglerad arbetstid, lagstadgad semester och minimilöner hade ännu inte gjort entré på arbetsmarknaden.

100 år senare har digitaliseringen, delningsekonomin och de smarta plattformarna gjort underverk för nutidens livspusslande. Mathem ser till att mjölken återigen står utanför dörren, den färdiglagade middagen levereras av Foodora, och Sellpy hämtar och säljer våra prylar och kläder. För den som har råd, och bor i storstaden, ska tilläggas.

Plattformarna har också hjälpt oss privatpersoner att tjäna en extra slant. Alla småbarnsföräldrar vet att Mini Rodini värmer Traderas och Blockets servrar. 

Fram till nu har vi som privatpersoner främst handlat med mat, våra saker, och våra lägenheter på nätet. Nu står det klart att vi också har börjat handla med vår tid.

I appen Tiptapp – som växt i raketfart nu i sommar – ställer vi oss själva till arbetsmarknadens förfogande. Här är det inte den som bjuder högst som vinner, utan den som är villig att utföra ett fraktjobb för en förutbestämd peng. Forsla bort en hög flottiga pizzakartonger till tippen för 200 kronor. Eller 100 kronor – om någon nappar på erbjudandet.

Tiptapp är alltså en tjänst som kopplar ihop privatpersoner. Det är antagligen inte meningen att någon ska "tiptappa" som heltidsjobb, utan det är tänkt som extrainkomst. Kanske för studenter som har tid över? Kanske för en person som bara råkade ha vägarna förbi Djursholm med slutdestination Farsta en solig tisdagsmorgon?

Och det är inte bara Tiptapp. Om man djupdyker i Tradera-profiler så märker man även där att många faktiskt inte säljer saker, utan sin tid. Vissa köper in enorma mängder Duplo, delar in i småpaket som säljs dyrare, eller säljer sticklingar av sina prunkande kaskadpelargoner. Det är deras val, kan man så klart tänka.

Så, har vi ett problem?

Antagligen. En helt ny svart marknad. "Giggare" som sliter mer än heltid, utan marknadsmässig lön, försäkringar, pensionavsättning, eller semesterersättning. Miljoner i uteblivna skatter. Kanske ser vi embryot till ett tjänstesamhälle som hämtat lite väl mycket inspiration från 1800-talet…

När apparna har blivit ”arbetsgivare” och vi alla blivit “giggare” finns det en hel del att göra och många frågor att ställa.

Några saker jag klurar på just nu:

  • Bankerna: Var får en giggare som jobbar 20 procent hos Uber, 20 procent åt Foodora, 20 procent ”åt” Tipptapp och får in resten på Airbnb-uthyrning och Tradera-försäljning ett bostadslån?
     

  • Skatteverket: Hur säkrar man att skattepliktig inkomst (privat/hobby) deklareras och att de som slår i taket startar enskild firma/bolag?
     

  • Fackförbunden: Vem blir giggarnas företrädare gentemot arbetsgivarna? Vem står på deras sida, säkrar trygghet, skälig ersättning och gör deras röst starkare?
     

  • Försäkringsbolagen: När gränsen mellan jobb och fritid suddas ut, och vi även utför tjänster privat, hur behöver hemförsäkringen ändras för att förbli relevant och tillföra värde?
     

  • Arbetsförmedlingen: Vilka jobb tipsar man om? Är delningsekonomins möjligheter synliga för arbetssökande?
    Rekommenderar man personer att signa upp sig på frilans finans, eller inte?
     

  • Politikerna: Vem kommer med progressiva förslag som både skapar värde för giggaren och plattformsföretagen i den nya ekonomin?

För fler perspektiv i frågan, läs Lisa Magnusson i dagens DN, som menar att frågan inte är om enkla jobb ska få finnas, utan om de ska vara lagliga.

Jag vill addera ytterligare ett perspektiv. För det finns också frågor här som vi behöver ställa till oss själva.

Inte, vad är det i ekonomiska termer värt för mig att få mina sopor körda till återvinningsstationen?

Utan, vad är människan värd, hen som utför arbetet?

Det medmänskliga perspektivet.

För färre (tip)-tappade själar.

Läs mer