I januari reflekterade Åsa Johansson här på Breakit om skillnaden mellan manlig och kvinnlig klädsel i tech-Sverige. Summering: Manliga entreprenörer – i hoodie och t-shirt – klär sig på ett sätt som helt enkelt inte skulle accepteras av deras kvinnliga, dressade motsvarigheter. Hennes beskrivning är helt korrekt. Frågan är dock om entreprenörernas avslappnade klädsel säger något mer om vår tid?
Om kostymen – både till arbete och fest – var död i Sverige innan pandemin innebar covid verkligen spiken i kistan. Man skulle kunna tolka det som ett tecken på progressivitet – en chef i sweatshirt tyder vid första anblick på en mindre hierarkisk organisation.
Men vid det här laget borde det stå klart för de flesta att en enfärgad t-shirt inte har någon djupare mening – annat än eventuellt estetiskt ointresse. Techbolag – tofflor, pingisbord och glassmaskiner till trots, kräver inte mindre av sina anställda än banker. Det sägs att den fundamentala skillnaden mellan den amerikanska västkustens- och östkustens näringsliv, är att västkustens låtsas bry sig om annat än sin affär.
Och varför skulle vi i Sverige vara sämre? Stockholm har blivit en unicornfabrik modell Silicon Valley – och i Silicon Valley har man inte sidenslips – där är man redo för trekking direkt efter ledningsgruppsmötet.
Men frånsett alla negativa attribut som associeras med kostymen – hierarkier, onödig formalitet och etikett, så är den också en symbol för något positivt. Att “klä upp sig”, motsatsen till “avslappnad klädsel” är att hylla mjuka värden – designen, skönheten, konsten. Det är också ett ansvarstagande och en ansträngning, där hänsyn tas till fler faktorer än den egna bekvämligheten.
Detta görs givetvis bättre genom mer genomtänkta klädval än kostym – som särskilt utan slips lätt blir en trist uniform. Men dess högtidlighet och brist på funktionsanpassning utgör oavsett viss motpol till Mark Zuckerbergs “samma t-shirt varje dag”-filosofi.
Kostymen bör alltså inte sörjas i sig. Tvärtom är det kanske på tiden att den förpassas till historien, givet hur de flesta kostymer ser ut idag. Men eventuellt säger oss kostymens död något annat än vad vi tror.
Träningskläder är kanske mer passande statuskläder i ett funktionsorienterat samhälle med ett näringsliv styrt av ingenjörer – de underlättar träning och en hälsosam livsstil, är funktionella och lätta att tvätta. Resten är svårare att räkna på.
Är man däremot ute efter att utstråla något mer än effektivitet, eller i värsta fall egoism, finns det alltså skäl att lägga åtminstone lite energi på vad man har på sig – oavsett vilken stil man gillar. Och är man helt ointresserad kanske en kavaj inte är så dum ändå?
LOVE BONNIER
Skribent och grundare av kommunikationsbyrån 500 Stockholm