Jag skapade en fejk-stjärna på Instagram för 5000 spänn – sen blåste jag annonsörerna

Breakit - Jag skapade en fejk-stjärna på Instagram för 5000 spänn – sen blåste jag annonsörerna
Towe Boström
Towe Boström
Reporter

För 5.000 kronor skapade vi en fitness-stjärna på Instagram.
Det här är historien om hur lätt framgång kan köpas – och hur vi gjorde för att grundlura annonsörer med hjälp av fejkade följare och kommentarer.
Vår reporter Towe Boström har levt ett dubbelliv.

Towe Boström
Towe Boström
Reporter

”Gör armlyftet en gång till! Du behöver bara hänga där i typ en minut”, ropar min engagerade fotograf på gymmet.

Svetten rinner. Jag börjar inse att den här foto-racet kanske inte blir fullt lika fräscht och snyggt som jag hade planerat det i mitt huvud.

Men ska man bli en influencer – en person på sociala medier med stora mängder följare och fans – så gäller det att ha bra bilder. Så mycket vet jag.

Influencermarknaden har de senaste åren fullkomligen exploderat i Sverige. Från att bara ha varit en bransch där bloggare och sociala medier-profiler får prylar och kläder i utbyte mot Instagram-inlägg spenderas idag stora summor på marknadsföring på plattformen. Profiler som Isabella Löwengrip, Kenza och Therese Lindgren har alla byggt upp mångmiljonaffärer kring sina följarskaror. Bara i Sverige spenderades en halv miljard kronor på influencer-marknadsföring under 2016 enligt Institutet för reklam och mediestatistik. 

Annonsörerna, som betalar influencers för att synas i deras flöden, når i sin tur ut till attraktiva och stora följarskaror. Stjärnorna blir på sätt och vis ambassadörer för deras varumärken.

Men utifrån sett har branschen länge upplevts som något av en djungel. Det finns massvis av olika, relativt nystartade, aktörer som hjälper annonsörer att komma i kontakt med influencers. Samtidigt händer det att influencers anklagas för att ha köpt fejkade följare och engagemang – för att få sig själva att framstå som större och populärare än de egentligen är.

Att kontrollera huruvida någon har fejkade följare är svårt.

Så hur lätt är det egentligen att fejka sig till framgång på den hetaste influencer-plattformen just nu, Instagram? Går det att lura annonsörerna med köpta följare? Har annonsnätverken koll? Och har Instagram – som förbjudit den här typen av fejkat engagemang – koll?

För att ta reda på hur det egentligen ligger till bestämde jag mig för att själv bli influencer och bygga ett falskt Instagram-konto med köpta följare.

Målet?

Att se om det går att lura svenska och utländska annonsnätverk.

Runningbyme ser dagens ljus

Eftersom att jag har bestämt mig för att fuska mig till framgång står jag inför två val: Antingen köpa ett färdigt Instagram-konto med befintliga följare (ja, man kan göra det), eller starta ett eget och därefter köpa på mig egna följare.

Jag börjar med att undersöka marknaden för färdiga Instagramkonton. Här finns en uppsjö av aktörer som säljer konton inom olika genres och storlekar. Prislappen ligger på allt från någon hundralapp till 100.000 kronor.

Det är däremot mycket oklart hur seriösa aktörerna är. Jag kontaktar en plattform som förmedlar konton men får kalla handen på mina frågor. Kontrollen verkar bristfällig.  

Exakt vad jag som köpare får när jag betalar för ett konto är också oklart. Jag kan se antalet följare och genre, medan halva kontonamnet är dolt, och affärerna görs upp direkt mellan säljare och köpare.

Med andra ord: Risken är alltså väldigt stor att jag köper grisen i säcken om jag betalar ett stort belopp för ett konto där jag inte med säkerhet vet någonting.

Frågan är om jag överhuvudtaget får tillgång till ett konto om jag betalar.

Nej, den här marknaden känns alldeles för osäker och för att undvika problem väljer jag istället att skapa ett nytt personligt konto från grunden. På så sätt kan jag skapa en illusion om att mina följare delar samma intressen som mig, och även välja en genre som gör det lättare att rikta in sig mot annonsörer.

Baksidan med detta tillvägagångssätt är att annonsplattformarna rimligen kommer att ana ugglor i mossen när ett några månader ungt konto lyckats locka till sig över 20.000 följare.

Jag väljer ändå att chansa.

Att Instagram svämmar över med skönhetsprofiler, inredning och resebilder hjälper inte riktigt när jag ska välja område att satsa på. Jag orkar ju knappt sminka mig, har noll stilkänsla och kan inte gärna resa jorden runt på arbetstid.

Jag väljer därför att starta ett träningskonto som skildrar min peppiga resa mot Stockholm Maraton 2018.

Snygga bilder och köpta följare

För att det här ska bli trovärdigt behöver jag snygga bilder, och jag anlitar en fotograf för att plåta mig när jag tränar. Gymmet i all ära, men jag är knappast där varje dag. Jag vill därför riva av all fotografering vid ett och samma tillfälle.

Låt oss även lägga korten på bordet – jag har inga planer på att kämpa mig igenom Stockholm Maraton.

I mitten av september tillbringar jag en foto-helg med att springa i parker, hänga i redskap och lyfta vikter. Jag skapar därefter en mejladress och ett Facebook-konto i ett annat namn för att minska risken för att bli “påkommen” med mitt riktiga namn. Som journalist är man trots allt rätt googlingsbar.

Därefter skapar jag mitt nya Instagram-konto – “Runningbyme”.

Den 25 september publicerar jag min första bild med ett, enligt mig, peppigt budskap adderat med en mängd hashtags för att den kommande tillströmningen av följare ska verka troligare.

 

 

Att köpa kärlek

”Herregud vad många sidor det finns.”

Det är min första reaktion när jag börjar undersöka sajterna där du som har ett Instagram-konto kan köpa engagemang i form av följare, likes och kommentarer.

Utbudet är stort, och jag inser snabbt att det aldrig har varit enklare att köpa kärlek och popularitet på Instagram. De här sajterna förstår helt klart att det känns jobbigt när du inte får den uppmärksamhet du förtjänar, och med slagkraftiga slogans förklarar de att de har lösningen.

De spelar på människans bekräftelsebehov och strävan efter popularitet. Och med tanke på hur skrämmande stor den här marknaden tycks vara bör efterfrågan rimligtvis också finnas.

“Köp från oss och du blir garanterat glad”.

“They fake it before they make it, why can’t you?”.

Konkurrensen är hård och flera plattformar utger sig för att erbjuda riktiga och aktiva följare av kvalitet – och varnar för mindre pålitliga konkurrenter. 

Det finns inte riktigt några riktlinjer för vad jag bör betala för sådana här tjänster – eller säkerhet om vad jag kan förvänta mig. Det enda som är säkert är att prislappen varierar krafigt mellan plattformarna.

Jag bestämmer mig därför för att prova mig fram. Under de kommande två månaderna lägger jag runt 2000 kronor på följare och runt 3000 kronor på likes och kommentarer.

Jag testar tjänster som tar över 200 kronor för 500 följare, men går sedan ned i pris. I snitt betalar jag runt 30-100 kronor per tusen följare till mitt konto.

Så här kan det exempelvis se ut när man genomför ett köp, där likes fördelas över flera kort. 

Det jag kan konstatera efter att ha handlat fejk-kärlek ett tag är:

# Att likes är billigare än följare, även om det skiljer sig beroende på plattform. 

# Att det blir billigare ju fler följare du köper.

# Att kommentarer i regel är dyrare, speciellt om du vill ha kvalitet. Kommentarerna är faktiskt det svåraste köpet – du vet inte vad du får och de riskerar att komma dagar efter du publicerat ditt inlägg. 

# Att de flesta tjänsterna levererar som utlovat, men att vissa tjänster är pengar rakt i sjön.

# Att vissa levererar följare på några sekunder. Andra tar flera dagar på sig.

När du köper följare kan du välja mellan allt från 100 följare till flera tusen på en gång. Jag är dock rädd för att kraftiga ökningar på kontot riskerar att flaggas av Instagram – jag bryter trots allt mot deras regler – och börjar med att köpa några hundra följare och likes, för att sedan öka successivt i takt med att Runningbyme växer. Som mest köper jag 6500 följare åt gången vilket inte ger några problem.

För att köpa följare till ett konto krävs i princip ingenting förutom pengar. Jag har ett öppet företagskonto och allt som behövs är ett kontonamn, en mejladress och ett Paypalkonto. I övrigt är det i regel ingen kontroll eller koll. Det är med andra ord fritt fram för personer som vill sabotera ditt konto genom att skicka på dig 20.000 köpta följare.

Det är trots allt förbjudet att köpa följare till ett konto. Stänger Instagram ner ditt konto om jag skickar 20.000 bot-följare på dig? 

Som upplagt för sabotage. 

Skillnad på följare och följare

Vissa följare kommer med bilder och namn som i alla fall ser någorlunda seriösa ut vid en första anblick. Andra gånger ser det ut som att en tvååring gått lös på tangentbordet med namn som “mfkcvmmck_zmxk”. Somliga av kontona är låsta, andra har ett antal bilder. Vissa gapar helt tomma.

Det här är i ärlighetens namn en rätt rörig process, och jag har svårt att tro att det kommer gå att lura några annonsköpare med min brokiga och snabbväxande följarskara.

Följarna kommer och går dessutom lite som de vill. Det går upp och det går ner.

”Jag har 6666 följare på kvällen, alltså färre än under morgonen”, skriver jag i min dagbok.

När jag efter ett par månader jämför mina beställningar med faktiskt antal följare blir jag inte förvånad. Jag har beställt totalt 32.450 följare. På mitt konto återfinns färre än 22.000 stycken.

Det är svårt att peka på vad som hänt med följarna, men det är sannolikt en kombination av uteblivna leveranser, avföljningar och raderade konton.

Då ska det också tilläggas att en mindre del av följarna utgörs av personer som faktiskt aktivt valt att följa mig genom exempelvis träningsrelaterade hashtags vid publiceringarna.

”Våra Instagram-följare är riktiga människor, inga botar, så de kan försvinna som ett mänskligt beteende”, uppger en av leverantörerna, Rantic, som förklarar att de flesta processer är automatiserade.

Vem står bakom ett konto som “mfkcvmmck_zmxk”?

Plattformarna vill ogärna redogöra för hur deras processer går till och svarar ofta diffust eller inte alls på frågor. Leverantören Rantic, en av få som faktiskt ger något form av svar, hänvisar till “plattformsmolnet” på frågan om hur följarna genereras.

Vad det betyder är oklart.

Sajten Motherboard intervjuade 2015 en person med koppling till just Rantic. Där beskrivs sajten som en ”bot-farm” bestående av en rad olika leverantörer. Vid tillfället uppgav personen att bot-algoritmen då kunde skapa mellan 10.000-50.000 konton per dag. En siffra som dessutom var avsevärt högre tidigare. Det här är över två år sedan, hur det ser ut i dag är oklart. 

Jag börjar inse att detta är en industri – och Instagram är såklart högst medvetna om detta. 

I slutet av 2014 röt plattformen ifrån och raderade miljontals falska följare. Förra våren tog man fram hårdhandskarna igen. Sajten Instagress, som skapade botar som drev engagemang, var en av sajterna som gick i graven på begäran av Instagram.

I användarvillkoren radar Instagram upp en rad dödssynder som kan få dig utsparkad;

# Du får inte sälja konton eller skapa dem genom automatiska processer som botar och skript.

# Du får inte delta i eller använda dig av program som går ut på att utbyta gillningar, delningar, kommentarer eller följare.

# Du får inte använda Instagrams API för att för att posta automatiserade saker som likes och kommentarer som inte postas av en Instagramanvändare.

Det här stoppar uppenbarligen inte aktörerna bakom plattformarna. Ett gäng av dem utger sig för att erbjuda följare från specifika länder, där du ofta får betala lite extra. Jag försöker vid starten att köpa följare från Sverige, utan att se något resultat i statistiken. Efter att ha försökt köpa från USA ger jag upp – det är omöjligt att avgöra vem som levererar vad.

En av plattformarna som jag anlitat, sajten Tryviews, slutar plötsligt att fungera. I flera veckor uppger sajten att de “öppnar igen klockan 7 på måndag”. Nu verkar de ha lämnat skeppet och flyttat till en ny plattform. 

Vilka som står bakom sajterna, som i regel är utländska .com-adresser, är inget som brukar förmedlas utåt. De telefonnummer som redovisas går exempelvis till länder i Asien eller Mellanöstern, och som kund uppmanas du ofta att ta kontakt via mejl.

Sajten Igfamous svarar över mejl att deras kunder utgörs av både företag och privatpersoner som vill öka sin generella tillväxt. De lägger i övrigt locket på om hur de arbetar med sina beställningar och hur processerna fungerar.

Robin, som grundat sajten Idgic, lyckas jag däremot få tag på över telefon. Företaget är baserat i ett europeiskt land, men har outsourcat teamet till ett låglöneland. Han uppger att intresset för tjänsterna ökat i takt med att allt fler använder sociala medier och drar paralleller till dåtidens annonsering i TV och radio.

”Över 95 procent av våra beställningar börjar levereras inom 30 sekunder efter betalning.”

“Hur vi gör det möjligt ser vi som vår affärshemlighet.”

Det är med andra ord svårt att säga med säkerhet var följarna kommer ifrån, vem som står bakom dem och hur det går till rent tekniskt. Men det mesta pekar på att det är en kombination av botar, falska konton och manuellt arbete i låglöneländer.

Vem är det som kommenterar?

Kommentarerna har orsakat en hel del huvudbry för min del – för att inte tala om skratt och förfasade tillrop. 

Att köpa kommentarer är lite som att spela roulett - du kastar in en slant och håller tummarna.

“Köper 25 kommentarer men får 98 stycken”, är ingen ovanlig anteckning ur dagboken.

Det kan förstås låta som en bra deal – men ärligt talat är det mer kvantitet än kvalitet när det kommer från den här typen av köp. Om du vill ha en uppsjö av emojis i varierande former eller lika många kommentarer i formen  “wow” och “amg” så är det däremot som hittat.

För att det inte ska bli alltför uppenbart att kommentaterna är köpta rensar jag därför i dem. 

 

Vissa plattformar lovar snabb leverans och levererar inom någon timme, medan andra tar dagar på sig, vilket inte alltid framgår i förväg.

När jag går upp i prisklass, exempelvis 10 kommentarer för 20 kronor, blir jag överöst av kärlek.

“Du är så fantastisk”, “mitt hjärta smälter”, ”hur gulligt är inte det här” och “snälla posta mer” är typiska kommentarer att vänta sig från leverantören Rantic.

Ibland smattrar det in emojis.

Andra kommentarer höjer ribban ytterligare och är riktigt personliga: “Det var så kul att träffa dig” och “Babe, det är ett mästerverk och jag dreglar”.

De flesta är däremot bara konstiga. Här följer några exempel:   

“How much bitch haha?”, “I’m to broke to go”, top-drawer”, “nigga put more music back on soundcloud” samt “nice hat”.

Nej, jag har ingen hatt på bilden.

Ibland blir de konstiga kommentarerna dock för konstiga. När ett av mina kort fylls med kommentarer om att rätta till misstag samt länkar till bilder på Twitter ifrågasätter jag leverantören som kontrar med ett smått hostilt svar.

”Hur skulle vi kunna fixa det här, vad hade du förväntat dig för meddelande med den här bilden?”

Det ska tilläggas att vissa av leverantörerna har ett tydligt servicefokus där de meddelar både när beställningen är mottagen och levererad.

”Ordern kommer inom några timmar om jag är online” skriver signaturen Kiet Luong som dagen efter skickar en skärmdump som bevis på att jag fått mina kommentarer.

I vår fortsatta konversation berättar Kiet att han skriver alla sina kommentarer själv. Han arbetar bara med sin sajt men hans tjänster säljs även genom andra leverantörer.

På frågan om vad han tjänar tar dock vår trevliga diskussion slut.

Ett annat köp resulterar i en uppsjö med märkliga kommentarer om LailaV, som verkar vara en artist som gissningsvis försökt få fart på sin Instagram-sida med hjälp av köpa kommentarer.

 

Jag mejlar in under rubriken ”upprörd kund” och får snabbt en ursäkt. Supporten förklarar att Instagram-bilderna ibland flyttar mellan olika servrar och att det därför kan ha rört ihop sig. De uppger att systemet inte är automatiskt vilket innebär att ordrarna hanteras av en person.

Jag passar på att fråga varför tjänsterna för Facebook är så mycket dyrare än Instagram och får förklaringen att Facebook kräver hårdare arbete eftersom de har striktare regler på sin plattform.

Jag försöker luska vidare och frågar personen i supporten om hur mycket man kan tjäna på detta och huruvida hen sitter hemma och knappar.

”Här är vi ett team och vi gör vårt arbete som ett kontorsjobb”, får jag till svar varefter dialogen upphör igen.

Personligen är jag normalt sett rätt restriktiv med att posta bilder på mig själv, min profilbild på Facebook är från 2013. Men jag kommer ändå på mig själv att gilla den här påhittade älskvärda världen, och börjar bli smått orolig när jag inser att jag kollar Instagram före nyheterna på morgonen.

Annonsörer – here I come!

När Runningbyme till slut passerar 20.000 följare bestämmer jag mig för att kontakta plattformarna som kopplar ihop influencers med annonsörer. De olika aktörerna skiljer sig alla åt – vissa levererar produkter i utbyte mot att en influencer marknadsför dem i sina kanaler. Andra erbjuder pengar för exponeringen.

Plattformarna fungerar kort och gott som säljbolag och tar provision på affärerna.

När jag påbörjar den här processen är jag ärligt talat rätt skeptisk. Mina följare är uppenbart fejkade, mitt konto är nystartat och kommentarerna är vid närmare granskning rätt underliga. Följarna är dessutom utspridda i hela världen – knappast någon jackpott för en annonsör.

Detta, i kombination med att många av aktörerna tycks ha hårda krav och kontroller, gör att jag tror att min resa börjar närma sig sitt slut.

Jag väljer trots det att att kontakta en rad svenska plattformar. Jag skickar förfrågningar till United Influencers, börsnoterade Tourns plattform Wave, Tailify samt uppstickare som Go SnapCubeCure och Boostified.

Jag väljer dessutom att söka in hos en rad internationella aktörer, bland annat Supervisuals, Revfluence, InfluentialsGrapevine och Socialix.

De flesta meddelar redan på sina sajter att kraven är tuffa.

”Vänligen notera att bara 20 procent av de inskickade ansökningarna godkänns av vårt team. Det här är anledningen till att vi har förtroende från några av världens mest välkända varumärken”.

Det står exempelvis att läsa på den danska plattformen Supervisuals hemsida, som har kunder som taxi-appen Uber och livsmedelsföretaget Nestle. Enligt plattformen har de i dagsläget 5000 kreatörer i 140 länder kopplade till sig.

Det dröjer dock inte länge förrän jag får svar från just Supervisuals.

“Grattis! Du är nu en del av Supervisual. Ditt konto är aktivt och varumärken kan nu bjuda in dig till projekt.”

Hoppsan.

De övriga internationella plattformarna släpper också in mig. 

“Grattis” Du är en av de få som har accepterats. Vi kollar alla som signar upp för att plattformen ska vara så relevant som möjligt”, trumpetar även plattformen Influentials.

Wow.

Det tar dock tvärnit på flera plattformar som exemeplvis Shoutcart, Tribe och Brandsnob.      

På den svenska marknaden går det inledningsvis tuffare. United Influencers är kört – de jobbar i princip bara med större namn. Cure mejlar däremot tillbaka och meddelar att de sett kontot samt att “vi säkert skulle kunna göra några samarbeten ihop”.

Riktigt så lätt är det dock inte – Cure bifogar ett dokument med instruktioner över hur jag ska redovisa min statistik.

“Det blir allt vanligare att företag kräver att få se t ex hur många svenska följare man har eller hur gamla de är”, skriver Cure.

Jag mejlar tillbaka informationen och räknar med att min mycket, mycket suspekta statistik ska få varningsklockorna att ringa. Och visst blir det så: Efter närmare tre veckor meddelar Cure att de noterat mina utländska följare samt att de främst jobbar med kunder i Sverige som vill expandera på den svenska och nordiska marknaden.

Dörren stängs däremot inte helt.

“Vi kommer kontakta dig om vi har något samarbete som passar för dessa länder! :)”, skriver Cure.

Även Cube – som likt United Influencers jobbar med kända namn – har en tydlig granskningsprocess där jag ombeds skicka in statistik över demografi, geografi, visningar och unika användare. Jag inser snabbt att den plattformen också är körd.

Men plötsligt händer det. Jag godkänns på den svenskgrundade plattformen Tailify! Dessutom godkänns jag av svenska Boostified, Influact  – samt Tourns plattform Wave.

Framgång.

Dags att tjäna pengar!

Efter att ha accepterats på en rad plattformar har det blivit dags att börja tjäna pengar på kontot. Jag har inga planer på att faktiskt börja kränga produkter eller ta emot pengar för något jag inte levererar – men jag vill ändå se hur långt jag kan dra det här experimentet.

De olika plattformarna har som sagt olika typer av inriktningar och upplägg. Men vanligt är att du som influencer kan ansöka till olika kampanjer från företag, som sedan tar ställning till din ansökan. Ibland matchas du mot relevanta annonsörer som plattformarna tror passar dig, ibland tvingas du själv motivera varför du vill samarbeta med just det varumärket.

Kampanjerna handlar ofta om Instagram-vänliga ämnen som skönhet, mat, hem och teknik.

Ersättningarna för kampanjerna skiljer sig naturligtvis också. Vissa erbjuder endast produkter i utbyte mot marknadsföring, medan andra kan innefatta 10.000 kronor för marknadsföring av klockor. Heter du Kenza blir upplägget och prislappen såklart bra mycket dyrare än så.

Jag inleder min kampanj-jakt på de internationella plattformarna. Eftersom antalet träningskampanjer är förhållandevis få söker jag samarbeten inom allt från hårförlängning till kaffeprodukter.

Många av företagen på plattformarna meddelar dessvärre, till min stora besvikelse, att de inte skeppar sina produkter till Sverige. Att vara en svensk influencer är inte speciellt hett i staterna, kan jag konstatera.

Men via plattformen Grapevine lyckas jag ändå få till en affär: hudvårdsprodukter för att minska bristningar.

Efter att ha målat upp min vision för min video och lagt ett pinsamt lågt i budgivningen för att ”testa marknaden” (jag erbjöd ett inlägg för 350 kronor) är affären i hamn.

”Det låter grymt, låt oss sätta igång”, meddelar hudvårdsmärket.

När jag inser att jag lyckats lura plattformen och bolaget blåser jag av kampanjen.

Det blir även ett napp inom tandbleknings-sektorn på plattformen Socialix. Det amerikanska bolaget är däremot inte så sugna på att ge mig mina 40 dollar för ett inlägg och kontrar med ett motbud. Företaget förklarar att de ”skulle älska om det här kunde bli ett långt samarbete” och föreslår istället en deal där jag får 10 procent av all försäljning som genereras från mitt konto.

Det skulle ge mig runt 200-300 kronor per såld produkt – men ingen vidare deal för någon vars konto utgörs av köpta följare.

Tack, men nej tack.

Amerikanska Bodyboss, som erbjuder träningsprogram, nappar även på ett av mina bud. Här handlar det om en video på 1 minut där jag ska genomföra övningar. Om jag accepterar dealen får jag däremot inte nämna eller arbeta med deras konkurrenter på en månad.

Det framgår allt tydligare att jag är en usel förhandlare. Mitt förslag på 150 dollar, runt 1200 kronor, är faktiskt 25 procent under rekommenderat pris, enligt plattformen Revfluence. 

Ett något oväntat förslag kommer också från ett företag som på något sätt lyckats hitta mitt konto. Den något suspekta representanten, som förklarar att de säljer sportstrumpor på Amazon, kan tänka sig att betala en tusenlapp i utbyte mot att strumporna syns på mitt konto.

Enkla pengar, om jag valt att fullfölja affärerna.

I ett sista försök att trolla de amerikanska plattformarna testar jag att ljuga (lite mer) på en plattform och fyller i att jag bor i USA. Det resulterar i att en klädbutik erbjuder mig 300 kronor i utbyte mot en bild. 

Plattformarna bjuder även aktivt in mig till kampanjer där jag uppmanas söka. En månad efter att jag slutat posta kontaktas jag av Supervisual rörande ett projekt. 

"Fick du inbjudan och skulle du vara intresserad av att söka projektet?", mejlar en representant. 

Konstigare ska det bli.

Den amerikanska plattformen Socially Powerful, som bland annat arbetat med Pepsi Max, Doritos och Xbox, vill plötsligt att jag ska börja blogga för dem.

”Vi skulle gärna vilja ha dig med på vår hemsida för en ny sektion i vår blogg”, skriver en representant som faktiskt skickar ett gäng frågor efter att jag tackat ja.

Där går dock gränsen och någon bloggdebut för Runningbyme blir det inte. 

Tror de verkligen att mitt konto är äkta eller bryr de sig bara inte?

Och den svenska marknaden?

Jag är, av förklarliga skäl, mest nyfiken på den svenska marknaden. Här är resultatet.

Den svenska plattformen Tailify, som stoltserar med aktörer som Disney och Coca Cola, godkände mig till sin plattform. Mobil-appen gapar dock tom på erbjudanden – här verkar det inte finnas några samarbeten som lämpar sig för min profil.

På Influact söker jag tre samarbeten men förfrågningarna ligger obesvarade än idag. 

Att jag kommer in på börsnoterade influencer-nätverket Tourns plattform Wave, som kopplar ihop användarna med aktuella kampanjer, visar sig inte heller vara någon större bedrift. Här verkar vem som helst kunna registrera sig och Tourn uppger att alla i regel kan se kampanjerna.

Tjänsten gapar dock tom i början, men efter någon dag dyker det upp en kampanj som handlar om att lägga upp en bild och text för att marknadsföra en kampanj. Jag får förvisso möjlighet att tjäna 2,5 kronor per svenskt klick på en annons – men för en fejkare som mig är det ingen vidare bra affär.

Jag drar ändå ut kampanjen på min Instagram. Intjänad summa: nästan åtta spänn.

En svensk plattform som däremot ger mig en konkret affär är plattformen Boostified. Det är ett relativt ungt bolag som jobbar med att koppla ihop influencers med annonsörer som erbjuder produkter snarare än pengar.

På Boostified får jag ett godkännande med företaget Superfruits. Framgång! Här ska jag få hem gröt och granola för 150 kronor i utbyte mot att jag lägger upp en bild och taggar företaget.

Min plan är aldrig att fullfölja dealen, men Boostified meddelar mig att kampanjen startat och att produkterna är på väg ut.

“Vi har redan visat Superfruit ditt konto samt att vi inte har möjligheten att erbjuda någon annan detta samarbete”, får jag till svar.

Att både Superfruit och Boostified tycker att mitt konto är bra nog för ett samarbete är underligt. Visst, det ser uppstyrt ut vid första anblicken – men borde de inte skrapa under ytan?

Här kan du läsa vad bolaget har att säga om bluffen.


***

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att min blixtsnabba och korta influencer-karriär inte gav något större klirr i kassan. Men på vägen har jag fått en rad insikter som borde oroa både influencers, annonsörer och alla oss som dagligen besöker Instagram.

# Instagram har uppenbarligen ingen som helst koll på vilka konton som köper följare och inte. Det är fritt fram att köpa följare, kommentarer och likes. Inte ens när jag köper flera tusen följare i taget reagerar tjänsten.

# Annonsplattformarna uppger att de har hård koll på vilka som släpps igenom och inte. Det stämmer uppenbarligen inte.

# Det finns inga tecken på att marknaden för köpt engagemang kommer att mattas då influencer marketing är hetare någonsin. Så länge efterfrågan finns kommer plattformarna fortsätta sko sig på försäljningen.

# Att jag lyckats landa samarbeten med hjälp av en stor hög fejkade följare är ett stort underbetyg för plattformarna som gett mig kampanjer. Även om det rör sig om små summor och enklare produkter är det ett stort underbetyg, och som annonsör borde detta vara mycket oroande.

# Att det är svårt att upptäcka om någon har fejk-följare – även om det finns indikatorer. Ett knep är att titta på antalet visningar av ett videoklipp. Få visningar men massvis av likes är en varningsklocka.

# Instagram vill inte prata om detta – men de har gett några kommentarer.

***

Så. Vad nu?

Kommer ni ihåg att jag tidigt i den här texten nämnde att jag funderade på att köpa ett Instagram-konto?

För att cirkeln ska slutas bestämmer jag mig för att testa hur det går till när man säljer ett Instagram-konto. Jag lägger upp kontot på sajten Fameswap med beskrivningen: “Ett träningskonto med högt engagemang och internationella följare”. Här kan de som klickar även se att kontot har ett engagemang på 5 procent och 57 kort med ett snitt på 1107 likes och 18 kommentarer per bild.

Mina förhoppningar om att sälja kontot är inte speciellt höga med tanke på att det minst sagt är ett extremt personfokus mot mig själv. De konton som läggs ut är vanligtvis mer generella med fokus mot exempelvis humor eller livsstil.

Men jag testar, och begär ett par tusen kronor för kontot. Den här typen av affär sker vanligtvis via Paypal eller i form av bitcoins, får jag lära mig.

Jag får kort därefter tre bud där det högsta landar på 2200 kronor. Ingen av aktörerna går dock vidare med affären.

Ärligt talar är jag inte så sugen på att släppa det här kontot.

Du som läser det här kanske har någon rolig idé om vi kan göra av kontot? Spana in kontot här och mejla mig tankar, idéer och tips!

Läs fler artiklar
Läs nästa artikel