Hur ska vi mäta känslor? Hur och vem ska vi fråga för att kunna göra vettiga prognoser? Det är frågeställningar som pockar på idag när vi ser att prognosmakarna och opinionsinstituten ännu en gång gick fullständigt fel i ett viktigt val. Först Brexit och nu Trump.
Det är som om vi i den – som jag uppfattar det rationella världen – inte kan förstå att det finns någon utanför som tycker precis tvärtom. Jag kan de facto inte ta in att en kvinna kan rösta på en uppenbart sexistisk presidentkandidat. I min – enligt mig själv rationella värld – finns det då bara ett alternativ: att rösta på den näst bästa kandidaten. Men uppenbarligen har en majoritet av de amerikanska väljarna valt en man som väcker känslor framför en kvinna som framstår som en maskin.
Här är ett annat exempel på min “rationalitet”: jag kör helst en automatväxlad bil för jag är övertygad om att bilen är bättre på att förstå och tolka vad som händer i motorn än jag. Men så tycker inte de flesta bilförare. De vill växla själva. Detta är inte rationellt och kanske måste vi i framtiden ställa helt andra frågor när vi gör valprognoser och alla andra typer av undersökningar.
Hur en person mår, uppfattar sin egen situation och sina möjligheter att förändra och utveckla sitt eget liv (att växla bilen) är mycket mer relevanta frågor än vad hen planerar att rösta på. Igår här på Breakit skrev jag om “Hate Raters” inom vänstern och högern som i helgen betygsatte Grand Hôtels Facebook-sida eftersom de var missnöjda med hotellets konferensgäster. Alltså, detta är ju faktiskt lika absurt som resultatet i USA-valet. I tisdags var samma grupp “Hate Raters” aktiva på Norra Brunns Facebook-sida eftersom de var missnöjda (eller nöjda) med Henrik Schyfferts SD-skämt i Parlamentet. Alltså vad är detta för dumheter? Och samtidigt är dessa betyg en tydlig termometer i samtidens bakdel.
Tyvärr är våra hjärnor konstruerade så att vi är mycket mer benägna att känna missnöje och oro än glädje och framtidstro. Det var så vi överlevde på savannen i östra Afrika för 50.000 år sedan. Vi styrs fortfarande uteslutande av känslor och fattar ytterst få rationella val, trots att hoten i dag inte är i närheten av hur de var för 50.000 år sedan. 2016 har en förkrossande majoritet av jordens sju miljarder människor det hyfsat.
Mänsklighetens överlevnadsvillkor har radikalt förbättras, men våra hjärnor är desamma som för 50.000 år sedan. Att då ställa rationella frågor när vi vill veta hur människor ska agera i framtiden tycks nu ha kommit till vägs ände. Om jag visste vilka frågor vi borde ställa i stället skulle jag omedelbart starta ett undersökningsföretag. Men det vet jag inte, följaktligen skrev jag istället denna krönika.