Låt oss först tydliggöra att appen löser ett riktigt problem: Föreställ dig att du och ditt kompisgäng tar en gruppbild under en middag. Inte bara du vill ha en bild, utan alla. Så telefon efter telefon langas fram och bild efter bild ska fotas. Appen Moments löser detta. Genom att appen får tillgång till mobiltelefonens alla bilder känner den direkt av vilka ansikten som är med på bilden.
När du en gång berättat för appen vem ansiktet tillhör kommer appen ihåg det. Nästa gång du fotar personen kategoriseras de automatiskt och du kan med ett enkelt klick skicka bilden till dina vänner - om de också har appen.
Det är smart och tillför något i floran av appar. Facebook själva verkar ha höga förhoppningar. Enligt uppgift har det delats 600 miljoner bilder via appen sedan lanseringen i USA förra sommaren. Men det innebär också att Facebook har tillgång till väldigt mångas ansikten.
Det är här det blir känsligt. Eller det har egentligen varit känsligt ända sedan Facebook introducerade ansiktsigenkänningsfunktionen för några år sedan. Kanske minns någon det? Den försvann från Europa 2011 på grund av europeiska lagar kring sådan data.
Det kallas biometriska data och handlar om det som är biologiskt unikt för dig, till exempel fingeravtryck eller ansikte. Och Facebooks ansiktsigenkänning kartlade miljontals människors ansikten över hela världen. Ansikten kopplades sedan till identiteter och snart kunde Facebook berätta för användare vem av Facebookvännerna som syntes på en bild - om användaren hade godkänt funktionen.
Facebook lyckades alltså skapa en gigantisk databas över världens alla ansikten. Och så är fallet fortfarande.
När appen Moments lanserades i USA sommaren 2015 var den här tekniken central. Genom databasen kunde Facebook direkt säga vilka vänner som fanns på bilderna. Och det var också därför appen inte släpptes i Europa. Tills nu.
För i den europeiska versionen har kopplingen till Facebooks ansiktsigenkänningsdatabas tagits bort. Appen klustrar fortfarande ihop vilka ansikten som är återkommande på dina bilder, men ger inget förslag på vem det är. Personens namn eller identitet får jag fylla i själv och Facebook lovar att aldrig använda eller sprida namnet du angett. Det är en bra utveckling och ett utökat skydd mot just lagring av “ansiktsavtryck”. Men det tycks som att Facebook balanserar på en knivsegg och frågan nu är hur lagstiftare och användare i Europa reagerar.
Facebook själva vill poängtera att tekniken är lika oproblematisk som funktionen som känner igen ansikten i Apples Iphoto. Men genom Facebook kommer tekniken att få ett helt annat genomslag. Och vår tolerans flyttas fram. Vad händer när Facebook frågar om de får spara ditt ansikte så du kan logga in från andra datorer? Kommer vi tycka att det är konstigt?
En gång i tiden blev Facebook banbrytande och la grunden till sin succé när de fick internetanvändare att släppa sina anonyma avatarer och istället använda sina riktiga namn och ansikten på internet.
När Facebook nu släpper en app med så tydlig nytta kan det innebära ytterligare en banbrytande förändring; att Europa ställer dörren på glänt för en bredare användning av biometriska data.