Sök

Emanuel Karlsten ifrågasätter Stadiums nya kampanj: "Har en ny gräns passerats?"

Emanuel Karlsten

Emanuel Karlsten

Krönikör

I den nya virala PR-handboken gjorde Stadium helt rätt med sin omtalade kampanj. Men eftersmaken blir riktigt bitter, skriver Emanuel Karlsten.

Stadium har idag lanserat en av de starkaste kampanjerna på länge. Så smart att jag knappt reagerade på att det var Stadium som stod bakom. Men när jag nu gör det är det enda jag kan tänka på: Varför villkorar Stadium sin generösa gåva? Varför hålls en miljon kronor i gisslan, i väntan på att allmänheten ska sms:a en “applåd” 50.000 gånger?

Låt mig än en gång understryka: Det är en på alla sätt väl utarbetad, smart kampanj. Spridd med Linnea “Assholes online” Claesons räckvidd och digitala credd som viral motor, men också ackompanjerad av stora annonser som tar över många tidningssajter. Det senare upptäcker jag långt senare. För framförallt är bilden jag ser delad i sociala medier. En helt fenomenal och mäktig bild på fem av våra största kvinnliga atleter. Störst på grund av både medaljer och mediala genomslag. Och budskapet är så tydligt att det säljer sig själv: Herridrott får 2,9 miljarder kronor mer än kvinnor - varje år. “Är det jämlikt?”

Det är klart det inte är. Och även om det finns förklaringar så säger det sig själv: det är klart att vi vill vara med och väga upp en sådan ojämlikhet.

Jag läser snabbt första gången och reagerar därför inte riktigt på passusen om att smsa något nummer med en “klapp”. Desto mer reagerar jag på att Stadium vill skänka en miljon kronor till “Riksidrottsförbundets arbete för jämställd idrott”. Imponerande!

Men sedan läser jag igen. För miljonen skänks bara om jag och 50 000 till skickar en applåd-emoji i ett sms till Stadium. Skickar vi inte alla 50.000 sms tänker Stadium inte skänka några pengar.

Stadium håller alltså en miljon kronor till jämställd idrott i gisslan - i väntan på att allmänhetens sms.

Det är inte så att jag inte begriper varför. I den nya virala PR-handboken är formulär 1 att skapa en “aktion” i din kampanj. En rörelse, något enkelt som någon kan ställa upp på, som gör att du vill återberätta något, uppmana andra att vara med dig. Så man tar något populärt, något behjärtansvärt och så låter man sitt eget varumärke rida på det. Hjälp utlovas, om du bara först hjälper till att marknadsföra företaget. Jag begriper så klart att vinstdrivna företag vill tjäna pengar och inte helt kan leva på välgörenhet, men har en ny gräns passerats?

Har det gått så långt att företag nu inte kan skänka pengar utan att göra ett pr-trick av det?

Redan har det höjts röster som oroligt undrar om Stadium försöker samla in telefonnummer i sms-tävlingen. Jag tror inte det, jag tror mest det handlar om att man inte litat på att budskapet är tillräckligt starkt för att sprida sig själv och att en enkel tävling säkrar upp spridningen. Det är också därför gränsen är satt så låg. Givetvis kommer de samla in 50.000 sms - och det ger dem ytterligare marknadsföring. Först kampanjen i sig och sedan hur snabbt det gick att samla in pengarna. Vilket då genererar en gåva på en miljon kronor.

Men är det verkligen en gåva när den först kräver något av dig?

Det allra värsta är att en kampanj som hade varit så säljande och stark i sig själv tappar i glans av en så sunkig sak som att en miljon kronor hamnat i gisslan.

Hade det varit så omöjligt att bara skänka en miljon kronor och be oss andra följa efter?

Läs mer