Återigen har en elsparkcykel varit inblandad i en tragisk olycka där en person mist livet. Det handlar om en äldre man i Västerås som under söndagskvällen cyklat in i en illa parkerad sparkcykel. En olycka som fått stor medial spridning under måndagen.
Det höga antalet elsparkcyklar på gatorna har under lång tid skapat irritation hos många. Det har handlat om att de parkeras dåligt eller slängs omkull. Men också mängden sparkcyklar som trängs när fler och fler företag konkurrerar om användarnas uppmärksamhet. För synskadade blir det extra svårt att ta sig fram.
Olyckor har det också funnits flera exempel på, nu senast med dödlig utgång. Och även om olyckor även drabbar cyklar, så finns det här företag som ger olyckorna ett ansikte – samtidigt som de ska försöka övertyga svenskarna om att det här är tjänsten vi behöver för att göra städerna bättre.
Frågan är om söndagens dödsolycka är det som, i en redan pressad situation, kan bli droppen för politikerna som ska försöka få ordning kaoset.
Kämpar för att accepteras
För det pågår just nu en kamp om acceptans för det nya fordonen och i förlängningen även för de enskilda bolagen. Det finns nu en i allra högsta grad stor fördel i att tillsammans med politikerna hitta en lösning där sparkcyklarna kan införlivas i trafiken på samma naturliga sätt som exempelvis hyrcyklar.
I själva grundtanken finns en förhoppning om att de eldrivna fordonen ska ersätta biltrafiken i städerna, så att de kan ge mer plats åt människor. Vilket faktiskt även kan vara ett måste för att elsparkcyklarna ska bli de hållbara transportmedel som de vill vara.
Men när staden fylls med både bilar och elsparkcyklar blir det trångt. En rapport från Region Stockholm 2019 lyfter fram att det då främst var gång- och cykelresor som elsparkcyklarna ersatte.
Den stora frågan är hur hårt en eventuell reglering kommer att slå mot bolagen på den svenska marknaden. Aktörer som Voi och Tier säger sig gärna vilja se en reglering, men inte av den typ som Stockholms stad har föreslagit med begränsningar i antal och avgifter per sparkcykel. För elsparksbolagen vore det bäst med ett licenssystem med ett fåtal aktörer i varje stad, något som finns i andra europeiska länder. I Sverige skulle det i så fall vara aktuellt med en traditionell upphandling, men det är inte något som ligger i städernas intresse eftersom de då måste betala för något som redan idag finns på gatorna.
Här är det Sveriges reglering som ställer till det jämfört med hur det ser ut i flera andra europeiska länder.
Kommunerna har ögonen på dem
En rundringning till Sveriges alla kommuner som SvD gjorde i somras visade också att flera faktiskt sa helt nej på frågan om de vill släppa fram aktörerna på sina gator i dagsläget. Andra väntade på vägledning från andra kommuner om hur sparkcyklarna bäst ska hanteras. Nu måste inte kommunernas egna åsikt spela någon roll i frågan, det som krävs är egentligen ett tillstånd från polisen, men kommunernas ord väger ändå tungt hos de många bolagen.
Trots irritationen så ser det ändå ut som att elsparkcyklarna tycks vara är här för att stanna, åtminstone under överskådlig tid. Daniel Helldén, trafikborgarråd i Stockholm, säger sig exempelvis vara positiv till fordonen – samtidigt som han vill se hårdare reglering genom bland annat ett maxtak.
Och elsparkcykelbolagen växer snabbt – användare verkar finnas det gott om.
Däremot är det enkelt att anta att med fler allvarliga olyckor så höjs ännu fler och högre röster för att tvinga bort elsparkcyklarna från gatorna.
Men användarnas ansvar då? Hur stor del har de i att undvika olyckor?
Att användarna av elsparkcyklarna inte alltid sköter sig blev tydligt när polisen under en halvtimmeslång insats inte hann med att bötfälla alla de omkring 50 personer som stoppades.
Men i nuläget är det problemet är ändå Vois, Tiers och Bolts. I alla fall sett till debatten.