Fundedbyme-grundaren Daniel Daboczy fixerade mig med blicken någon sekund och tänkte efter. Sedan började han räkna.
“Vad sa du? Ni har 25.000 som lyssnar på er podd och mailadresser till era största fans. Det finns bra beräkningar på det här på nätet. Låt mig kolla. Ni har ju en sjukt starkt målgrupp….Ja! Här hittade jag siffran – då ska vi se”.
Några sekunder senare var Daniel klar med sin räkneoperation. Uppgiften var att sätta ett värde på min och Olle Aronssons idé att starta en techsajt. Vi behövde ett startkapital på i runda slängar två miljoner kronor. Men hur skulle vi värdera det som då bara var en idé på ett papper? Visst hade vi byggt upp våra personliga varumärken som reportrar på Dagens Industri och fått en liten, men trogen följarskara i sociala medier. Men sajten vi tänkte starta hade inte ens ett namn, inget innehåll och vi hade ingen utvecklare som kunde bygga sajten.
Daniel såg inga problem. Han tog istället fasta på våra många poddlyssnare, mailadreserna och vår målsättning att snabbt ta oss upp till 100.000 unika besökare i veckan på sajten (vilket var en sjukt aggressiv plan).
“Det är värt mellan 50 och 100 miljoner. Det kommer det gå att argumentera för”, slog Daniel fast utan att tveka.
Jag mindes tillbaka på vårt möte när jag igår ögnade igenom Fundedbymes memorandum inför den nyemission som Daniel Daboczy ska försöka stänga innan jul. När vi diskuterade värdet på Breakit för snart tre år sedan satt vi båda på startuphuben Sup46:s gamla lokaler på Regeringsgatan i centrala Stockholm. Daniel hade generöst på eget initiativ erbjudit sig att titta på vårt case och jag kände mig faktiskt en smula omtumlad efteråt. Var det så här man kunde argumentera när man satte ett värde på ett bolag?
Samtidigt insåg jag rätt snabbt att värderingen på de här nivåerna aldrig skulle locka någon av våra potentiella investerare att gå in med pengar. Tvärtom var jag mer än nöjd när vi till sist lyckades få in investerare i en finansieringsrunda där Breakit värderades till 10 miljoner kronor.
Men kanske borde jag tänkt mer storslaget, mer optimistiskt, som Daniel Daboczy? I Fundedbymes prospekt läser jag att omsättningen i år blir 4 miljoner och förlusten 7 miljoner. Men med 100.000 aktiva investerare pekar Daniel Daboczy själv på en enorm potential och kommer därför fram till att värdet på Fundedbyme ska ligga på nästan en kvarts miljard.
Efter att ha läst igenom prospektet kan jag ännu en gång konstatera att aktievärdering verkligen är det omöjligas konst. Själv känner jag mig en smula tveksam till prislappen (återkommer med en liten analys i nästa vecka!) men marknaden som helhet verkar helt på. På fredagseftermiddagen hade redan över 600 småsparare tecknat sig för aktier till ett värde av 16 miljoner kronor.
Trevlig helg!
Veckans nya parhästar: Isabella Löwengrip och Daniel Daboczy. Oavsett vilka synpunkter man kan lägga på värderingen av Fundedbyme så känns samarbetet mellan plattformen och bloggstjärnan Isabella Löwengrip som presenterades idag klockrent. Löwengrip har tillgång till en målgrupp som Fundedbyme normalt inte når. Men vi får hoppas att Löwengrip framhåller både möjligheter och risker när hon säljer på Fundedbyme-casen på sina fans. Annars riskerar det här samarbetet en jobbig baksmälla.
Veckans vad-var-det-jag-sa: Linas Matkasse. Om jag inte minns helt fel flaggade jag redan före sommaren att Linas Matkasse brottades med problem. Den ursprungliga idén var att notera bolaget under 2017 men en svagare försäljning skulle, enligt mina källor, fått ägarna att bordlägga dessa planer. I veckan kom siffror från Svensk Digital Handels D-food Index som visar att försäljningen av matkassar minskat med 9 procent under årets tre första kvartal. I en intervju med våra vänner på DI Digital bekräftar chefen för Linas Matkasse också att “marknaden för färdiga middagslösningar tappat fart i Sverige”. Så här långt ser det ut som att grundarna till Linas Matkasse, syskonen Niklas Aronsson och Lina Gebäck, hade hyffsat bra tajmning när de sålde 30 procent av sitt bolag till norska Herkules.
Veckans underhållare: Ola Ahlvarsson. Har faktiskt lite dåligt samvete för att jag inte gick på tech-konferensen Sime i år heller. Tycker verkligen Simes grundare Ola Ahlvarsson, lyckats skapa något av en institution av detta event. Storyn om hur Jeff Bezos, under Sime 1997, försökte övertala Ola Ahlvarsson att inleda ett samarbete – men fick nobben för att “Jeff var en tråkig tönt” hade jag gärna hört live. Nästa år, Ola!
Veckans superfiasko: Ericsson. Telekomjätten har under en rad år köpt på sig olika typer av mediateknikbolag med ambitionen att bygga upp ett nytt, lönsamt ben utanför kärnaffären. Det har gått sådär och i veckan rapporteras att hela den här medie-delen är på väg att säljas. Prislappen på cirka tre miljarder låter ju inte så pjåkig. Men verkligheten är att mediesatsningen är ett av de största ekonomiska fiaskona i svenskt näringsliv på många år. I veckan tog jag del av en sammanställning som visar att bara inköpen av mediebolagen gått loss på minst 15 miljarder kronor och till den summan ska så klart läggas driften av bolagen. Jag gissar att det här äventyret kostat Ericssons aktieägare minst 10 miljarder kronor. Hade Hans Vestberg ingen koll?
Veckans läsning 1: Mikael Persbrandt. Efter all ryktespridning i spåren av #metoo så var det med blandade känslor jag köpte skådespelarens självbiografi (spöksriven av Carl-Johan Wallgren) i veckan. Har nu tagit mig igenom två tredjedelar av boken och det är inte precis någon uppbygglig läsning. Fascinerande och motbjudande på samma gång.
Veckans läsning 2: Mathias Göransson. I helgen tänkte jag plöja den mångfaldigt prisbelönade journalistens nya reportagebok “Björnen kommer!”. Fick lästipset från den gamla stridspiloten tillika skjutjärnsjournalisten Leif Holmkvist (Resumé) och inledningen lovar gott.