Häromdagen åt jag lunch med grundaren till ett snabbväxande teknikbolag. Han lät närmast uppgiven när han berättade:
“Mina utvecklare får två, tre nya jobberbjudanden – varje dag. För oss är det omöjligt att konkurrera lönemässigt med de bolagen som hör av sig”.
Orsaken till att han inte kan matcha konkurrenternas löner kan sammanfattas i ett enda ord – riskkapital.
De företag som rycker i hans programmerare är nämligen allt som oftast dopade med pengar från riskkapitalbolag. Det är förklaringen till att de kan erbjuda löner som är runt 50 procent högre än vad han kan mäkta med. Till på köpet gör många av de företag, som försöker rekrytera över hans personal, stora förluster samtidigt som hans eget bolag ända sedan starten visat vinst.
Men tack vare riskkapitalet kan de här förlusttyngda bolagen ändå komma med löneförslag som mitt lunchsällskap inte är i närheten av att kunna erbjuda.
HIttills har han byggt sitt bolag utan riskkapital men nu är han på väg att tänka om. Förklaringen är enkel, med hjälp av riskkapital kan han ge sig in i löneracet om de vassaste talangerna.
Efter att vi sagt hejdå från lunchen kände jag mig faktiskt rätt orolig. Det måste väl ändå vara något fundamentalt fel när riskkapitalfinansierade förlustbolag på det här sättet kan slå ut konkurrenter i jakten på de duktig personal?
Jag är i grunden positiv till riskkapital. I många fall är det en förutsättning för att skapa riktigt stora och framgångsrika företag.
Men det kan också bli för mycket av det goda. Aldrig tidigare har det funnits så mycket riskkapital redo att pumpas in i den svenska techsektorn. Det skapar ett osunt klimat där bolag som väljer att växa utan riskkapital riskerar att slås ut. På sikt är det ett orimligt förhållande som inte kommer att bestå. Men det har väl alla vi i techbubblan redan insett, eller?
Trevlig helg!
Veckans uppköpskandidat: Spotify. Samtidigt som börsplanerna blir mer konkreta hör jag allt fler rykten om att den svenska musiktjänsten till slut ändå slukas av en av de amerikanska techjättarna. Det var väl investmentbanken GP Bullhound (som har mycket goda ingångar till Spotify-ledningen) som först lanserade teorin om att Facebook skulle köpa bolaget och nyligen hörde jag en annan investmentbank argumentera för samma sak. Kanske är det ännu mer logiskt att Google-ägda Youtube till sist köper Spotify. I praktiken är ju Youtube med sitt enorma utbud av gratismusik den största konkurrenten till Spotify – så synergi-vinster lär inte saknas.
Veckans skrämselhicka: Världens alla mediehus. Läste igår en väldigt intressant analys av hur Facebooks algoritm sannolikt har börjat prioritera ner nyhetsmediernas inlägg. Det är Chicago Tribunes digitala chef som har djupanalyserat räckvidden för tidningens inlägg och kommit fram till att antalet Facebook-följare som exponeras för dessa inlägg radikalt har minskat senaste månaderna. Slutsatsen är att Facebook tycks ha skruvat åt sin algoritm så att allt färre användare nu ser journalistik från nyhetsmedier. Jag har själv noterat att vi på Breakit fått klart mindre trafik via Facebook under våren. Ännu en påminnelse om att man som mediebolag inte kan bygga sin intäktsmodell på exponering via Facebook.
Veckans sämsta pitch: Det är inte så lätt det här med PR, jag vet. Men nu har jag faktiskt tröttnat på att få pitchar på att skriva om bolag med argumentet att mina konkurrenter redan har skrivit om dem. Kalla mig gärna fåfäng men som journalist vill jag alltid vara först med att rapportera om en nyhet, inte tvåa eller trea på bollen.
Veckans ingen rök utan eld: Pär Svärdson. När jag pressade grundaren av nätapoteket Apotea för några veckor sedan om deras börsplaner så förnekade han kategoriskt förekomsten av några sådana. Men när Pär Svärdson (även kallad e-handelns Zlatan, bara en sådan sak!) först presenterade sitt bolag för investerare på Carnegie och nu i veckan drog ut ett pressmeddelande om hur bra det går för bolaget börjar i alla fall jag ana ugglor i mossen. Jag blev inte mindre misstänksam när det på fredagsförmiddagen dök upp en inbjudan för den “högtidliga stomresningen” av Apoteas nya lager på imponerande 38.000 kvadratmeter. PR-kampanjen tycks vara igång och jag tippar på en börsnotering alternativt delförsäljning inom 12 månader. Sätter du emot, Pär?
Veckans köpsignal i repris: H&M-aktien. Först köpte entreprenören Isabella Löwengrip en massa H&M-aktier när alla andra sålde, vilket jag personligen såg som ett styrketecken för aktien. Nu rapporterar DI att finansveteranen Sven-Olof Johansson gått från noll till 600.000 aktier på ingen tid alls. Sven-Olof Johansson, eller "SOJ" som han också kallas, motiverar sitt storköp med att H&M:s stora investeringar i sin e-handelsplattform och att klädjätten nu tycks fått ordning på sin digitala strategi. I mångt och mycket är väl Isabella Löwengrip och "SOJ" varandras motsatser men här tänker de lika – intressant.