"Så stor är skillnaden mellan Sverige och USA för en entreprenör"

Breakit - "Så stor är skillnaden mellan Sverige och USA för en entreprenör"
Breakit
Breakit

Serieentreprenören Louise Fritjofsson har inom loppet av tio år startat tre bolag i fem olika länder och i tre olika branscher. Den amerikanska marknaden är hennes största utmaning hittills. Nu skriver hon själv om lärdomarna.

Breakit
Breakit

Jag har varit entreprenör i tio år, fyller snart 29 år och har startat tre bolag i fem olika länder inom tre olika branscher. Nu är dags att sätta ord på mina tankar. 

Här är grejen: Jag funderar ofta över samma saker. Jag kommer tillbaka till dem, försöker förstå dem och hitta svar på mina frågor och funderingar. Att jag delar mina tankar med dig kanske gör att du ser dem i ett annat ljus.

I går kom jag på mig själv att prata om skillnaderna mellan att driva företag i Sverige och USA och hur lång tid det har tagit för mig förstå dem. Jag har försökt skala ner det här ämnet till dess kärna flera gånger, men eftersom jag är svensk - och tror att “jag är lika amerikansk som vilken Hollywoodfilm som helst som jag har sett" - är det inte så lätt.

Skillnaderna döljer sig bakom ett skynke av ohindrade samtal. Med människor som är som oss. Med barndomsminnen från Lejonkungen och Lilla sjöjungfrun. Vi är exakt samma, eller hur? Ändå är det små nyansskillnader som är som små bromsklossar i vår drömlika internationella värld. 

Här är de sex viktigaste skillnaderna jag har upplevt sedan jag flyttade till USA och startade ett amerikanskt företag.

1. Hierarkin

Det här har du säkert hört förut, men den hierarkiska ordningen är icke-existerande i Sverige jämfört med i USA. Det mest förvånande för mig är att den skillnaden finns i alla företag, från de minsta enskilda firmorna till de största aktiebolagen. 

Kommer man från Sverige märker man definitivt en skillnad i hur stort inflytande företagshierarkin har på kulturen, beroende av hur stort företaget är. Den generella känslan är dock att företagen oberoende av storlek har en ganska öppen kultur där man pratar med sina chefer och själv är med och bestämmer hur företagets regler ska vara och hur en anställd ska bete sig. 

Efter att jag flyttade till USA har jag märkt att jag som har titeln “VD” behandlas på ett annat sätt här och då är det ändå ett småskaligt startupbolag vi talar om. Det är mindre av öppen diskussion - trots att jag har efterfrågat det - och jag förväntas att på egen hand sätta ramverket för företagskulturer och presentera detta i sin helhet för de resten av bolaget. Tidigare i mitt liv har det här varit något som man utvecklar tillsammans - och om man hade försökt göra det på egenhand hade man fått höra det från de andra! 

Det ställs överhuvudtaget inte lika många frågor. Jag ser att mina vänner på de stora bolagen ofta har problem med att antingen vara eller ha en chef som alltid måste ha ett svar på allt. Jag vet att jag är partisk. Jag är van vid det svenska sättet och med det sagt så kan jag förstå att vissa trivs bättre med en tydligare företagsstruktur och en tydligare karriärsstege att klättra på.

2. Fake it til' you make it

Amerika. Jag älskar dig för ditt enorma självförtroende - som också har gett mig ett och annat grått hårstrå. Svenskar har problem med att vi är för ödmjuka och blyga ibland. Men i vår internationella värld lär vi oss långsamt att bli bättre på att marknadsföra oss själva. Intervjuar man någon för ett jobb i Sverige får man ofta höra “Nej, det kan jag inte” eller “jag har ingen erfarenhet av det sedan tidigare, men jag vill gärna lära mig”. I USA möter jag folk som är experter på allt, trots att de inte kan backa upp det i sitt CV. Det kan innebära vissa problem. När jag till mina löpargrupper frågar någon hur fort de springer och de uppger dubbla hastigheten av sitt vanliga tempo, så blir det ett problem för gruppen jag har satt dem i. När jag anställer någon för att jobba med sociala medier och det sedan visar sig att de inte ens vet hur man sätter upp ett Twitterkonto så blir det också problem. 

Å andra sidan så lär man sig att fokusera mer på personen och hoppa över skitsnacket i USA. Vad du vet är inte så viktigt. Det är du som person som räknas. Och vem vill inte jobba med riktiga ”go-getters”?  Nyckeln är: Du måste veta vart du vill nå när du anställer någon för att kunna värdera svaren rätt.

3. Rädda dig själv

Här spelar ditt sociala skyddsnät huvudrollen. I USA finns det en konstant rädsla för att bli av med jobbet som alls finns på samma sätt i Sverige. I Kalifornien är anställningsvillkoren satta till “på nåder”-anställning. Det innebär att du kan avskedas på dagen nästan utan någon uppsägningslön alls. Jämför det med Sverige där man i god tid måste förvarna och garantilön utgår efter att man tvingats sluta. 

“Snälla sparka mig inte”-effekten är en av orsakerna till de två första punkterna på listan. Det skapar en generell nervositet hos den anställde om den råkar ha en dålig dag och alla tar hela tiden chansen att visa sig duktiga inför chefen.

4. Klimatet är tuffare

Jag anser att det finns en skillnad gällande hur man behandlar sitt eget varumärke, hur man drar nytta av sitt företagande och hur man bygger relationer. När jag först kom till USA minns jag hur förvånad jag var över hur lätt det var att boka möten, hur trevliga alla var och hur snabbt jag fick nya vänner. Problemet var bara att det var mycket svårare att få ett möte andra gången och när jag ville följa upp den där middagsbjudningen hade min nya kompis redan glömt vem jag var. Om du bjuder ut en svensk på middag går vi direkt in i planeringsläge och letar efter ställen där vi kan ta en drink innan middagen. Det tråkiga är att för amerikanen är det bara kallprat.

För en amerikan är ett möte helt enkelt en möjlighet att möta någon som kan ge dem något av värde och om det inte händer finns det inte tid att följa upp det och den lovade uppringningen blir sannolikt inte av. Jag har sett samma tendens när det gäller hur startups, företag och varumärken behandlas. I Sverige skiljer vi inte på samma sätt mellan det professionella och det privata. I USA däremot är ett företag aldrig - oberoende av storlek - personligt kopplad till någon på samma sätt. Det gör att klimatet i Sverige är något vänligare än i USA. Dammen är större och jag är mindre.

5. Go big or go home

Boom! Känn på farten. Känn på storleken. Från att ha känt mig helt okej med vad vi har åstadkommit i Sverige insåg jag snabbt att vi inte har en chans mot den här stan. Storleken och kraften är berusande, spännande, fantastisk och läskig som fan. Go big or go home. Det är helt enkelt för mycket konkurrans. För mycket människor och för många möjligheter för att bygga något i liten skala i USA, jämfört med Sverige där konkurrensen inte är lika hård. Så ta ett djupt andetag, planera ditt nästa steg och gör det.

6. Svenskar är mörka

Efter att ha umgåtts nästan enbart med amerikaner mina första månader har jag känt mig lite utanför vid sociala tillställningar. Mina lustiga kommentarer och historier landade inte som jag hade trott. Långsamt blandades det in svenskar i min umgängeskrets i San Francisco och i min amerikanska umgängeskrets. Plötsligt hjälpe de mig med att förstå vad jag hade upplevt.

“Svensk humor är SÅ MÖRK!”, förklarade de. Jag var inget freak, jag hade bara mörk svensk humor. Svenskar har en tendens att dra skämt där andra inte gör det. Svensk humor kommer i grunden från 1700-talet och Carl Michael Bellmann. Hans dikter och sånger var en blandning av alkohol, döden och sex och ofta väldigt sarkastisk. Det är bara att inse att svenskar är de enda som skrattar åt skämtet om att ha en chef som är vegetarian och att man ska servera honom en hamburgare gjord av köttfärs gjord på hans fru.

Det ska sägas att det här är baserat på mina tankar om San Francisco som säkerligen inte till 100 procent är representativt för alla hörn av USA.

Vilka skillnader har jag missat? Är det något du tycker att jag har fel om? Jag ser fram emot att höra från dig!

Louise Fritjofsson är en svensk entreprenör boendes i San Francisco. Hon har grundat e-handelsbutiken Popsox, säljbolaget Adprofit och träningsappen Vint.

Fotnot: Texten publicerades ursprungligen på engelska. Den versionen går att läsa här.

Läs fler artiklar
Läs nästa artikel