Varför gnäller ni, entreprenörer? Skatteverket har ju helt rätt

Breakit Skatteverket Personaloptioner
Varför gnäller ni, entreprenörer? Skatteverket har ju helt rätt

Stefan Lundell

Medgrundare och innehållschef

Att erbjuda personaloptioner till sina anställda är faktiskt inte så problematiskt som många verkar tycka och tro, skriver Stefan Lundell.

Att jag, som är så långt ifrån en skattejurist man kan komma, ger mig in i debatten kring personaloptioner borde förmodligen få varningsklockorna att larma på alla möjliga ställen.

Men efter att ha tagit del av det senaste dygnets uttalanden från diverse startup-entreprenörer och företagslobbyister så kan jag helt enkelt inte hålla mig längre.

Av en händelse råkar det vara så att Breakit just i detta nu utreder möjligheterna att använda oss av de nya reglerna för personaloptioner. Därför har jag haft anledning att djupdyka (nåja) i det nya regelsystemet. Dessutom har jag haft flera längre snack med Skatteverkets expert på området så helt oinformerad är jag inte.

Så vad är det egentligen alla är så upprörda över?

Kärnproblemet är att det finns en inbyggd osäkerhet i de nya reglerna:

När personaloptioner (se faktaruta) utfärdas görs en uppgörelse mellan dig som anställd och de nuvarande aktieägarna i bolaget. Men den stora haken är att du bara kan utnyttja avtalet först tre år senare – och då är det ju långt ifrån säkert att dagens aktieägare finns kvar i bolaget. Men för att du ska få teckna några aktier krävs det att ägarna – som potentiellt kan vara nya – beslutar om en nyemission på de villkor som du och de gamla ägarna kommit överens om.

För att eliminera den här osäkerheten har ett gäng techbolag använt sig av teckningsoptioner istället – men det sätter Skatteverket nu alltså stopp för. Orsaken är enkel. I lagen står redan idag att du inte får göra så. Skatteverket måste så klart följa lagen. Om någon ändring ska ske på den punkten måste politikerna föreslå en lagändring och det finns inte på kartan i dagsläget. På något annat sätt går det inte att tolka gårdagens besked från Skatteverket.

Men min poäng är att det i praktiken inte har någon betydelse. Jag skrev visserligen en ödesmättad artikel före sommaren där jag varnade för att de anställda riskerade att hamna i kläm med de nya reglerna.

Men efter att grävt ännu djupare i regelverket med hjälp av våra egna jurister och tagit del av kloka entreprenörer som Erik Byrenius har jag tänkt om.

De nya optionsreglerna är riktigt bra både för entreprenörerna OCH de anställda. Visst, det finns en teoretisk risk att ägarna sätter sig på tvären när medarbetarna ska få ut sina aktier via en nyemission tre år efter det att avtalet ingåtts.

Men det är i högsta grad bara en teoretisk risk.

Ta Breakit som exempel. I våras gjorde vi en nyemission där bolaget värderades till 50 miljoner kronor.

Låt säga att vi skulle vilja skriva ett optionsavtal med någon av våra nyckelmedarbetare (baserat på de nya reglerna) där de om tre år får köpa in sig i bolaget till en värdering på 100 miljoner kronor. Snabbspola tre år framåt då det blivit dags att lösa in avtalet. I princip finns då två scenarier:

# Breakit har utvecklats sämre än förväntat, är värt mindre än 100 miljoner kronor och de anställda har ingen uppsida att köpa in sig. Avtalet faller utan att någon transaktion genomförs.

# Breakit har fortsatt att växa och värderas till över 100 miljoner kronor. De existerande aktieägarna som köpt in sig på värderingen 50 miljoner (och i de flesta fall betydligt lägre nivåer) släpper då ifrån sig en del av ägandet till de anställda men har fortfarande fått en kraftig värdetillväxt.

Absolut, i det sista scenariet kan det vara så att nya aktieägare kommit in som vill bråka och inte släppa något av ägandet till personalen. Men tänk efter en stund – varför skulle de göra det?

I Breakit är personalen utan tvekan bolagets viktigaste resurser. Var finns den ekonomiska logiken att som ägare blåsa medarbetarna? Tvärtom kommer de som nya delägare bli ännu motiverade, göra ett ännu bättre jobb och därmed öka värdet på bolaget ytterligare.

Dessutom finns det en faktor till att beakta. Skulle aktieägarna vägra att infria avtalet så väntar en utdragen rättslig process där utgången är långt ifrån given.

Nej, för att sammanfatta. I det här fallet står jag på Skatteverkets sida gentemot entreprenörer och lobbyister. Gårdagens besked har i alla fall inte fått mig som entreprenör och största ägare i Breakit att tveka. Jag är fortfarande helt för att skapa ett incitamentsprogram med de nya optionsreglerna som grund.

Personaloptioner vs teckningsoptioner

Kvalificerade personaloptioner

Bolag som har max 50 anställda och max 80 miljoner kronor i omsättning kan ställa ut optionerna till anställda som uppfyller följande krav:

  • Tjänar minst 22 200 kronor per månad.

  • Arbetar minst 30 timmar per månad.

  • Inte själva och inte har en närstående som äger fem procent av bolaget två år innan optionsavtalet ingås.

  • Villkorar ägandet av sin option med att arbeta i bolaget under tre år från det att optionen ställs ut.

De nya personaloptionerna räknas inte som värdepapper och behöver därför inte beskattas som inkomst av tjänst.

De nya reglerna gör alltså att företag och personal som uppfyller vissa villkor kan få optioner som sedan kan bytas mot aktier utan att den anställda måste betala skatt när denne växlar in sina optioner.

Istället ska den anställda endast betala skatt när denne någon gång i framtiden väljer att sälja sina aktier och därmed ska betala en kapitalskatt på 30 procent.

Teckningsoptioner

Den här typen av avtal har varit vanligast i startups innan de nya optionerna kom. Men regelverket är snårigt. Grunden är dock att teckningsoptioner som kvalificerar som värdepapper förmånsbeskattas vid förvärvet. När optionerna säljs beskattas de som kapital.

Teckningsoptioner går inte att knyta till anställningen på samma sätt som personaloptioner.

 

Läs fler artiklar
LÄS MER