Det som irriterar mest med debatten efter skandalen med Cambridge är opportunismen. Alla dessa utspel och hårda slag mot Zuckerberg och Facebook. De kännetecknar en avundsjuka och revanschlust. Inte minst från medier – men också från näringslivet.
Avundsjuka, eftersom Facebooks annonsverktyg är mycket bättre än något annat på marknaden. De har kommit längre med sin big data-analys än de flesta företag. Och då ska vi komma ihåg att det är något de flesta företag – och medier – arbetar hårt och lägger mycket resurser på. Eftersom allt är automatiserat kan det erbjudas till extremt låga priser. Facebook skrattar hela vägen till banken – medan andra (läs: medier) gråter förtvivlat under sina banksamtal.
Revanschlusta, på grund av allt det ovan. Att en osnuten Harvard-student (vars tidiga, dokumenterade, reaktion på att så många använde Facebook och gav honom så mycket data var att de var ”dumb fucks”) extrema framgång blivit symbolen för så många branschers kräftgång. Hur någon utan några pressetiska regler nu tagit över den monopolliknande distributionsroll tidningar tidigare hade.
Att samme person nu – på grund av distributionsmakten – är den som avgör om tidningar kan lyckas eller misslyckas på deras plattform.
Det är i ljuset av det kritiken av Facebook oftast ska läsas. Som att någon kommit in och stökat till i den ordning som tidigare fanns och som alla förstått och accepterat.
Jag påstår inte att granskningar av Facebook ska bli snällare eller mindre kritiska. Jag påstår att rapporteringen lider under dessa två diagnoser och därför blivit dummare.
Istället för att dras med i allmänhetens chock över att Facebook har data om oss, hade jag önskat nya perspektiv, någon som hjälper oss förstå hur vi hamnat här och hur vi ska navigera oss i framtiden.
Var är analyserna och förklaringarna om de ”goda” Cambridge analytica-företagen? Alltså alla de företag och politiska partier som försöker använda Facebook och andra sociala mediers smarta verktyg för att – helt legitimt! – påverka val- eller köpprocesser.
För även om det står klart att Facebook i just detta fall gjorde fel, är det början på en ny era.
I takt med att vi människor delar med oss av allt mer data, att företag blir bättre på att förvalta och tolka dem, kommer det här bli vår nya vardag. Där vi vanliga internetssurfare kommer vara potentiella kunder var helst vi går.
Ja, det är en läskig framtid, men hellre än att skrämmas och gråta över det, borde vi hjälpa varandra att förstå. Givetvis fortsätta ansvarsutkräva, men också hjälpa allmänheten till självständighet och nykter skepsis.
Alternativet är att vi får dessa korta stunder av total panik och Facebookraderarkampanjer, som efter en vecka mynnar ut i allt mer desillusionerade internetanvändare.
En sådan utveckling förlorar alla på.