Under hösten har en rad svenska startups stött på patrull med staten. För bara någon månad sen kom nyheten om att miljöförvaltningen i Stockholm vill stoppa delar av soptjänsten Tiptapps verksamhet (ett beslut som dock inte är verkställt och som ska överklagas), samtidigt som staden planerar att lansera en egen liknande app.
Kry och de andra läkartjänsterna på nätet har fått landsting runt om i landet att reagera då antalet vårdbesök för fall där läkarkonsultation egentligen inte behövs ökat markant sedan tjänsterna lanserats.
Stockholm Stad står också inför en hel del utmaningar då elscooterbolaget Voi får konkurrens av allt fler spelare både på cykel och scooterområdet.
Fenomenet är heller inte nytt: när Uber lanserade Uber Pop i Sverige blev tjänsten snabbt populär men tvingades sedan läggas ned då den visades sig vara olaglig - och det var förarna som fick ta smällen.
Frågan är: måste det bli såhär?
Det finns en rad tjänster som staten idag erbjuder som definitivt går att göra lite bättre och smidigare. När man som start-up vill “konkurrera” med statens tjänster krävs dock ett helt annat typ av upplägg än en traditionell riskkaptialistbackad go-to-market-strategi. Kan det vara så att många av dessa start-ups bara tittat på amerikanska motsvarigheter och kört på, utan att ta hänsyn till den marknad och verklighet de faktiskt ska verka i?
Silicon Valley är sällan en bra förebild för svenska start-ups, och kanske framförallt inte då de överlappar med offentlig sektor. På DN Debatt i veckan luftade ett antal läkare och forskare sin oro inför att man släpper in amerikanska företag på marknaden då man digitaliserar den svenska vården.
Av allt detta får man lätt känslan av två läger: en trögrörlig stat som är sena på bollen och ovilliga att pröva nya vägar, och på andra sidan riskkapitalistbackade entreprenörer som identifierat behov och luckor på marknaden och inte “har tid” att vänta på byråkrati. För tjänster som Kry som inte kan kringgå samhällsapparaten så blir det klassiska startup-drömscenariot med snabb tillväxt genast mer komplicerat.
Vad händer med vården när allt fler nyttjar den trots att de inte behöver?
Men det finns exempel som visar att det går att kombinera ny teknik, näringsliv och allmännytta alldeles utmärkt. I vårt grannland Norge ägs och drivs stadens cykeltjänst Oslo Bysykkel av en startup som riktat in sig på så kallad "urban sharing". De har i samarbete med Oslo Stad och flera norska norska städer lyckats bygga en lönsam tjänst som servar stans invånare utan att kosta staten en krona.
Den italiensk-amerikanska ekonomen Mariana Mazzucato driver, i sin bok The Entrepreneurial State, idén om att innovation inte är något som tillhör näringslivet, utan att staten både har, och ska ägna sig åt innovation. I boken listar hon flera statligt finansierade innovationer som kunnat ligga till grund för exempelvis Iphonen, som internet, GPS, touchscreen och Siri. En viktig påminnelse om att staten visst kan och ska ägna sig åt innovation, men betydande sådan.
Istället för att utveckla konkurrenter till redan fullt fungerande tjänster som Tiptapp eller att bygga en egen kommunal parkeringsapp kan man fundera över varför det är privata banker och inte Skatteverket som utvecklat, äger och distribuerar vår mest använda legitimation, Bank Id.
Den offentliga sektorn är givetvis illa rustad för att att vara den som kommersialiserar innovation, som vi kan se med Iphone-exemplet ovan, men det staten kan göra är att genom lagstiftning och samarbete ge ännu bättre förutsättningar för den här typen av tjänster och säkerställa att den här typen av innovation kommer allmänheten till gagn. Jag tror inte att Oslo Bysykkel hade blivit en sån succé om inte urban sharing-startupen och Oslo Stad haft en så nära dialog om hur man bäst servar stadens invånare.
Som konsument önskar man sig självklart alltid smidigare offentliga tjänster, och givetvis kliar de i fingrarna på många entreprenörer att utveckla dessa tjänster. Vad höstens exempel visar är att det man som konsument eller startup ser som en självklar lösning på ett uppenbart problem, ibland krockar med lagstiftning eller får andra oförutsedda ringar på vattnet. För att undvika att hamna där får vi hoppas på en mer aktiv dialog mellan stat och startup där staten genom initiativ och lagstiftning snabbare och smidigare kan möta den här typen av innovativa startups, för de kommer som tur är fortsätta att dyka upp och hitta på nya, bättre sätt att göra saker på som kommer att gynna oss alla.