När vi på Breakit gjorde en nyemission förra sommaren tog jag verkligen i från tårna när vi skulle sätta ett marknadsvärde på bolaget.
Med facit i hand sålde jag mig alldeles för billigt. Det är lätt att konstatera efter att jag i veckan läst prospektet inför noteringen av seniorsajten News55.
Den svenska nyhetssajten har visserligen en helt annan målgrupp än oss: Svenskar över 55 år. Men annars är vi rätt lika, räknat i antalet läsare och intäktsmodell. Ekonomiskt skulle jag hävda att vi lyckats bättre. Förra året omsatte Breakit nästan 7 miljoner kronor och gjorde en förlust på knappt 1,5 miljoner kronor. News55 omsatte 5 miljoner kronor och gjorde en förlust på 7 miljoner kronor.
När News55 nu ska noteras på handelsplatsen NGM värderas bolaget till drygt 35 miljoner kronor. I vår nyemission värderades vi till 25 miljoner kronor.
Om jag, lite slarvigt, skulle sätta samma värderingsmultipel som News55 nu gör så borde Breakit värderas till minst 50 miljoner kronor. För mig personligen skulle det innebära att jag ägde Breakit-aktier för dryga 15 miljoner spänn. Visst, det är inte några realiserade värden men ändå – om jag velat hade vi här och nu kunnat ta in riskkapital till den värderingen. Låter jag bitter över att ha “förlorat” miljoner för att ha sålt mig för billigt?
Det bjuder jag gärna på i så fall. Jag skulle nämligen under inga omständigheter sätta en sådan aggressiv värdering på Breakit.
Orsaken kan sammanfattas i ett ord: prestationsångest. Jag vill nämligen känna mig någorlunda säker på att vi kan leva upp till de löften som vi gett till alla de externa investerarna som satsat stora pengar på att Breakit ska bli en ekonomisk succé. Med tanke på det starka momentum vi just nu har på Breakit är jag rätt säker på att vi inom några år är värda betydligt mer än 50 miljoner kronor.
Men just nu känns det väldigt bekvämt att bara behöva leva upp till den mer modesta värderingen 25 miljoner kronor. Kalla mig gärna feg, men den inställningen gör att jag sover som en stock om natten.
Trevlig helg!
Veckans bladvändare: Jonas Bonniers “Helikopterrånet”. Som koncernchef i familjekoncernen Bonnier gjorde han väl ärligt talat ingen större succé. Men efter att ha sträckläst hans roman om det uppmärksammade rånet av värdepapperdepån i Västberga är jag tämligen säker på att Jonas Bonnier nu på allvar slår igenom som författare. För mig som tidigare Bonnier-journalist var det också lite kittlande att läsa Jonas Bonniers förtäckta kritik av mediejättens sätt att utnyttja bemanningsbolag för att slippa anställa journalister. Ett potentiellt (infekterat) samtalsämne på nästa familjemiddag?
Veckans nystartare: Daniel Laurén. Affärsängeln har under ett antal år varit det finska riskkapitalbolagets Inventures man i Stockholm. Men nu ligger han i startgroparna för en egen fond. Planen är att investera i svenska techbolag.
Veckans kalldusch: Metros kickoff. Under en hel dag fick personalen på Metro ta del av ledningens storslagna framtidsvisioner samtidigt som chefredaktören Staffan Erfors dyrt och heligt lovat att det var han och inte den nya storägaren Mats Qviberg som bestämde. Därefter var det dags för en bättre middag på restaurang At Six men där grumlades stämningen rejält. Runt borden läste journalisterna med tilltagande förvåning den långa Nyheter Idag-intervjun med Mats Qviberg där han bland annat flaggade för utrensning av icke önskvärda reportrar. Man kan tappa aptiten för mindre och efter den smått chockartade upplevelsen valde många av Metro-journalisterna att helt sonika lämna tillställningen.
Veckans intressantaste möte: Lage Jonason. För några veckor sedan kallade jag den planerade börsnoteringen av Urbi-it för ett dåligt skämt. Därför var det med lite blandade känslor jag igår knallade upp till Urb-it-ordföranden Lage Jonason kontor vid Hötorget för ett möte på tu man hand. Men det visade sig bli veckans klart mest spännande möte. Jag är fortfarande skeptisk till Urb-its börsplaner men Lage Jonason var onekligen en intressant profil att stifta närmare bekantskap med. Dessutom fick jag en present av honom – en bok som Lage egentligen tänkt ge till sin kompis Göran Persson. Återstår att se om jag får komma tillbaka efter att jag publicerat den här artikeln.
Veckans mest väntade: Uber Eats. I veckan fick vår reporter Erik Wisterberg kicken som cykelbud för Uber Eats. Efter hans wallraffande som Uber Eats-bud som vi avslöjade för någon vecka sedan var det bara en tidsfråga innan den amerikanska jätten skulle agera. Du har väl inte missat att läsa Eriks utmärkta granskning – här hittar du texterna!
Veckans filmstjärna: Stefan Lundell. Plötsligt händer det – i veckan fick jag ett erbjudande om att vara med i en reklamfilm. Mot betalning dessutom. Jag blev såklart löjligt smickrad och ligger nu i hårda förhandlingar med min medgrundare Olle Aronsson om att få delta. Olle tycker det skulle vara svårt att förena med min roll som journalist, själv vill jag bara sola mig i glansen. Det här kan vara början till en ny karriär. Hollywood nästa!