I tisdags fick jag en ny kollega, Breakits nya reporter Towe Boström. Några veckor tidigare anslöt Diana Demin som numera rattar vår eventdel. Det betyder att vi numera är elva kämpar i Breakit-teamet.
Det känns grymt kul att vi kan växa så starkt trots att den svenska mediemarknaden i stort befinner sig i en smärtsam strukturomvandling där sparpaketen står som spön i backen.
Och vi växer faktiskt inte bara mätt i antalet medarbetare utan också räknat i försäljning till glädje för våra kära aktieägare. Under Breakits första verksamhetsår hamnade omsättningen på knappa 2 miljoner kronor, i fjol sålde vi för över 6 miljoner kronor och förhoppningsvis kan vi dubbla den siffran i år.
Men mycket vill som bekant ha mer och i onsdags satte jag mig ner med min vd Olle Aronsson och kommersiella chef Camilla Björkman och pratade allvar. Vad ska bli Breakits nästa steg?
När jag snackar med betydligt smartare personer än mig själv målar de upp två alternativ för oss på Breakit. Antingen tar vi Breakits koncept utomlands (Berlin? Köpenhamn? London? Shanghai? Månen?) eller breddar vi vår verksamhet radikalt i Sverige och blir mer av en konkurrent till Dagens Industri.
Bägge vägvalen är förenade med en hel del risk. Vill vara helt på den säkra sidan skulle vi såklart ligga tryggt kvar i vår nisch och vrida om verksamheten till lönsamhet. Tryggt men rätt tråkigt, i alla fall om du frågar mig.
Diskussionen i onsdags böljade fram och tillbaka. Själv är jag faktiskt inte särskilt orolig oavsett i vilket beslutet vi landar i. Det ska bli kul oavsett – men jag tar gladeligen emot input från all er som följer oss på Breakit. Tillsammans sitter ni på en grym erfarenhetsbank. Så vad säger ni?
Trevlig helg!
Veckans sundaste: Bambuser-aktien. När jag första gången fick höra att bolaget (som förra året omsatte 5,8 miljoner och gjorde en rörelseförlust på 8 miljoner kronor när den förvirrande intäktsposten “aktiverat arbete” rensats bort) skulle värderas till 115 miljoner kronor i samband med noteringen trodde jag att någon drev med mig. Därför kändes det faktiskt som ett sundhetstecken att investerarna handlade ner aktien i källaren när Bambuser på fredagsmorgonen noterades. Det är möjligt att Bambusers nya företagslösning för livevideo blir en hit men innan det är bevisat så borde inte bolaget finnas på börsen.
Veckans bättre sent än aldrig: Anders Berglund. Det är nu snart ett och ett halvt år sedan han hoppade av toppjobbet som chef för Google i Sverige. Redan i somras hörde jag att han hade ett nytt “superhemligt” e-handelsprojekt på gång som skulle finansieras av svenska riskkapitalbolaget Optimizer men sedan dess har det varit tyst. Men i veckan hörde jag att projektet lever i högsta grad och med sin bas på Malta arbetar Anders Berglund för fullt med bolaget som kommer lanseras inom kort. Vi håller ögon och öron öppna!
Veckans vänligaste: Lage Jonason. Efter att ha kallat den gamla bankirens planer på att börsnotera budstartupen Urb-it “ett skämt” var det med blandade känslor jag slog numret till Lage Jonason tidigare idag. Men även om jag kunde ana en viss nyans av sarkasm i rösten från den gode Lage när han fick klart för sig vem som ringde så höll han föredömligt god ton under hela samtalet. Det hedrar honom även om jag fortfarande tycker att han borde lägga börsplanerna för Urb-it på hyllan.
Veckans blygsammaste: Oskar Hjertonsson. Entreprenören som plockade in 185 miljoner kronor till sin matapp Cornershop skrävlar inte i onödan. ”En ganska blyg summa”, kallar Oskar Hjertonsson finansieringsrundan.
Veckans dissare: Dusan Stojanovic. Hörde att den tunge affärsängeln gav en nybliven techinvesterare det konkreta rådet: “Läs inte Breakit”. Dušan Stojanović menade att vi på Breakit hajpade lika mycket som media gjorde innan techbubblan sprack i början av 2000-talet. Jag är inte säker på att Urb-it-ägaren Lage Jonason är av helt samma åsikt.
Veckans portning: Jonas de Lange. Breakits reporter var så klart på plats när Göteborg körde sitt stora event GBG Techweek – men han var inte välkommen överallt. På Spotifys dragning fick Jonas artigt vänta utanför de stängda dörrarna då journalister inte hade tillträde på direkt order från musiktjänsten.