Som 27-åring stod Rahul Vohra inför sin första stora affär som entreprenör: att sälja startupbolaget Rapportive till Linkedin. Utifrån sett framstod allt som en perfekt framgångssaga, men bakom kulisserna hade stressen av att driva företaget byggts upp under lång tid och ledde till slut till ett sjukhusbesök bara månader innan affären gick i lås. Det skriver Fortune. Rapportive, ett webbläsartillägg kopplat till e-post, grundades 2010 och togs samma år in i Y Combinators sommarprogram. Mindre än två år senare, i februari 2012, förvärvades bolaget av LinkedIn för 15 miljoner dollar, motsvarande cirka 150 miljoner kronor. En natt 2011 vaknade Vohra med svår illamående men gick till jobbet som vanligt. Mitt på dagen blev smärtan outhärdlig, och under en kort promenad till ett apotek kollapsade han utanför en snabbmatsrestaurang i San Francisco. En medgrundare hjälpte honom med smärtstillande, varpå han enligt egen utsago genast återvände till kontoret. Först dagen efter uppsökte han sjukhus. Där visade undersökningar att åratal av dåliga matvanor, obefintlig träning och ständig stress hade utvecklats till gastroesofageal refluxsjukdom. En sjuksköterska ska ha sagt att hans kropp liknade någon 10–20 år äldre, och uppmanade honom att tänka om kring sitt liv. Under sjukhusvistelsen och återhämtningen hos familjen omvärderade Vohra sin syn på företagsbyggande. Han lärde sig transcendental meditation via den så kallade Raj-traditionen, med hjälp av hälsocoachen Laurent Valosek, och mediterar sedan dess dagligen. År 2014, två år efter LinkedIn-affären, startade han tillsammans med Conrad Irwin och Vivek Sodera e-postbolaget Superhuman. Bolaget värderades 2021 till 825 miljoner dollar, motsvarande cirka 8,3 miljarder kronor, och köptes 2025 av Grammarly, utan att köpeskillingen offentliggjordes. Enligt Vohra hade Superhuman innan dess tagit in mer än 100 miljoner dollar, motsvarande cirka 1 miljard kronor, i kapital. Den här gången var inställningen en helt annan – bättre matvanor, regelbunden träning och fast meditationsrutin, samt stöd från dietister och ledarskapstränare. "Jag tror att det handlar om att jag helt enkelt är äldre och klokare, har ett bredare perspektiv, tränar regelbundet, mediterar och äter mycket bättre. Det fanns ingen existentiell rädsla. Vi höll inte på att få slut på pengar", säger Rahul Vohra. Den här artikeln är skriven med hjälp av AI-verktyget Ahody
