Breakit - Blev god för miljarder, förlorade allt - nu är Johan von Holstein tillbaka
Foto: Sara Lindh

Blev god för miljarder, förlorade allt - nu är Johan von Holstein tillbaka

Jon Mauno Pettersson
Jon Mauno Pettersson
06 sep 2015, kl 00:35

Nu berättar it-entreprenören Johan Staël von Holstein om sin turbulenta resa, relationen till mentorn Jan Stenbeck – och varför dagens digitala entreprenörer borde lyssna på honom.

Jon Mauno Pettersson
Jon Mauno Pettersson
06 sep 2015, kl 00:35

När vi för några veckor sedan kunde berätta att serieentreprenören Johan Staël von Holsteins senaste satsning, My Name Club, lyckats attrahera över en miljon användare på mindre än två månader var läsarnas reaktioner blandade. Många jublade och delade med sig av sina lyckönskningar. Andra var mer skeptiska till Johan Staël von Holstein och hans nya satsning.

Det finns flera skäl till det.

Johan Staël von Holstein är en kontroversiell karaktär. Han skäms inte för sina åsikter, han skrattar åt förlorade pengar och han använder gång på gång opolerade uttryck så som ”socialistsvin” och ”idioter.”

”Antingen gillar man mig eller så gör man inte det. Det är svart eller vitt", säger han med ett skratt.

"Men jag kallar socialister för deras rätta namn."

Vi sitter på ett fik vid hjärtat av Stureplan. Att vi träffas just här är ingen slump. Johan Staël von Holstein berättar att han precis är på väg att flytta tillbaka till Stockholm efter några år på en gård i södra Sverige. Att han har saknat Stureplan.

”This is my home. Det här är det enda stället i Sverige där invandrare umgås med svenskar, där vi har turister, där riskkapitalister möter entreprenörer och där kreatörer och journalister möts. Det är den enda platsen som är spännande i Sverige”, säger han.

Och visst verkar han känna sig som hemma. Under den dryga timmen vi sitter och pratar hälsar Johan Staël von Holstein på en rad människor som traskar förbi. Kollegor, gamla vänner, familjemedlemmar.

”Där är en skön man!”, säger han och vinkar mot Avito-grundaren Filip Engelbert, en av personerna bakom Rysslands största Blocket-klon, Avito.

För det gamla gardet, som var med och upplevde it-bubblan vid slutet av 90-talet, är Johan Staël von Holstein utan tvekan en av landets mest kända it-profiler. Han var under flera år mediemogulen Jan Stenbecks högra hand, han byggde upp det miljardvärderade it-konsultbolaget Icon Medialab och han har startat och investerat i mängder av sajter och teknikbolag.

För den nya startup-generationen som växer fram är det annorlunda.

”De har ingen aning om vem jag är. Men det är faktiskt viktigt att de vet det. De borde lyssna på vad jag har att säga. Jag skulle kunna hjälpa dem med så mycket. Hur man bygger bolag, hur man ska rösta politiskt och hur man ska hantera sina tillgångar.”

Men ska man verkligen lyssna på dina råd med tanke på att det inte alltid har slutat så bra?

”Det är det som är intressant. När jag stod på toppen och aldrig hade haft en motgång, då betalade folk 250.000 kronor för att höra mig föreläsa. Jag var så uppbokad att jag tackade nej till nio av tio erbjudanden. Men her-re-gud – jag har ju lärt mig mycket mer på nedgångarna. Men det är ingen som vill höra om dem.”

Johan Staël von Holsteins karriär inleddes i början av 90-talet när mediemogulen Jan Stenbeck tog honom under sina vingar. På Kinnevik och inom den snabbväxande MTG-koncernen blev han på kort tid ansvarig för att bygga upp en butikskedja för tv-shopprodukter, utveckla den spretiga tv-kanalen Ztv samt lansera ett text-tv-produktionsbolag.

Under drygt fyra år jobbade han tillsammans med Jan Stenbeck och de bodde tidvis tillsammans i Luxemburg.

”Text-tv-bolaget blev fantastiskt framgångsrikt, vilket gjorde att Jan lät mig bli ansvarig för hans hjärteprojekt, co-branded credit cards. Men det var tyvärr ett självmordsprojekt, eftersom det inte gick att konkurrera med de stora kortutgivarna och bankerna.”

”Men Jan gillade inte när saker inte gick vägen, så jag kände att det var dags att göra något på egen hand.”

1996 beslutade han sig därför för att starta internetkonsultbolaget Icon Medialab tillsammans med tre kollegor från Kinnevik. Ett konsultbolag som växte i explosionsartad takt. På fyra år gick bolaget från att ha fyra anställda med noll kronor i omsättning till att sysselsätta 3500 personer med en omsättning på 2 miljarder kronor.

”Vi hade ofattbart rätt i exakt rätt ögonblick. Vi var sjukt duktiga på att marknadsföra oss och profilera oss snabbt. Vi tog verkligen den marknaden. Vi blev världens största bolag inom den industrin, men ännu viktigare: Jag tror att vi var världens bästa.”

Men resan gick snabbt. För snabbt. Förvärv och kraftigt stigande aktiekurser följdes konstant av tunga förluster.

”Det går inte att växa så fort. Jag försökte dra i bromsarna, men den dåvarande vd:n ville inte lyssna på mig."

Johan Staël von Holstein berättar att han bland annat kallade den dåvarande vd:n för ”idiot”, vilket ledde till att han själv blev ombedd att lämna styrelsen.

”Helvete vad vi lärde oss mycket och det var fantastiskt kul. Samtidigt slet vi ut oss. Vi lever, men knappt. Det var en fantastisk tid. Skitsamma hur det slutade.”

Hur slutade det då?

”Bolaget såldes till slut för 4,6 miljarder. Så hur man än vänder och vrider blev det en succé. Och väldigt många tjänade ohyggligt mycket pengar. Men ett fåtal förlorade pengar, framför allt utlänningar. Vi hade det största utländska ägandet av alla bolag på hela börsen. Vi grundare tjänade inte heller några pengar.”

Varför inte?

”När det peakade belånade vi våra aktier och investerade i andra internetbolag som gick omkull. När börskurserna gick ned fick vi margin calls och bankerna tvingade oss sälja aktierna. Så till sist hade vi inget ägande kvar.”

Blir man bitter av sådant?

”Nej, men man lär sig förstå att de finansiella marknaderna är helt felkonstruerade. I nio fall av tio är det så. Det finns massa goda affärsänglar, och det finns ett fåtal vc-bolag som är bra och snälla och vill väl, men det finansiella systemet är inte de bästa vännerna av entreprenörsskap. De är bästa vänner av sig själva och pengarna i sig.”

Kort efter bakslaget grundade Johan Staël von Holstein istället en asiatisk version av sitt tidigare konsultbolag. Samma tanke och upplägg, men riktat mot nya marknader. För att fortsatt kunna använda sig av Icons då starka varumärke gav han moderbolaget en ägarandel i sitt nya bolag.

”Men Icon fick även rätten att utse styrelseordförande. Då tillsatte de vd:n som jag kallat för jävla idiot i moderbolaget. Då sänkte han även det bolaget.”

Men enligt Johan Staël von Holstein var det inte bara den riskvillige vd:ns fel att skeppet kapsejsade – och det är nu historien tar en smula oväntad och snudd på osannolik vändning. Johan Staël von Holstein menar nämligen att en av Sveriges mest erkända journalister, Peter Kadhammar, idag skribent på Aftonbladet, låg bakom kraschen av hans gigantiska it-bolag.

Peter Kadhammar skrev en artikelserie om Johan Staël von Holstein och hans it-konsultbolag som, enligt von Holstein, bokstavligt talat drev företaget till konkurs.

En artikelserie som sedermera belönades med Stora Journalistpriset.

”Jag är ingen långsint person, men det finns två personer som jag tycker förtvivlat illa om. Kadhammar är en av dem. Hans lögner och omskrivningar för att hålla sin tes kostade oss 250 it-personer jobbet i Sverige. Vi fick aldrig en ny kund efter hans artikelserie.”

I artiklarna målar journalisten Peter Kadhammar upp en galen företagskultur med champagnefester, dåliga arbetsvillkor och en maktblind Johan Staël von Holstein. Bland annat beskrivs det hur grupper av assistenter tvingas köpa hamburgare och hämta von Holsteins Porsche på flygplatser eftersom von Holstein säger att "han lågt räknat, mycket lågt, är värd 10.000 kronor i timmen."

Kadhammar konstaterar att "Vem som helst fattar väl att det vore vansinne om han då slösade bort sin tid med säg ... skriva reseräkningar?"

”Det började med att han ville skriva om oss, så jag bjöd ner honom till Hongkong så han skulle kunna få se att det vi höll på med inte var några konstigheter. På den här tiden reste jag hela tiden i Asien och jag hade guldkort och poäng upp över väggarna hos flygbolagen. Jag minns att vi skulle flyga tillsammans och att flygbolaget uppgraderade oss till förstaklass eftersom flyget blivit överbokat. Sådant händer affärsmän, speciellt på den tiden. Så vi blev uppgraderade och då passade Kadhammar på att ta en bild när jag satt där och skrev någon rubrik om att jag brukar sitta och dricka champagne i förstaklass."

Men varför gjorde han det här, menar du?

”Han var ute efter blod. Folk ringde och varnade mig, men jag, som är en snäll och go’ kille som vill väl, bjöd ner honom till Asien, så han kunde få en bättre bild av mig. Men han hade bestämt sig.”

Men varför tror du han ville sätta dit dig?

”För att han är socialist."

För att han är socialist?

”Ja, så enkelt är det. Journalistkåren i Sverige har gett sig fan på att krossa mig och de har gjort sitt absolut bästa. När jag flyttade hem runt 2003, då tänkte jag, fan, jag har lärt mig min läxa så nu ska jag aldrig ska säga någonting illa om socialismen, den vidriga. Men nej, det är ju det de vill. Jag tänker aldrig böja mig för de jävla svinen. Må dem brinna i helvetet.”

Pratar du om journalister eller socialister nu?

”Socialistiska journalister.”

Du är inte bara paranoid då?

”Om du läser den artikeln som Kadhammar har skrivit så finns det ingen i svensk historia, som är en icke-kriminellt belastad person, som blivit så nedskriven någonsin. Alla kategorier. Nej, jag är inte paranoid.”

”Men den där artikelserien med Kadhammar tog väldigt hårt. Då mådde jag riktigt dåligt."

För att förstå sig på Johan Staël von Holstein och hans, om vi ska vara diplomatiska, kritiska inställning till socialdemokratin så måste vi ta den här historien från början. Vi förflyttar oss tillbaka till början av 70-talet och en gård i Halland.

”Jag har ett fint namn, men jag fick det av min pappa när han adopterade mig. Han var gravt alkis vid 22 års ålder och min mamma kom från en arbetarfamilj och hade ett hem för socialt missanpassade ungdomar. Vi bodde på en förfallen gård som min mamma fyllde med knarkare för att vi skulle överleva. Knarkarna, det var oftast kommunister från Stockholm.”

”Och de här knarkande kommunisterna skyllde på skolan, samhället, staten, kapitalet, mamma, pappa, polisen. You fucking name it! Utom vad? Sig själva. Det var aldrig någonsin deras fel.”

Johan Staël von Holstein berättar att han redan i unga år började arbeta och försörja sig själv. Som tolvåring började han sälja godis i samband med fotbollsmatcher. På helgerna delade han ut tidningar i området.

”Jag mådde illa vid 12-13 års ålder av alla socialvårdare som var där och berättade hur synd det var om dem. Att det var så orättvist och att de ju var så intelligenta och duktiga – egentligen.”

Men kan inte olika människor ha olika förutsättningar?

”So what? Life’s not fair – get used to it. Bara det faktum att vi är födda i Sveirge, oavsett hur vi är födda här, gör att vi ska vara riktigt jäkla lyckliga.”

Johan Staël von Holstein berättar att han som ung själv hade adhd, var ordblind, hade dålig impulskontroll och ”hela tiden kände sig missförstådd, utanför och som en idiot” under sin uppväxt.

”Jag hade skitdåliga betyg och när jag gjorde lumpen i Stockholm misslyckades jag också.”

För hans del kom den stora vändningen när han kom in på en it-utbildning i Lund. På den tiden satt han i rullstol efter att ha varit med om en bilolycka, vilket kort och gott tvingade honom sitta stil i en stol. 

”Det var första gången i mitt liv som studierna faktiskt gick bra. Jag kunde liksom inte springa och jaga efter brudar. Sedan lyckades jag fuska mig in på ekonomiprogrammet i Stockholm.”

Fuskade du dig in? Hur gick det till?

”Jag gick upp till antagningsenheten tio gånger på fem dagar med blommor, chokladkakor och vattenkammat hår. Till slut släppte de in mig, trots att mina betyg inte räckte egentligen.”

”Sedan gick jag ut med 70-80 procent VG-betyg. Det visade sig att jag faktiskt inte var dum i huvudet. Det hade aldrig hänt om jag lyssnat på de där socialisterna och syo-konsulterna som ville sätta människor i fack och säga till dem vad de klarar av och inte klarar av.”

Han suckar.

”Jag hatar verkligen det där systemet.”

Det märks. Du har inte funderat på att bli politiker istället för entreprenör?

”Nej. Eller, blir jag miljardär igen, då startar jag ett nytt parti. Då gör jag som Donald Trump, som jag i övrigt inte har något gemensamt med, och lägger en miljard på att ruska om skiten. Eller två miljarder om jag har det. Eller tre för att djävlas!”

”Fast jag är nog för odiplomatisk. Jag kallar socialister för deras rätta namn. Det kan man inte göra om man ska vara politiker.”

”Dessa ungdomar som röstar på vänstern, Fi och Miljöpartiet… De förstår inte bättre.”

Tror du inte de tycker samma sak om dig?

”Jo, men det är där skillnaden är: man köper inte erfarenhet på diskett. De har inte bott i Sovjet och sett skiten. Det har jag gjort. Jag startade mitt första bolag i St Petersburg och bodde där i fyra månader runt 92. Den erfarenheten är en av anledningarna till mitt riktigt stora hat om socialismen. När jag såg hur människor behandlades som boskap och var rädda som skrämda djur för att tala och visa sig ute... All kärlek och all omtanke för andra - allt var borta. Det är ett sjukt system och det har aldrig varit något annat än ett sjukt system någonstans på jorden.”

Tillbaka till entreprenörshistorien. Efter att det asiatiska it-konsultbolaget gått i konkurs grundade Johan Staël von Holstein teknikinkubatorn Speed Ventures och rabattsajten Let’s Buy it. Den senare, där han själv var grundare och huvudägare, nådde som högst ett börsvärde på 10 miljarder kronor.

”Det var en fantastisk affärsidé. Det var Groupon, fast åtta år tidigare.”

Men historien upprepar sig – igen. Johan Staël von Holstein lyckades inte omvandla sitt bolag och sina ägarandelar till faktiska pengar på sparkontot.

”We got carried away och gjorde helt galna saker på den tiden. Jag sålde för flera 100 miljoner kronor och investerade blixtsnabbt i 35 internetbolag utan att knappt läsa affärsplanerna. Jag trodde att internet skulle bli vad det faktiskt blev. Jag tänkte aldrig på att det skulle vara en bubbla som där i mellan skulle göra mig urfattig.”

Men nu satsar på entreprenörslivet igen. Finns det någon fördel med att bli entreprenör som 50-åring?

”Både fördelar och nackdelar. Fördelarna är att det finns massvis med fallgropar som jag inte kommer att ramla i. Det finns ett enormt nätverk att nyttja. Men det finns också nackdelar. Jag är gammal, jag är trött, jag har en hund som ska skita och jag har ungar som ska köras till tennis. Gräsmattan ska klippas. Jag behöver sova mer. Det är ju så, en ny generation håller på att ta över."

"Det bästa för mig hade varit att få tag på några unga Johan Staël, tjejer och killar, som säger: Fan, jag vill break my back learning, för att sedan ge dem massa ansvar och låta dem göra fel. Precis som Stenbeck gjorde med mig. Men för att de ska våga komma och ta det jobbet måste de veta vem jag är.”

Han funderar en stund.

”Det är synd för Sverige att jag inte blev rik som ett jävla troll. Då hade jag blivit en ny Stenbeck.”

Läs mer om:
Läs fler artiklar
Läs nästa artikel