Sök

Risk att vi fostrar en generation av slösaktiga företagare

Johan Nordenström är vd på Kaplan.

Breakit

Breakit

Vad gör det med affärssinnet hos unga entreprenörer när man inte behöver fundera på om man har råd att betala dubbla marknadslönen till en utvecklare? Det frågar sig företagaren Johan Nordenström i en debattartikel.

Breakits Stefan Lundell skriver i en krönika 21 april om en företagare som blir utkonkurrerad av bolag som till skillnad från företagaren i fråga valt att bygga sitt bolag med riskkapital.

Företagaren, får man anta, finansierar i stället sitt bolag med kassaflöden (eller egna privata pengar) och upplever med den nuvarande goda tillgången till riskkapital ett osunt företagsklimat. Det är ett intressant perspektiv som jag själv funderat över en hel del.

För det är något som gnager.

Jag började själv min karriär inom finansbranschen och som investerare i en fond som fokuserade på techsektorn. Sen gick jag vidare till ett liv som delägare i ett bolag inom datadriven marknadsföring och ny annonsteknik.

Precis som den företagare som gestaltas i krönikan så går även vi varje dag till jobbet och ställer oss följande frågor:

  • Hur ska vi få avkastning på den här rekryteringen?

  • Vad har vi råd att betala för den här tjänsten?

Vi har inget externt riskkapital utan försöker bygga bolaget med de medel som vi genererar. Inte för att vi är aviga till riskkapital, men för att våra egna kassaflöden fram till idag har känts som det mest naturliga och sunda sättet att bygga vårt företag på.

Och så här långt går det bra. Vi växer och är lönsamma. Få av er som läser detta har hört talas om vårt bolag men vi är stolta över det vi har byggt upp.

Rocket science? Nej, och det kan tyckas självklart att inget företag i det långa loppet överlever utan att generera vinst.

Men det är här jag anser att vi kan befinna oss på farliga vatten. När företagarkulturen, ivrigt påhejad av riskkapitalet, fostrar tillväxt och banbrytande innovation framför lönsamhet och sunda affärsmässiga avväganden, så tror jag man ska vara vaksam på de möjliga följderna.

Riskkapital är i grunden bra. Det har skapat många svenska bolagssuccéer. Och konkurrerar ett riskkapitalbackat bolag ut ett som inte är det så må det förstås vara hänt.

Men det finns ett perspektiv här som inte får lika mycket utrymme i debatten.

Vad gör det med affärssinnet hos unga entreprenörer när man inte behöver fundera på om man har råd att betala dubbla marknadslönen till en utvecklare? När man inte tänker två gånger på om man ska sitta på Norrmalmstorg, jämfört med någon annanstans för kanske en tredjedel av kostnaden? Är det verkligen så enkelt att man ”när som helst kan vända till vinst om vi bara drar ned på tillväxten?”

Det är värt att reflektera över att om vi fostrar en generation av entreprenörer som aldrig drivit sina bolag med vinst så lär det förr eller senare få konsekvenser. Det gäller förstås inte bara svenska bolag.

Amerikanska Twitter är ett intressant exempel på ett bolag med enorm genomslagskraft och på många sätt en supersuccé, men som faktiskt ännu inte har hittat en bärande affärsmodell. Och domen har ännu inte fallit på om det är för att grundaren Jack Dorsey inte vill, eller inte kan.

Att vi har en entreprenörsanda i Sverige som gör att vi vågar vinna, ta risker och misslyckas är bara fantastiskt. Men den nuvarande situationen med billig och relativt enkel tillgång till riskkapital kommer förstås inte vara för alltid. Och då är det inte fel att ha ett positivt kassaflöde att luta sig mot.

Johan Nordenström, vd på Kaplan

Läs mer