För några dagar sedan var Lindsay Eyink i Stockholm för att hålla en föreläsning på Hyper Island. Sedan i höstas bor hon i Berlin efter tio år i San Francisco och techbranschen.
“Jag kom till San Francisco precis efter att jag tagit examen i interaktiv design 2003. Då kunde du ut på gatorna och träffa vilken typ av person som helst. Jag kände att jag passade in där”, säger hon.
Under flera år jobbade hon för Apple med att bygga upp Itunes just när musik gick från att vara analog till att bli digital.
“När jag började med det för tio år sedan var det ingen som visste vad de höll på med. Det var fantastiskt. Vi rippade fortfarande cd-skivor för att få in musiken. Det fanns inga importeringssystem”, säger Lindsay Eyink.
För henne var det självklart att syssla med musik.
“Jag förstod att musik kunde demokratiseras genom internet och det var något som jag ville vara en del av”, berättar hon.
När hon gick vidare från Apple jobbade hon som konsult med att hjälpa startups att växa. Men 2009 började hon bli frustrerad över den förändrade kulturen i San Francisco.
“Jag vet inte exakt vad som gjorde det, men efter kraschen 2008 började fler och fler flytta från New York till San Francisco. De hade en helt annan attityd. De ideal som fått mig och andra att flytta dit i slutet på 90-talet och början på 00-talet försvann”, säger Lindsay Eyink.
Hon säger att medan kulturen blev allt mer homogen blev staden kallare, inte bara på gatorna utan även i techbranschen.
“Plötsligt handlade det mycket mer om pengar”, säger hon.
Vid det laget frilansade Lindsay Eyink som konsult och hennes kompisar föreslog att hon skulle flytta till Berlin i stället. Efter några år med resor fram och tillbaka flyttade Lindsay Eyink permanent till Tyskland förra hösten.
“I Europa verkar folk vara mer måna om och medvetna om den sociala påverkan av det de gör”, säger Lindsay Eyink.
Hon tycker också att det finns en större förståelse för separationen mellan arbete och fritid i Tyskland jämfört med USA.
“Om jag är i Berlin och måste vara hemma för att jag är sjuk så är det någon som hoppas att jag ska bli bättre. I San Francisco var det istället alltid någon som i hemlighet var förbannad för att jag inte var på jobbet”, berättar Lindsay Eyink.
Innan vår intervju skriver Lindsay Eyink att hon inte vill att vi använder epitet som “ninja” eller “rockstjärna” om henne.
“Det där är en väldigt löjlig del av Silicon Valleys kultur som på något sätt har plockats upp av resten av världen. Jag vill förmedla de bra delarna av Sillion valley, inte de dåliga”, säger hon.
Och i de dåliga delarna i den globala techbranschen inkluderar hon sexismen.
“I USA är både sexismen och rasismen väldigt subtil. Det är ingen som säger något rakt ut, men på Apple är till exempel bara en av de högsta cheferna kvinna. Bland mellancheferna där jag jobbade fanns det hur många som helst”, säger Lindsay Eyink.
Hon berättar att det automatiskt fanns högre krav på kvinnor som jobbade med tech.
“Jag tror det blir så i branscher där det finns få kvinnor. Det är lite som att du simmar runt i en fiskskål. Du har allas blickar på dig och du måste vara perfekt för folk tar dig inte på samma allvar. Det finns företag som erbjuder kvinnor lägre löner för att de vet att de sällan förhandlar”, säger hon.
Men Lindsay Eyink hävdar att det inte bara är männen i branschen som ser till att problemet finns kvar.
“Jag tror att vi tävlar. Om du redan vet att du måste vara exceptionell för att lyckas och så finns det plötsligt en till person som också vill vara det så blir den ett hot. Och alla de kvinnor som säger att du inte kan ha både karriär och familj hjälper till att behålla strukturen”, säger Lindsay Eyink.
Hon har själv blivit utsatt för kritik när hon pratat om sexism och rasism. När hon nyligen höll en föreläsning om jämställdhet i Silicon Valley blev hon anklagad för “provocerande feminism”.
“Inte en enda gång nämnde jag kvinnor. Jag pratade bara om att makten i Sillicon Valley till stor del tillfaller vita, heterosexuella män”, berättar Lindsay Eyink.
Men det finns saker hon saknar i den europeiska techbranschen.
“Att alla tar ansvar för att få fram en bra produkt även om det innebär att du får göra saker som inte ingår i dina arbetsuppgifter”, nämner Lindsay Eyink som ett exempel.
En öppnare kultur där människor inte hela tiden måste försvara sina idéer för att få prova nya saker är också något hon skulle vilja se i Tyskland.
“Det saknas lite här, i alla fall i Berlin. Folk är så oroliga för saker inte ska funka. Testa det och funkar det inte så gör något annorlunda nästa gång”, säger Lindsay Eyink.