LÄS MER: Let's deal byter vd - grundaren kliver av
Julen 1997 blev Alexander Hars uppringd av Lars Karlsson, som han hade träffat på Chalmers ett halvår tidigare.
”Vill du vara med och tjäna 50.000 kronor på att programmera en grej?”, frågade studiekompisen.
Alexander Hars, som hade programmerat sedan de tidiga tonåren, tackade ja direkt.
Uppdragsgivaren hade specialiserat sig på att bygga mjukvaruprodukter åt skolor, som ville hålla sina datorer fria från spel och andra främmande program som eleverna försökte installera.
Det blev det första av en lång rad konsultjobb under studietiden. Alexander Hars säger att extraknäcket passade honom perfekt.
”Jag är en superdatanörd. Jag var mycket inne på demoscenen på den tiden. Jag programmerade en massa demos för PC på 90-talet. Det var på den tiden då man satt i gympahallar och med en massa datorer och skrev kod”, säger han.
Efter examen startade Alexander Hars och Lars Karlsson företaget System OK. Produkten var en återställningsmjukvara som räddade kraschade datorer. Grundarna tyckte att den fungerade bra - men hade svårt att sälja den.
Det här var 2002, bara ett par år efter it-kraschen, och inte alls samma it-hajp som idag. Det var svårt att få in riskkapital till techbolag, så Alexander Hars och hans kollega fick leva på de besparingar som de hade samlat på sig när de extraknäckte under studietiden.
“Det funkade då. Jag var 22 år, hade ingen familj, ingen bil, väldigt låga levnadskostnader. Jag är imponerad av folk som startar sitt första företag när de är typ 35. Då tar man verkligen en risk. När jag började var det värsta som kunde hända att jag skulle få ett vanligt jobb”, säger Alexander Hars.
Det var nära att det blev just så. När besparingarna började sina, samtidigt som System OK saknade betalande kunder, funderade de båda grundarna på om det inte var dags att ge upp.
”Det är den djupaste krisen jag har haft som entreprenör. Vi körde sex månader utan lön, utan riskkapital och utan intäkter. Jag var nära att få slut på pengar. Då var det inte så långt ifrån att vi kastade in handduken”, berättar Alexander Hars.
Räddningen blev hem-pc-reformen. Det var ett initiativ från staten som gjorde det möjligt för miljontals svenska hushåll att hyra en dator via en arbetsgivare, mot en månadskostnad. Eftersom avgiften drogs från bruttolönen var hem-pc väldigt ekonomiskt förmånligt - vilket gjorde reformen omåttligt populär.
System OK lyckades sälja in sin produkt mot hem-pc-marknaden. Resultatet: Finansiell bingo.
Bolaget gick från 1 miljon kronor i omsättning 2004 till 20 miljoner i omsättning 2005. Vinsten blev 16 miljoner.
”Vi var fem pers som bara satte och brände cd-skivor och skickade iväg till kunderna, i princip. Folk sa till mig: ’Alexander, det går inte att ha över 60 procents vinstmarginal’ i ett företag. Jag hade ingen koll så jag trodde dem, men sedan fick vi över 60 procent ändå”, säger entreprenören.
Han ser just hem-pc-reformen som en lite bortglömd, men extrem viktig, förändring för den svenska it-industrin.
”Det är många entreprenörer som har den att tacka för vad som har kommit senare. Att så många svenskar fick en dator att leka med hemma, det är klart att det har spelat väldigt stor roll”, säger han.
2006 blev System OK uppköpt av amerikanska Sonic Solutions, mest känt för cd-bränningsprogrammet Roxio. Bolagen kommunicerade aldrig någon köpeskilling, men enligt artiklar som skrevs på den tiden var summan cirka 80 miljoner kronor.
Efter ett år ville Roxio flytta verksamheten till USA. Alexander Hars, som hade skrivit på ett avtal där han lovade att arbeta kvar i två år, flyttade till Silicon Valley.
Alexander Hars beskriver det som en fantastisk miljö, med drivna människor och nära till allt från strandliv till skidåkning i bergen. Trots det sa han upp sig dagen efter att inlåsningsperioden löpte ut.
”Roxio sysslade med att bränna cd-skivor och hade Nero som konkurrent. Men 2008, när jag slutade, brände folk inte så många cd-skivor längre. Roxio hade inte riktigt hängt med i utvecklingen. Men jag ska inte klaga. Jag fick åka runt i världen och träffa datortillverkare och sälja in vår produkt”, säger Alexander Hars.
När han kom hem till Sverige bestämde han sig för att vara helt ledig i tolv månader. Det höll i ungefär halva tiden.
”Efter sex månader var jag intellektuellt understimulerad. Den sommaren kom Lars också hem från USA och sa: ’Det var så roligt att starta bolag. Och en gång ger tur. Ska vi inte testa en gång till?’”, berättar Alexander Hars.
Därmed var det dags igen. Radarparet började lusläsa artiklar om vilken sorts affärsidéer som fick in såddkapital i USA och vilka bolag som kom in på tunga inkubatorer som 500 startups och Y Combinator.
Till slut fastnade de på privatekonomi. Planen var att bygga en app lite i stil med dagens Tink och Qapital - alltså digitala kassaböcker som håller koll på användarnas inkomster och utgifter.
Tanken var att samma tjänst också skulle kunna erbjuda användarna rabatter, för att hjälpa dem att spara pengar.
”Vi började snacka med bankerna och insåg ganska snabbt att det skulle ta väldigt lång tid att komma till en fas där vi kunde få intäkter. Efter ungefär två månader insåg vi att vi inte kunde hålla på med både utgiftsräknare och rabatter. Det hade aldrig funkat. Så vi bestämde oss för att köra bara rabatter. Det blev Let’s deal”, säger Alexander Hars.
De drog i gång bolaget 2009 när det började bli hett med kupongrabatter på internet. Fenomenet blev snabbt en snackis bland sparsugna konsumenter.
Men inget gott som inte för något ont med sig.
Möjligheten att tjäna stora pengar i segmentet fick den tyska klonfabriken Rocket Internet att 2010 starta My City Deal - en sorts kopia av amerikanska Groupon som var först ut med konceptet.
My City Deal, som senare köptes av just Groupon, hade gott om riskkapital i ryggen och tillämpade liksom Rockets portföljbolag i allmänhet en extremt aggressiv expansionsstrategi.
”Vår plan från början var att Let’s deal skulle skaffa kunder organiskt. Vi hade investerat en del av vårt eget kapital i det, men lade inte särskilt mycket pengar på Google Adwords eller någon annan marknadsföring heller. Men när vi såg hur hårt My City Deal körde med marknadsföring insåg vi att det skulle bli svårt för Let’s deal att växa organiskt”, berättar medgrundaren.
Lösningen blev att ta in en ny delägare. Valet föll på mediekoncernen Schibsted, som då liksom nu ägde några av de största källorna till webbtrafik i Sverige - inte minst nyhetssajten Aftonbladet.
Med kapital från Schibsted, trafik från mediejättens sajter och Alexander Hars som vd rusade omsättningen i Let’s deal. Förra året var den uppe i 129 miljoner kronor och en vinst på 39 miljoner. Bolaget har idag runt 100 anställda.
”Vi har vuxit rätt snabbt, tycker jag själv. Särskilt eftersom vi har gjort det kontrollerat och med lönsamhet. Vi har nog inte gjort av med mer än 3 miljoner i riskkapital på vägen”, säger Alexander Hars.
På onsdagsmorgonen gick Let's deal ut med beskedet att grundaren lämnar vd-posten. Han blir kvar i styrelsen men ska inte längre ha någon operativ roll.
“Jag känner personligen att det är rätt tidpunkt. Jag som person gillar att bygga maskinen. Jag känner att den snurrar rätt bra nu. Nu går bolaget in i en ny fas”, säger Alexander Hars.
Nu ska han ägna mer tid åt familjen, ge råd åt nyblivna entreprenörer och kanske göra en och annan startupinvestering. Dessutom sitter han sedan tidigare i styrelsen för internetbolagen Football Addicts och Servicefinder - något han tänker fortsätta med.
”Jag vill ge något tillbaka till entreprenörer som brinner för sina idéer. Det är inte så att jag nu ska bli privatinvesterare på heltid. Det handlar mer om att jag kan tänka mig att gå in med kapital om jag träffar på ett bolag med en väldigt intressant idé. Men egentligen räcker det om vi tar en kaffe och pratar och entreprenören känner att han eller hon har fått ut någonting av det”, säger Alexander Hars.