Spotifys HR-chef Katarina Berg stannar till utanför en dörr på våning 11.
”Nu kommer det att låta lite”, säger Katarina och öppnar dörren.
Ur ett Metallica-flipperspel vräker högtalarna ur sig öppningsriffet till trash-metal-stänkaren ”Ride the lightning”. Flipper-rummet var ett absolut krav från Martin Lorentzon.
"Han är fruktansvärt duktig faktiskt på flipper", säger Katarina Berg.
Över nästa dörr står det i guldfärgade versaler: DANIELS GAMING ROOM.
Där omringar sittmöbler i mjuka former ett antal set med Playstation 4 och stora tv-skärmar. Spotifys andra grundare Daniel Ek älskar att spela Fifa – ett spel som han slår de flesta i.
Vi passerar en pingisarena. Ett pysselrum. Något slags vr-ställe. Det finns till och med ett karaoke-rum, där det skrålas friskt på kvällarna. Ibland så pass vilt att de anställda som får feeling ramlar och spräcker glasväggen bakom scenen.
Sen går rundturen in till Spotifys hypermoderna klimatkontrollerade musikstudio. På ytan är det en orgie i mörkt trä, rött sammet, sjuka mängder dyr musikutrustning och Fender-gitarrer.
”Under golvet har vi tre kilometer kablar”, säger studioteknikern Maria.
Under onsdagsförmiddagen samlades ett 20-tal journalister inne på Spotifys splitternya huvudkontor i centrala Stockholm. Det är första gången i företagets historia som något liknande sker.
Vi åker upp till takterassen på våning 13. Utsikten är kanske den bästa i Stockholm.
Där berättar Katarina Berg att bolaget får tusentals jobbansökningar varje månad. Att ha de allra bästa lokalerna är ett sätt att attrahera de bästa talangerna.
Egentligen borde jag fundera på smarta frågor att ställa till Daniel Ek, om jag får chansen. Men när jag blickar ut över den lilla folkfolksamlingen där på taket är det bara en fråga som hela tiden poppar upp i mitt huvud: Varför är vi här?
Spotify har de senaste åren blivit känt som ett av Sveriges mest slutna bolag. Det har i stort sett inte spelat någon roll vilka frågor man har ställt till deras pressavdelning.
Svaret har alltid varit detsamma.
”Vi har ingeting att dela”, Spotifys variant av ”inga kommentarer”.
När medgrundaren Martin Lorentzon, då styrelseordförande, gav en sällsynt intervju förra sommaren valde han att attackera medierna, för att de rapporterade om Spotifys planer på en notering på New York-börsen.
”Man får väl ta media med en nypa salt. Hälften av det som media skriver brukar stämma, och hälften brukar inte stämma", sade han till Ekot.
Martin Lorentzon bedyrade att de tramsiga mediernas uppgifter var helt "tagna ur luften". Han påminde om en lightversion av Donald Trump.
Mindre än ett år senare började Spotify-aktien att handlas i New York. Sådana händelser kan man skratta åt. Men de är inte betydelselösa.
De gör att Spotify ses som ett bolag som man inte kan lita på. I kombination med bunkermentaliteten – att i stort sett aldrig svara på frågor – har det lett till en frostig relation mellan bolaget och stora delar av affärspressen.
Själv är jag övertygad om att det har gett Spotify massor av dålig pr världen över. Bolaget tappar ofta helt greppet om vilken bild av bolaget som sätts i medierna. Dessutom missar man chansen att själv kunna styra narrativet.
Nu verkar det som att islossningen är här.
I början av förra året tillträdde en ny pr-chef, Dustee Jenkins. Jag träffade henne tidigare i år – och hennes vision var tydlig. Relationen med pressen ska bli bättre. Spotify ska bli mer öppet. Det är också Dustee som är värden för dagens lilla sociala övning.
"Nu vill vi sätta en ny kurs, vara mer transparenta", sade hon från scenen.
Det hela är ganska logiskt.
Ett Spotify som är på börsen, och därmed har aktieägare, kan inte styras kommunikativt av grundarnas skeptiska inställning till pressen.
Det är dags att växa upp.
När jag själv träffade Dustee Jenkins förklarade jag ärligt att vi letar efter alla typer av storys kring Spotify. Vi jagar såklart avslöjanden, men vill också berätta om saker som Spotify gör bra. Det är ju ändå en av Sveriges mest lyckade tech-exporter någonsin vi pratar om.
”Det skulle ju till exempel vara grymt att få hälsa på i det nya kontoret, och visa våra läsare de allra första bilderna därifrån”, sade jag till Dustee.
Nu vinglar jag omkring i Spotify-huset och undrar om detta är början på en ny era, eller om det bara är en tillfällig charmoffensiv.
Bredvid mig går Stefan Lundell, som försöker ta ett par bilder på den coola studion.
”Inga bilder”, blir han genast tillsagd.
Ok. Man kan inte få allt.
Men jag lyckades i alla fall få träffa Daniel Ek, som var uppfriskande ärlig kring den hajpade börsnoteringen som bolaget genomförde i april.
”Att bli ett publikt bolag fanns inte på min bucket list”, sade Daniel Ek.
Jag gillar det nya, ärliga Spotify.
PS. Vi lyckades i alla fall ta lite bilder, in och kika på vår Insta-story för att kolla in dem. DS.