Oåterkalleligt är svenskans mest brännande ord. Ordet får det att knyta sig i magen samtidigt som det känns som fötterna lättar från marken. Det är avgrundsdjup panik och framåtrörelse på en och samma gång. Alla stora framsteg i världen är oåterkalleliga i sin natur och bär en potent blandning av oro och förtjusning. Ett genombrott är berusande. Hela den mänskliga existensens framgångar kan knytas till den här driften efter genombrott och berusning som en liten del av vår art ägnar sig åt, till allas gagn i den bästa av världar. Men oåterkalleligt är ordet. Och det är det som får matematikprofessorer att bryta ihop just nu. “Jag har tänkt mycket på meningen med livet. Vad är poängen?” Steven Strogatz är matematikprofessor på elituniversitetet Cornell i USA och gäst i New York Times podcast The Daily, där han intervjuas om AI:s framfart i forskningsfältet. Open AI har lyckats knäcka flera av matematikens stora gåtor på kort tid. Den 6 oktober publicerade Silicon Valley-gigantens språkmodell lösningarna på 372 matematiska problem. Bolaget informerade också att den genomsnittliga tiden det tog att lösa problemen låg på tre timmar. Matematiker har kämpat hela sitt liv med att knäcka samma gåtor, fått anslag för sin forskning, lärt andra och hoppats. De har agerat mänsklighetens främsta front in på okänd mark. AI har slagit ned som en bomb i mattevärlden. Även om akademikernas arbete är den grund på vilken AI-genombrottet vilar, så har människor snuvats på både berusning och framtidshopp, att vara en ring i en längre kunskapskedja. Steven Strogatz beskriver ett vilt möte på matematikinstitutionen på Cornell. En student reser sig upp och frågar: ”Vad är meningen med allt, nu när AI kan göra matematik bättre än en människa?” Svaret blir hängande i luften. Kanske är frågan retorisk. Själv letar professorn svar i 60-talslåtar (“Turn, turn, turn”) och Gamla testamentet. “Lärdomen är att livet är dyrbart för att det är kort. Att vi måste göra det mesta av det när vi är här. Att allt är vackert i sin tid”, säger han med skakig röst och tårar i ögonen. “Vi får en chans att vara kära, att vara kreativa, att göra det som är meningsfullt, att gå ut med vår hund”, avslutar han. Han är inte ensam om att försöka hitta fast mark under fötterna efter OpenAI:s besked. Svante Linusson är professor i matematik på KTH. I en intervju med Svenska Dagbladet säger han att hela mattevärlden famlar. Och det kan gå snabbt från nu, berättar han. “Om tre månader kanske AI löser problem, eller skapar helt nya abstrakta teorier som ingen människa begriper. Finns det då ny kunskap?” AI kommer troligtvis att ställa arbetsmarknaden på ända, både genom att sluka jobb och skapa nya. Pappersvändare på kontor får förhoppningsvis nya uppgifter. Kreativa personer får förfina sina hantverk och visa att smak är en mänsklig kompetens byggd på mänskliga erfarenheter. Rent tekniskt går det snart att bygga allt möjligt. Men vad händer med tänkarna, som drar med resten av oss in i det nya? En del av den mänskliga spjutspetsen har liksom tagit eggen från den andra mänskliga spjutspetsen. Vi befinner oss i ett dilemma. Matematikernas tårar är talande. Vad händer när AI liksom snott meningen med allt? Det finns en sorg i det oåterkalleliga och den måste också få finnas. Samtidigt, kan AI hitta botemedlet mot cancer genom att slå igenom väggar i raskare tempo, ja, då är allt antagligen förlåtet. Silicon Valley-forskare verkar tro det. De har ju precis börjat röka.
