Det som tidigare hotade e-sportens tillväxt var de involverade parternas icke-överensstämmande motiv till att vilja arbeta med e-sport.
Det vill säga: Å ena sidan fanns duktiga e-sportare som ville livnära sig på sin passion, å andra sidan oetiska affärsmän som såg sin chans att tjäna pengar genom att utnyttja dem. I takt med att e-sporten har växt har sponsorskap blivit lättare att få och managerscenen blivit mer etablerad.
Därför har också en stor del av affärsmännen med oetiska avsikter sållats bort.
Men nu står e-sporten inför nästa affärsmässiga utmaning.
Det är ingen tillfällighet att Sverige både varit framstående i flera e-sportgrenar och välrepresenterade bland världens tech-unicorns. Vi har vuxit upp i ett land där internet blev en strategisk fråga för regeringen tidigt. Vi hade alla förutsättningar att bli duktiga på datorer.
I detta klimat frodas techprofiler som Niklas Zennström (Kazaa, Skype), Markus Persson (Minecraft) och Daniel Ek (Spotify) men också e-sport-profiler som Christopher “GeT_RiGhT” Alesund (NiP) eller Jonathan “Loda” Berg (Alliance).
Vi ser också ledande bolag som verkar i intersektionen mellan affär och e-sport, där namn som MTG och Dreamhack är globalt erkända. Deras framgångar har lett till att flertalet investerare uttryckligen söker sig till e-sportbranschen för att hitta nästa Unicorn.
Men hur ser då den svenska startupscenen inom e-sport ut?
Undantaget de som redan etablerat sig på marknaden, ser jag två typer av startups som är verksamma på e-sportscenen idag:
- De bolag som har en bra produkt och/eller idé men inte tillräckligt många användare.
- De som som har ett bra följarskap men inte en lika tydlig produkt/idé.
Mellan dem finns ett gap som bolagen behöver överbrygga för att kunna skala på sikt.
Det vanligaste sättet man försöker lösa sitt tillkortakommande på är “fake it until you make it”.
Hos dem som inte har följarskaran syns pitch decks med e-sportens totala tittarsiffror för att locka investerare, något som är långt ifrån antalet faktiska aktiva användare på deras egen sida.
I fallet bolag med större användarbaser blir det istället rockstjärne-vibes, där grundarna väntar på att affärerna ska göra sig själva och inte anser sig behöva något mer än att fixa fler likes på Facebook.
De här två sidorna skulle kunna komplettera varandra väldigt bra.
För att föda nästa e-sport-unicorn behöver man tillföra kompetensen som idag saknas i det egna bolaget. Istället för att sitta och hålla på sina användare eller inlåsta i sitt rum knackandes hemlig kod, borde bolagen därför förenas och hjälpa varandra.
Sannolikheten att man i ett inkluderande klimat kan hitta synergier och lösa varandras utmaningar är stor. Allt man behöver göra är att åsidosätta prestige och fysiskt sätta sig tillsammans och se vad man kan stötta varandra med.
Min uppmaning till alla fantastiska e-sport bolag i Stockholm är alltså: join forces! Tillsammans är ni starkare än var och en för sig!