För ett par veckor sedan bestämde vi på Breakit oss för att belysa svenska kvinnors villkor i tech- och startupsfären.
Vårt första steg blev att publicera en film och en text där vi ställde en enkel fråga: Hur är det att vara kvinna i tech-Sverige?
Vi bad de som verkligen vet – kvinnorna – att höra av sig med sina egna berättelser.
Det var många som gjorde det.
Men bland vittnesmålen om skamliga sexuella inviter, lönediskriminering och sexuella trakasserier i form av dickpics skickade från styrelsen kom också ett annat mejl.
Det kom från en teknikman.
Han ville berätta hur det verkligen ligger till. Vi var helt fel ute, menade han.
”Saken är den att kvinnor favoriseras inom teknikföretag. De har sällan eller aldrig nämnvärd teknisk förståelse. Det har inte alla män heller men det går knappast en tekniskt begåvad kvinna på hundra tekniskt högbegåvade män”.
Oj.
Jag som skriver den här texten är själv en vit medelklassman mitt i mediegeggan. Jag har aldrig behövt slå ur underläge på grund av mitt kön eller bakgrund. Det är ett privilegium som jag måste påminna mig själv om.
För mig var det en ovan känsla att bli mansplainad av en annan man. En man som sannolikt inte själv kan veta hur det är att vara kvinna i en mansdominerad bransch.
För ett kort ögonblick kände jag ett sting av den känsla som många kvinnor upplever varje dag, om och om igen.
Jag fick gnugga mig i ögonen både en och två gånger för att se att jag verkligen läst rätt.
Teknikmannen skrev att det förstås finns mycket annat att jobba med inom teknikföretagen, och att det är där man hittar kvinnorna.
Det handlar exempelvis om projektledning, sälj och marknadsföring.
”De som arbetar sig upp inom organisationer som arbetar med teknisk utveckling gör det genom att vara duktiga på politik och härskarteknik, inte på teknik”, skrev teknikmannen och tillade:
”Kvinnor i tekniska uppgifter har också ofta en bättre löneutveckling än de förtjänar”.
Först tänkte jag låta mejlet bero. Men vår granskning var öppen.
Så jag frågade teknikmannen om han ville stå för sina åsikter under sitt riktiga namn.
Det ville han inte.
Jag passade också på fråga vilket stöd han hade för påståendet att teknikvinnor har en bättre löneutveckling än vad de förtjänar.
Det svarade han inte riktigt på.
Istället svarade teknikmannen att vi skulle skriva om alla män som ser det som sin uppgift att kvinnorna ska trivas. Och om alla kvinnor som säger att de hellre jobbar med män för att det är ”roligare och justare”.
Vår mejlkonversation slutade i oenighet.
För mig blev den ytterligare ett bevis på att vår granskning behövs. För teknikmannen blev den ett bevis på att Breakit står för journalistik som vill skapa konflikt och vilseleda.
Han skrev att det var bra att känna till, då han från tid till annan kastade ett öga på vår publikation. Något som jag tolkade som att han tänkte sluta att läsa Breakit.
Vi har själva ett problem. Vi skriver för mycket om män – och våra läsare är företrädesvis män. Båda dessa saker har vi under hösten jobbat hårt med, och vi ser resultat i form av att andelen kvinnliga läsare har gått upp rejält.
Men kära teknikman. Tack för ditt mejl, och innan du slutar läsa Breakit helt vill jag be dig att läsa en enda artikel. Den handlar om hur de som vet – 22 kvinnor inom tech – upplever sin vardag.
Vi kan lära så mycket mer av den än att, som två män, sitta på var sitt håll och skriva mejl.
Du hittar artikeln här: 22 svenska techprofiler vittnar – sexism, trakasserier och dickpics