Först tror jag att jag har kommit fel. Korridorerna är slitna, lamporna är släckta, trapporna är smutsiga. Alla kontorsrum tycks vara låsta och igenbommade.
Förutom ett. Rum 203.
Där inne sitter Shin Iwata. Han är stjärninvesterare i Japan och partner på Atomico, Skype-grundaren och miljardären Niklas Zennströms riskkapitalbolag.
Shin Iwata släpper in mig i rummet, som ligger på Tokyo Universitys campus. Han håller just på att avsluta ett möte med en entreprenör som pitchar en idé för honom.
Det händer ofta att han får lyssna på pitchar från entreprenörer. Kvaliteten på idéerna varierar kraftigt, förklarar han, när entreprenören lämnat rummet.
“Jag träffar kanske 10 entreprenörer varje vecka. Några vill man träffa igen, men långt ifrån alla. Det är oftast personer som har erfarenheter från andra länder som är intressanta”, säger han.
“Det finns tyvärr inte så många entreprenörer här.”
Shin Iwata har själv en bakgrund som entreprenör, men värvades 2005 av Niklas Zennström till hans succéföretag Skype. Shin Iwata blev ansvarig för Skype i Japan, och låg bakom en rad nyckelaffärer på marknaden.
När Skype köptes upp av Microsoft värvade Zennström honom till sin storsatsning Atomico, för att ansvara för den japanska grenen av Atomico.
“Så gjorde Niklas med flera länder. Han plockade över nyckelpersoner från Skype som han visste kunde marknaderna”, förklarar Shin och fortsätter:
“Mitt jobb handlar främst om att hjälpa våra portföljbolag som vill komma hit. Att komma till Japan utan att ha rätt kontakter och veta hur det fungerar är i princip omöjligt”, säger han.
Han delar därefter med sig av en rad tips och tankar kring hur man ska göra som startup på den japanska marknaden.
Shin Iwata har lång erfarenhet av japanskt entreprenörskap och investeringar. Och precis som många andra investerare och entreprenörer som jag har träffat i Tokyo under de senaste dagarna målar han upp en mörk bild av Japan som startup-land.
Enligt honom saknar landet spetskompetens när det kommer till utvecklare, entreprenörer, techförebilder och riskvilja. Dessutom kan de flesta inte engelska.
“Vi är ett hårdvaruland med flera stora företag. Men när det kommer till mjukvara ligger vi långt efter.”
Det finns flera orsaker till bristen på entreprenörer i landet. Traditionellt sett förväntas man som ung i Japan studera på universitet, för att därefter ta ett jobb på något av landets storföretag. Att starta ett eget företag med tillväxtambitioner är knappt ett alternativ.
“Det stora problemet är föräldrarna. De är konservativa, och eftersom det föds få barn i landet satsar man allt på att sitt barn ska följa den traditionella vägen. De har väldigt smala synsätt”, förklarar Shin.
“Därför, när jag är ute och föreläser om entreprenörskap, brukar jag uppmana studenterna att ta med sig sina föräldrar.”
Han berättar att Niklas Zennström för ett antal år sedan besökte Keio University för att prata om entreprenörskap.
“Han berättade för dem att de faktiskt har en möjlighet att bli entreprenörer om de vill. De måste inte börja jobba på de stora företagen, att de borde tänka över sina möjligheter.”
“Ingen av studenterna hade hört något linkande tidigare. De blev alla imponerade och överraskade.”
Men behövs verkligen entreprenörskap? Japan har idag en stark industri, stark köpkraft och räknas ofta som ett av världens mest innovativa länder.
Enligt Shin Iwata råder det däremot ingen tvekan om det. Många av Japans storföretag är redan på väg att hamna på efterkälken, förklarar han. Dessutom menar han att det finns mjuka värden som man pratar alldeles för lite om i Japan.
Många japaner är exempelvis olyckliga för att de tvingas arbeta med saker de faktiskt inte vill arbeta med, bara för att de förväntas göra det, berättar han.
“Våra självmordssiffror är dubbelt så stora som i USA.”
Så entreprenörskap är lösningen på det höga antalet självmord?
“Ja! Det är en no brainer. Föräldrarna säger hur man ska göra, och folk förväntar sig att man ska göra vissa saker. Men vi måste definiera vår egen lycka, inte göra precis det som förväntas hela tiden.”
I en annan del av Tokyo, på ett västerländskt fik under en bullrande tunnelbanelinje, sitter Kori Yuichi. Han är också investerare, men jobbar inte med något större riskkapitalbolag. Istället startar han just nu upp sin egen fond, Reality.vc, som ska investera i startups.
Totalt ska motsvarande 400 miljoner kronor investeras i ett 50-tal startups de kommande 3-4 åren.
Kori förklarar att majoriteten av bolagen de tittar på är japanska – men att hans målsättning är att en femtedel – det vill säga 10 startups – ska vara svenska bolag som ta sig in på den japanska marknaden.
“Det finns så mycket pengar här, men så få startups att investera i. Det är big money, så det är väldigt intressant läge just nu”, säger Kori Yuichi, som studerat ett par utbytesterminer på Handelshögskolan i Stockholm.
Han förklarar att den japanska marknaden ligger väldigt långt efter den europeiska när det kommer till en rad områden. Svenska mjukvaru-produkter är mycket bättre än japanska, konstaterar han.
Han berättar att han framför allt intresserad av startups som riktar sig mot att effektivisera företag. Allt från HR till försäljning.
Han, och många andra, vittnar exempelvis om att fax-maskinen än i dag är ett viktigt redskap i det japanska affärslivet.
“Både japanska företag och konsumenter vill ha nya produkter. Så länge det är enkelt att använda kommer de att vara intresserade. Men man måste förstå sig på marknaden”, säger han.
Fintech är också ett område som det bedöms finnas enorm potential inom. Japaner betalar idag räkningar via bankomater och lokala postkontor. Bankböcker och papperslappar.
När jag visar honom hus Swish-appen funkar blir han snudd på chockad.
“Och det kostar ingenting att skicka? Här kostar det 3 dollar även om jag bara ska skicka 100 yen (ca 8 kronor, red.anm.)”, säger Shin.
“Det är väldigt låg användarvänlighet på produkterna här i Japan, om man jämför med Sverige. Samtidigt vill japaner ha enkla lösningar."
"Det finns väldigt stor potential. Det är en enorm marknad.”
Det här är en redaktionell artikelserie som vi kallar för Startupresan. Det är ett journalistiskt oberoende projekt där vi på Breakit bestämmer vad vi vill skriva om, och som presenteras av Lufthansa.