Breakit - Bo Mattsson: Kraven krockar med vår väldigt svenska inställning

Bo Mattsson: Kraven krockar med vår väldigt svenska inställning

Bo Mattsson
Bo Mattsson
13 apr 2016, kl 18:11

Breakits krönikör Bo Mattsson, som tidigare sålt techbolaget Cint för en miljard, analyserar och kommenterar Spotifys öppna brev.

Bo Mattsson
Bo Mattsson
13 apr 2016, kl 18:11

Jag hade ju hotat om att skriva om anställningar, personal och liknande i den här krönikan. Allt i från rimliga personalpaket, till rekrytering, till kulturbygge, till VD-rekryteringar i fjärran land. Men efter gårdagens lilla jordbävning i form av Eks och Lorentzons Mediumartikel om Spotifys syn på den framtida utvecklingen och vad som krävs för att hålla Stockholm konkurrenskraftigt framöver så tror jag att jag håller mig till den aktuella debatten.

Först en liten bakgrund:

Vi är nog alla ganska överens om att den lilla mediayta som du ser varje gång du öppnar din mobil är världens dyraste yta. Att vara med på den förstasida hos många människor är skillnaden mellan att vara ett av världens mest framgångsrika konsumentföretag och att inte vara det.

Om du tittar på din förstasida på din mobil och kollar upp varifrån dina appar är så är chansen stor att 70-90 procent av apparna är från USA. Dessa appar är i sin tur är beroende av ett par olika operativsystem och diverse lager av olika tjänster hela vägen ner till någon molnleverantör, och det är nog ingen överdrift att påstå att minst 90 procent av alla dessa tjänster är från USA. Hårdvaran som håller i all denna magi är designad i USA eller Sydkorea och sammansatt i Kina eller Taiwan.

Det är egentligen inget direkt ont i att det mesta är från USA – bortsett från en enda sak. Att ha ett “hav” av plattformsbolag i närheten ger en oerhörd konkurrensfördel. Jag hörde idag att VD:n från Stockholms Handelskammare sa att Spotify var viktig för att det skapade jobb både direkt och indirekt och vår käre Näringsminister tycker att det ger en bra bild av Sverige, rent PR-mässigt. De har självfallet inte fel. Men…

Jag tror, för min del, att det absolut viktigaste med oberoende plattformar i Sverige och Stockholm är vad de för med sig i form av ekosystem - bland studenter, bland finansiärer, bland avknoppade start-ups, som ledfyrar för nya entreprenörer, bland avhoppade f.d. anställda som startar sin egen verksamhet med vinster från Spotify, som diskussionpartners och testplattor för universitet, forskare och andra entreprenörer, bland nya företag som bygger sin tjänst på deras API:er, och inte minst, svenska VC:s förmåga att dra till sig ytterligare kapital som till stor del investeras i denna del av världen.

Spotify är en enorm sugande kraft som drar till sig pengar, kompetens, människor, idéer, tankar, göranden, och denna krafts betydelse går nästan inte att överskatta (på samma sätt som Ericsson när det gäller mobila nät och service kring dessa). Att befinna sig längst ut på tech-sidan, innebär också att man “ser” nya behov och problem långt tidigare än alla andra.

Spotify är vår enda konsumenttjänst som möjligen internationellt kan konkurrera bland förstasidan på våra mobiler (och emellanåt något spel från King). Och för er som tvivlar om detta nu kan vara så viktigt - det är sannolikt det viktigaste som finns, hur konstigt det än kan låta. Yes, att koka papper i Iggesund är inte ointressant, det är tvärtom viktigt, men hur vi än vrider och vänder på det, det är inte framtiden för vare sig dina eller mina barn.

Jag läste på DI någon artikel där det skrevs något i stil med att Ek/Lorentzon hävdat att “landsflykt hotar om inte politikerna rättar sig efter musiktjänstens önskemål” och att “Klimatet i Sverige duger inte längre för Daniel Ek”.

Tja, jag vet ju inte riktigt, men det är ju faktiskt inte vad de skrev. Vad de skrev är exakt det jag själv upplevde på Cint - vi anställde vid några tillfällen medvetet till stabsfunktioner eller utvecklarpositioner i USA eller UK istället för i Stockholm helt enkelt därför att det var enklare - det var lättare att få in dessa personer i rullorna, till följd av enklare och klart aptitligare optionssystem, och avsevärt enklare bosättning (städerna som här avses är Los Angeles, Atlanta, New Jersey och London - i samtliga fall enklare därför att de flesta länder lade ner sin bostadsreglering efter andra världskriget, vi här i Sverige behöll regleringen och ingen kan med sinnet i behåll på fullt allvar hävda att det var en bra idé - effekten är väl egentligen bara subventionerade innerstadslägenheter som betalas av förortslägenhetsinnehavarna och en närmast bisarr insiderproblematik).

Om jag försöker mig på en försiktig beräkning - säg att i vårt fall så handlade det om 4-5 tjänster som vi “medvetet” lade i USA eller London (av totalt 130, varav cirka 45 i Stockholm). Total lönekostnad för dessa tjänster (ex sociala) var litet drygt 3 msek per år vilket hade inneburit drygt 1 msek i sociala avgifter och ytterligare ca 1.5 msek i löneskatter, hade tjänsterna hamnat här. 

Jag törs inte ens räkna på vad det skulle innebära i Spotify, som är jämförelsevis nästan oändligt mycket större, bortsett från de övriga, ännu viktigare, effekterna.

Så - vad de skriver är att framtida nya jobb med nödvändighet kommer att hamna annorstädes. Det är inget hot om landsflykt, de kommer inte att flytta någonstans, men över tid så kommer ett antal nya arbetstillfällen att hamna på andra ställen, alternativt att nya vakanser i Stockholm fylls någon annanstans. Varför i hela fridens namn skall de stånga pannan blodig här om folk inte har någonstans att bo? Så, istället för att gappa högt och ljudligt om bortskämda entreprenörer, se det som vilket “kundklagotjänstsmeddelande” som helst, låt oss ta det till oss och se till att ställa om och leverera en tjänst som fungerar.

Extremt mycket fungerar extremt bra här, vi vet alla det, det här landet fungerar närmast sjukt bra, men det är ett dåligt argument för att inte försöka fixa de mycket viktiga delar som (ännu) inte fungerar.

Flera som kommenterat artikeln tycks anse att Spotify är ett uppenbart särintresse och därför är Ek/Lorentzon inte värda att lyssna till. Ja, så är det ju, de är ett särintresse, men “as särintressen go” så är de väldigt, väldigt, unika. Deras krav krockar med vår väldigt svenska inställning att ingen jävel må låta som om hen är det minsta bättre eller viktigare än någon annan.

Den relevevanta frågan vi behöver ställa oss är hur vi lyckas skapa 10 stycken Spotify till, och i ljuset av det är deras artikel närmast uppenbart relevant. Med tio oberoende globala plattformsbolag i Sverige i olika branscher, så skulle vi få ett självförstärkande ekosystem av nästan historiska mått, nästan litet grand som i industrins barndom när bolag som Electrolux, Alfa-Laval, Nobel, Volvo, Atlas Copco, Ericsson med flera, byggde dåtidens ekosystem, med försäljning och distribution världen över.

Det förutsätter i och för sig andra förändringar också, inte minst att vi måste tillåta AP-fonderna att investera avsevärt mer i onoterade bolag och att ta bort regleringen att de inte får äga direkt mer än 10 procent i ett enskilt, noterat, bolag (en reglering som gör att vår största och sannolikt mest långsiktiga “anchor investor” stoppar pengarna i diverse indexfonder världen över istället, en lösning som gagnar absolut ingen).

Och missförstå mig inte, jag fattar (tyvärr) fullt väl i vilken situation Mikael Damberg är. Att sälja in budskapet att presumtivt snorrika snorungar ska få behålla ännu mer, skulle de lyckas, eller att riva upp en sedan länge självöverlevd hyresreglering och kommunernas markanvisningsmonopol, är inget som görs över en natt, men är det någon gång vi ska visa att vi tillsammans kan modernisera och vidareutveckla den svenska modellen (till skillnad från nya Moderaterna som verkade tro att innovation främst skapas genom att avveckla Statens kärntjänster) så är det banne mig nu.

Du, och jag, behöver Spotify. Här. Vänligen lyssna.

Läs mer om:

Supporters

Läs fler artiklar
Läs nästa artikel