“Det svåraste är ju inte spelet, utan allt runt omkring innan man får börja spela. Alla menyerna!”
Wanja “Knitting Knight” Godänge står mitt i eventhallen Elmia, med ett hav av unga fans runt omkring sig, och berättar sin nya hobby. Det är Dreamhack Winter och hon har precis, tillsammans med sina lagmedlemmar i Silver Snipers (ett seniorlag i spelet Counter-Strike: Global Offensive) spelat sin första riktiga match – och förlorat.
“Det bästa är ju egentligen när man dödar och känner att nu vinner vi!”, fortsätter hon.
Lagets yngsta medlem, den 62-åriga Monica “Teen slayer” Idenfors, bryter in.
“Jag tycker inte alls att det är svårt med menyerna. Det svåra är ju när de skjuter en i ryggen.”
De båda skrattar.
“Vi tror att vi kan sluta generationsklyftan mellan de unga och oss”, säger deras lagkamrat Öivind “Windy” Toverud stolt.
Vad jag till en början trodde vara ännu ett PR-trick från en hårdvarutillverkare blev så mycket mer när jag stod och pratade med Wanja, Öivind och Monica tidigare i vinter. Deras passion slog mig, och när jag stod där i mässhallen började jag reflekterade över varför jag själv aldrig försökte introducera min egen morfar till Counter-Strike.
Seniorerna berättade för mig att deras barnbarn och syskonbarn redan hälsar på dem oftare än någonsin. Nu när Counter-Strike finns, då finns det plötsligt ett naturligt gemensamt intresse att prata som. För dem är det en självklarhet att det är genom gaming som våra generationer faktiskt kan återförenas.
Varför är det ingen annan som tänkt på detta tidigare?
Spelvärlden skulle kunna vara den plats där våra generationer kan umgås på lika villkor och inta vilken roll de vill, vare sig det handlar om en anti-terrorist eller ett havsmonster.
Ett av våra största samhällsproblem är trots allt den eviga ensamheten. Men samtidigt som den drabbar flera av våra äldre finns det en hel värld med människor och interaktion som väntar på dem online. Trots alla farhågor om potentiella spelmissbruk så handlar det ju någonstans som att skapa trygghet för människor. Jag vill tro att jag kommer fortsätta att vara gamer, speciellt när jag pensioneras. Då har jag ju all tid i världen!
För speltillverkarna och industrin borde det också finnas ett intresse i att nå ut till de äldre. Ju större marknad, desto större intäkter.
Men tillbaka till Wanja, Öivind och Monica. Hur kommer det sig att dessa pensionärer samlats för att spela en turnering på Dreamhack Winter?
Jo, det hela började med att de såg en annons om att storbolaget Lenovo sökte 60-plusare för att starta ett nytt lag i CS:GO.
Samtliga sökte till audition med en film för att motivera varför just de skulle passa i det nyetablerade laget “Silver Snipers”, och för bara några månader sedan blev de utvalda att få delta. Sedan dess har det tränats på Inferno Online, på Odenplan i Stockholm, och coach har varit ingen mindre än Counter-Strike-proffset Tommy “Potti” Ingemarsson.
Visst är det ett PR-trick på sätt och vis. Men ibland kanske PR-tricken fyller en funktion.
Jag har åtminostone bestämt mig: Jag tänker introducera min mormor snarast.