Det här är en debattartikel skriven av Pär-Jörgen Pärson och Maxine Rior på Northzone.
”Var é brudarna?” är en idag otänkbar replik – men den är från en, åtminstone av medelålders grabbgäng, uppskattad och uppmärksammad reklamfilm för ett chipsmärke på 90-talet. Dock har själva frågan – var är kvinnorna – varit en fråga som plågat och fortsätter att plåga techbolag och alla hangarounds, däribland vi venture capital-investerare.
Faktum är att endast 15 procent av de bolag som söker kapital av oss har ett grundarteam där det finns minst en kvinna. Detta trots att vi under de gångna tio åren förstärkt vårt investmentteam till att vara helt könsbalanserat, ökat vår satsning på att proaktivt nå ut till kvinnliga entreprenörer och vi deltar ofta och gärna i debatter runt jämställdhet för att sätta sökarljus på frågan.
Vårt track-record gällande faktiskt gjorda investeringar är förvisso något bättre än vårt affärsflöde då 25 procent av våra bolag i vår senaste fond har könsblandade grundarteam, vilket antyder att det är något lättare för ett sådant team att landa riskkapital hos Northzone än ett team med en manlig monokultur.
I nuläget ser vi bara 1 kvinnlig entreprenör på 19 manliga i vårt affärsflöde
Debatten om jämställdhet, och även i förlängningen hela mångfaldsfrågan, har fastnat i att endast prata om vad som är fel – och som inte sällan speglar marknadsförutsättningarna för över tio år sedan, då det inte fanns en enda kvinnlig investerare och nästan inga kvinnliga entreprenörer alls.
Debattörer som med arga röster påtalar detta upprepar sina budskap gång på gång, men än så länge lyser de konkreta förslagen till förbättring eller de faktiskt goda exemplen med sin frånvaro – och vi vill att media tar sig an den utmaningen.
Vi har förvånande nog inte hittat någon tillförlitlig statistik eller analys av hur många pre-seed, seed eller Series-A som kvinnliga grundare eller medgrundare landat under de gångna tre åren. Däremot är det gott om rapportering om 10-15 år gamla ”startups” som Trustly, Oatly, Klarna eller Tink som reser miljardrundor.
Det är hög tid att belysa vad som funkar, eller inte funkar, i dagsläget då vi annars tror att debatten snarare avskräcker kvinnor att anträda entreprenörsresan.
För hur mycket vi än vill att den pinsamt låga andelen venturefinansiering som går till kvinnliga grundare skall öka, så beror det i grunden på hur många bolag som faktiskt söker. I nuläget ser vi bara 1 kvinnlig entreprenör på 19 manliga i vårt affärsflöde. Det måste bli allas målsättning att kraftigt förändra den situationen.
Ställer irrelevanta och stundtals sexistiska eller respektlösa frågor till kvinnliga entreprenörer
Det finns fortfarande kvardröjande chipsätande ”dinosaurier” på vår sida av bordet som ställer irrelevanta och stundtals sexistiska eller respektlösa frågor till kvinnliga entreprenörer som de inte hade frågat den manliga motsvarigheten.
Vi tycker dock att dessa inte skall målas upp som särskilt representativa för den nordiska investerarscenen idag.
Vi har kommit längre än så och VC-scenen är idag bredare än någonsin, från mer inriktade nya fonder som Norrsken till generalister med lång historia som Northzone, båda med starka laguppställningar med stor andel kvinnor som investeringsansvariga och vi har gott sällskap av fonder som Brightly, EQT Ventures, Industrifonden, Backing Minds och Unconventional Ventures.
Förutsättningar för ett rejält uppsving i venturecapital-finansierade kvinnliga entreprenörer har aldrig varit bättre.
Vi, Maxine Rior och Pär-Jörgen Pärson, är båda investerare på Northzone, ett av Europas största venture capital-företag fokuserat på early-stage.
Här är ett samtal mellan oss om den här frågan – och vi hoppas att detta samtal ska leda till fler.
Pär-Jörgen:
”Jag har sett en kraftig förändring av techmarknaden under de 25 år jag varit verksam som investerare. De flesta techbolag på mitten av 90-talet var utpräglat grabbiga och var rätt nöjda med det. Vi som investerare ifrågasatte inte sakernas tillstånd och accepterade att när 90 procent av computer science-studenterna är män, så blir det därefter i bolagen de går till.
Men i dag är det helt annorlunda. Det pluggar många fler kvinnor på KTH, flera discipliner än mjukvaruutveckling är nyckelkompetenser och numera säljer inte mjukvarubolagen sin kod till banker – de är banker, som Klarna. Möjligheterna för kvinnor är oändligt mycket större idag. Branschens ledande venturebolag är som aktiva ägare i unga techbolag mycket mer drivande idag med att skapa förutsättningar för att attrahera kvinnlig talang till ledande poster.”
Maxine:
”Det är kanske bättre idag med talangförsörjning, men det är skrämmande dåligt att endast 15 procent av Sveriges startups har blandade grundarteam och någon enstaka procent som har helt kvinnliga grundarteam. Det finns förvisso forskning som slår fast att kvinnor är mindre riskbenägna än män och att det kan delvis förklara detta – men forskningen visar även att blandade team presterar bättre och ger betydligt högre avkastning än monokulturer. Jag hör tyvärr alltför många av mina jämnåriga kvinnliga bekanta säga att startupvärlden inte attraherar, trots att de ofta är mycket framgångsrika i sina roller som extremt smarta och hårt arbetande investmentbankers eller McKinseykonsulter. Det gör mig faktiskt förbannad då dagens startups – dvs morgondagens storbolag - behöver just sådan kvinnlig talang”
Pär-Jörgen:
”Jag har svårt att tro att kvinnor ÄR mindre riskbenägna – däremot kan jag se hur flickor redan i barndomen behandlas annorlunda än pojkar vilket gör dem mycket mer riskmedvetna.
"Smutsa inte ned din fina vita klänning! Klättra inte så högt i trädet, du kan falla ned och göra dig illa!”
Jag tror att dessa maningar drabbar tjejer långt mycket mer än killar i barndomen och långt upp i tonåren vilket naturligtvis sätter sina spår. Däremot vill jag inte tro på att det finns något genetiskt som förklarar skillnad i riskbeteende. Min förhoppning är att dagens föräldrar är mer uppmärksamma på detta."
Maxine:
”Faktiskt är egenföretagande högre bland kvinnor än män i många länder i världen så det handlar inte om företagandet i sig. Vi vill som investerare satsa på grundarbolag som vill växa sig riktigt stora och som behöver riskkapital för att möjliggöra det. Det finns statistik på att kvinnor i högre grad självfinansierar sina bolag och därmed går miste om en större tillväxtresa. Sen finns det forskning som visar att kvinnor får andra typer av frågor från riskkapitalister – typ – om de klarar att kombinera familjeliv med entreprenörslivet. En sån fråga får aldrig en man. Inte okej.”
Pär-Jörgen:
”Vi saknade länge starka entreprenörsförebilder i Sverige i startupsektorn, men sen fick vi en sträng av mycket framgångsrika self-made män som satte Startupsverige på kartan, Daniel Ek, Martin Lorentzon, Jacob De Geer, Sebastian Siemiatkowski, Jonas Nordlander med flera. Detta gav en rejäl skjuts åt branschen och dessa personer har även varit föregångare i att rekrytera kvinnor till höga positioner. Det är först under de senaste åren som de kvinnliga entreprenörsförebilderna börjat synas ordentligt. De kvinnliga self-made pionjärerna är Lena Apler (Collector), Jane Walerud (Bluetail) och Stina Ehrensvärd (Yubico) som nu fått sällskap av bland andra Northzones egen Jessica Schultz, medgrundare av HelloFresh och Josefin Landgård (Kry). Rising stars som Babba Rivera (Ceremonia), Elsa Bernadotte (Karma) och Linnea Kornhed (Einride) ger också anledning att tro att det står många fler förebilder på tur. Jag hoppas att dessa och kommande förebilder kan inspirera många kvinnor till att börja en mycket ambitiös entreprenörsresa.”
Maxine:
”Förebilder är viktiga – och debatten måste fortsätta så att vi får ett betydligt högre antal kvinnliga entreprenörer som satsar stort. Jag tycker gott att vi kan fortsätta med naming and shaming av dåliga aktörer i branschen som hindrar kvinnor att ta plats på startupscenen. Det är så provocerande att höra herrar beklaga sig över bristen på kvinnlig kompetens såväl i ledningsgruppen som i styrelsen. Det händer nästan dagligen när jag möter startups och medinvesterare. Väx upp, för fan! Men jag tycker samtidigt att vi kvinnor behöver vara betydligt mer framåtlutande och stöttande för varandra och använda våra nätverk för att ta plats.”
Pär-Jörgen:
”För oss är detta mycket mer än att kunna med nöjd min kryssa i ESG-formuläret som våra fondinvesterare förser oss med en gång om året. Vi vet att jämställdhet är en konkurrensfördel såväl för oss som för våra portföljbolag och vi får ofta kommentarer från såväl investerare som entreprenörer att de gillar vår profil.
Men vi har funnits I 25 år och de första 15 åren investerade vi bara i tre (!) bolag med kvinnliga medgrundare. I vår senaste fond som funnits i knappt två år har vi fått förmånen att bli affärspartners till fem team med kvinnliga medgrundare, däribland Anja Leissners Stockeld Dreamery och April Koh:s Spring Health där jag har privilegiet att sitta i deras respektive styrelse. Det går åt rätt håll, men det går för långsamt”
Maxine:
”Jag hoppas, som alla kvinnor, att det här ska bli en icke-fråga, vilket vi redan ser att det håller på att bli i Sverige. Vi pratar om det på en helt annan nivå än vad vi gjorde för fem år sen. Däremot är jag lite trött på debatten nu. Det som behövs är definitivt inte fler forum med enbart kvinnor – vi behöver lyfta frågan i alla led, involvera männen, och börja definiera lösningar. En bättre könsbalans handlar inte om att det måste vara 50/50 i alla rum, utan om att mångfald i grund och botten handlar om fler perspektiv. Det går inte att argumentera mot nyttan i det.”
“Det klassiska argumentet att det inte ligger på kvinnor att ändra på sig för att passa in i en viss modell kan jag i grund och botten hålla med om, men vi kan tänka smartare kring paketering och kommunikation samtidigt som vi jobbar på att förnya och uppdatera den klassiska gamla riskkapitalsmodellen. Vi vill, och måste, hjälpa kvinnor ta större plats i techvärlden, hjälpa dem att våga ta ännu mer risk och våga kliva fram. Förmodligen måste vi som kvinnor helt enkelt bli bättre på att fråga oss själva - vad är det värsta som kan hända? Med det sagt vill vi också uppmuntra alla kvinnliga entreprenörer att faktiskt höra av sig, även om ni inte känner er redo. Min gissning är att ni nog faktiskt är det.”