I dag regnar pengarna från Google över medieföretag över hela Europa. Vem skulle säga nej till miljontals kronor i rena bidrag till digital utveckling? Inte vi på Breakit i alla fall.
Just tillgången till utvecklingspengar är central för hur medierna ska kunna ställa om. Så grattis Di Digital, Nyheter24, SvD och Citygate! Slå oss med häpnad.
Men det finns anledning till en mer kritisk ansats till Googles ”Digital News Initiative”. Den centrala frågan är: Varför ger Google nära en kvarts miljard kronor till pressade medieföretag?
Ni som tror att det är av godhet (ni minns devisen ”Don't Be Evil”) kan sluta läsa här.
Ni som tänker att det finns en baktanke, häng med.
Den här berättelsen börjar i papperstidningen. Tidningar i Sverige över tjänade en gång i tiden sjuka pengar på annonser. Ville du sälja cyklar i Säffle fanns i stort sett bara lokaltidningen att annonsera i. Detta faktum finansierade en stark, oberoende och granskande press.
Tv-husen har fattat hur lukrativ denna marknad är, och brutit upp sina annonslager i lokala reklamblock.
Så kom internet.
Cykelhandlaren i Säffle kunde istället vända sig till Google, och nå precis de som söker på ”3-växlad damcykel”. Googles intentionsdrivna annonserbjudande är en digital superkraft.
Pengaspåret visar hur Google, genom att tillhandahålla världens bästa söktjänst, har lyckats bli ett av världens största annonsbolag. För det är just det Google är. Bakom flashiga huvudkontor, våghalsiga satsningar på förarlösa bilar och AI, är Google en gigantisk säljmaskin.
• Under årets andra kvartal omsatte Googles moderbolag Alphabet drygt 185 miljarder kronor.
• Googles annonsintäkter uppgick till hisnande 165 miljarder kronor. Det är närmare 90 procent av Alphabets totala omsättning.
• På global nivå växer Googles andel av den totala digitala annonsmarknaden år för år.
Tänk dig att Bonnier ägde 94 procent av Sveriges kommersiella tv-kanaler. Det skulle inte gå för sig. Bonnier skulle ha ett monopol – och utan konkurrens sätta priset för alla som vill köpa tv-reklam (en analog superkraft enligt många annonsörer).
På sökmarknaden är det just så. Enligt den statliga Medieutredningen är Googles andel av den svenska marknaden 94,58 procent.
Jag har under flera år kartlagt Googles (icke publika) intäkter i Sverige, och uppskattar dem försiktigt till minst 4 miljarder kronor 2015.
Medieutredningens bästa gissning är 4,5 miljarder kronor. För drygt tio år sedan var denna siffra nära noll. Det är alltså pengar som runnit ur den svenska mediemarknaden rakt in i Googles famn.
Forsätter tillväxten kommer marknaden se ut såhär, enligt mina uppskattningar baserade på data från IRM.
Kom nu ihåg att Google sväljer minst 90 procent av detta.
Sifforna i diagramet är i miljontals kronor. Uppskattningarna (U) bygger på historisk tillväxt.
Medier världen över har på olika sätt försökt att sätta hårt mot hårt. I flera länder har olika typer av ”länkskatter” krävts för att Google ska få visa upp innehåll i sökresultaten. I länder som Tyskland, där detta har testats för Google News har sökjätten valt att inte visa upp resultat från de länderna i sina sökningar.
Samtidigt slipar EU-kommissionen sina knivar. Ett läckt utkast visade i höstas att kommissionen kan komma att kräva just en ”länkskatt”.
Mer konkret är den massiva rättsprocess som EU-kommissionen, med Margrethe Vestager, i spetsen nyligen inledde, där Google kan krävas på uppemot 60 miljarder kronor. Googles missbruk av sin dominerande ställning kväver konkurrensen och hämmar framväxten av nya innovationer, enligt kommissionen.
Så tillbaka till grundfrågan. Varför ger Google pengar till medierna? Till att börja med handlar det om småsmulor. Googles totala innovationsstöd är mindre än vad bolaget drar in i Sverige på blott tre veckor. Sett till bolagets totala omsättning är stödet att betrakta som felräkningspengar.
Pr-vinsten är stor. Varje gång Google delar ut någon miljon här och någon miljon där jublar de mottagande medierna – med all rätt. Flera spännande projekt, som annars kanske inte hade blivit av, kan födas och förhoppningsvis frodas. Det blir positiva artiklar.
Google blir som Bamse, stark men snäll.
Men är det så enkelt? Google är sett till bolagets makt ett av de sämst granskade av oss journalister. För Google kontrollerar inte bara 94 procent av pengarna på sökmarknaden, bolaget styr även vad vi ska hitta på internet – svenskarnas numera viktigaste källa till kunskap.
Vi brukar prata om ”greenwashing”, när stora bolag som Vattenfall gör små men mycket välkommunicerade miljöinitiativ samtidigt som man har investerat miljardbelopp i smutsiga kolkraftverk.
Vad ska man kalla Googles drag, att ge småsmulor med lillfingret samtidigt som bolagets jättelika gap sväljer mer och mer av annonspengarna och på så sätt krossar de lokala konkurrenternas affär?
Det finns ingen term för det.
Men vad som står utom rimligt tvivel är att Googles "Digital News Initiative" är ett uttänkt strategiskt drag för att kunna visa EU:s politiker och medierna att Google är en allierad, snarare än en fiende, i slaget om mediernas digitala framtid.
Det är, i skrivande stund, Googles bästa lobbyist.