Sök

Smärta, förvirring och maktlöshet – här är min emotionella guide till Kickstarter

Anna Gullstrand. Foto: Sara Lindmark

Anna Gullstrand

Anna Gullstrand

Krönikör

Breakits krönikör kastas mellan hopp och förtvivlan.

För några veckor sedan körde jag min första Kickstarter. Vi gick i mål och fick in fantastiska 514.480 kronor till vårt kollaborativa bokprojekt The Book Of Collaboration, en serie miniböcker med fokus på ledarskap och metodik för att förlösa kraften i teamet. Jag förberedde mig med guider för hur man lyckas med sin Kickstarter, men ingen av dem behandlade det viktigaste, hur det faktiskt skulle kännas.

Det hade jag behövt.

Så, välkommen till min emotionella guide till Kickstarter. Kanske är det världens första.

Under en månad kommer du att uppleva:

# Plågsam förståelse när du träffar bekanta på Götgatsbacken som med munnen uttalar att du är väldigt “aktiv” i sociala medier och med ögonen säger att desperation inte klär en kvinna i 36-årsåldern och att deras flöden var sååå mycket härligare utan dig.

# Passiv aggression när du svär över att #nymo och #morgonstudion prioriterar korvnördar, reportage om jeansens historia och experter kopplade till grapefruktens dag, när de borde ha vett att låta dig sitta översminkad i soffan och orera om ditt världsräddande projekt.

# En smärtsamt sipprande självinsikt när dina svärföräldrar, som tillbringat åratal med att besöka arkiv, forska och skriva böcker som de inte vet ifall någon själ vill läsa, ser ut som E.T. när du förklarar att du ska sälja böckerna INNAN du skrivit dem. Och du inser att de faktiskt har rätt, och att du kanske lider av en destruktiv kombination av lathet, snålhet och riskaversion.

# Irrationell irritation när de viktigaste människorna på jorden, Kickstarters redaktionella avdelning, trots kluriga pushar från höger och vänster vägrar att promota ditt projekt på startsidan. Att du konkurrerar med 3814 aktiva projekt känns ovidkommande och passerar fjäderlätt ovanför ditt huvud.

# Förnuftsvidrig fångenskap i tvångsbeteendet att refresha din projektsida på Kickstarter.com, vilket nu upptar minst 5 procent av din vakna tid, trots att sidan realtidsuppdateras.

# Oreglerbar förvirring, när du på mejl, Twitter och Linkedin blir kontaktad av företag som kan “rädda” din kampanj och för bara 100 dollar skapa fart, fläkt och förmögenhet. När du famlande i okunskap inte kan reda ut huruvida “alla” gör detta eller det handlar om Silicon Valleys motsvarighet till Nigeriabrev.

# Ostoppbar cynism, när du efter att ha kontaktat 1000 “bekanta”, övergår till de du inte haft kontakt med sedan deras hund dog/villan brann/bolaget gick i konkurs, och du klurar på passande formuleringar för att inte direkt förpassas till Hades.

# Vansinnet i att du anser att du inte behöver tvätta, städa eller diska för att du kör en Kickstarter i trettio dagar. Att du förpassar din familj till statistroller under hashtaggen #sthlmtech och bär mobiltelefonen som om den vore ditt dunkande hjärta.

# Tomheten som infinner sig när du vet att det psykologiskt inte funkar att böna och be, och du ändå fortsätter att böna och be, för att du fortfarande inte kommit på något bättre alternativ.

# Maktlöshet, när du måste klura på hur du ska stoppa dina föräldrar att lägga sin pension på för dem ovidkommande pledges. Fast du egentligen önskar att de skulle bryta in och rädda dig, samla ditt hår medan du kräks på toaletten, likt en billig fylla i 15-årsåldern, och säga att allt kommer att ordna sig.

Så, hur ska du orka?

Lyckligtvis är ovan bara halva sanningen. Andra halvan består av samarbete, kärlek och förståelse. Delningar och finansiell support från de du räknade med, men också från gymnasiekompisar, gamla kunder, vänners föräldrar och helt okända människor som faktiskt går igång på ditt projekt. Och en drös med “vilken tur att du påminde mig” som får dig att inse att jorden inte kretsar kring dig, även om det kändes så.

Mitt bästa Kickstarter-råd är: rensa kalendern och förbered er noggrant. Och när ni tror att ni är redo att gå live, skjut upp lanseringen en månad, och förbered er lite till.

Från mitt ömma hjärta och min trötta hjärna. Stort lycka till!

Läs mer