Det är inte ofta jag läser om filterbubblor i media. Men för några dagar sedan möttes jag av motsatsen då jag läste Sam Sundberg toppdelade artikel om ämnet i SvD. Om ni inte läst den ännu, stanna upp, och gör det på direkten.
Sundberg förklarar på ett pedagogiskt sätt hur välgenomtänkta algoritmer på Google och Facebook skräddarsyr våra feeds och därigenom skapar bubblor som bara filtrerar ut det du är intresserad av, och utesluter det resterande. Algoritmer som exempelvis kan möta främlingsfientliga personer med samma snedvriden propaganda. Något som kan ge väldigt stora följder i längden när en hel generation växer upp i digital kuvös.
På Hyper Island i Stockholm, där jag studerar min sista termin, diskuterar vi ofta filterbubblor. Det har till och med gått så långt att vi suttit under lunchen och testat att googla precis samma saker - vid samma millisekund - och skrattat åt de olika resultaten vi fått upp baserat på vår olika sökhistorik. Det kanske låter smått underligt när jag skriver det, men ett googlesök kan faktiskt avslöja mer om dig som person än vad du tror. Vare sig du vill det eller inte.
Oavsett om du är nördig kring filterbubblor eller inte så är det viktigt att vara medveten om dem. Och jag tycker att blir extra intressant om man kopplar fenomenet till utbildning och källkritik.
Under två års tid hade jag förmånen att jobba både nära och i skolans värld genom organisationen Ung Företagsamhet (UF). Jag fick se och lära mig extremt mycket kring hur gymnasieskolan i Sverige fungerar på olika platser, inte minst i Stockholm. Jag fick möta de mest otroliga eldsjälar till lärare, inspireras av tusentals kreativa unga människor men också se spetsen av brister i utbildningssystemet kopplat till världen vi lever idag.
Men den svenska skolan har också utmaningar. Elever utbildas i textilslöjd istället för kodslöjd, får lära sig teorier som inte längre är relevanta och läser om gamla sätt att driva företag på. Dessutom råder det brist på digital kompetens.
Den bristen påverkar hur vi pratar och ser på källkritik i skolorna. För numera räcker det inte att ha ett i grunden kritiskt tänkande – du måste levla upp det till 2.0.
Idag kommer du ha svårt att finna de andra perspektiven du letar efter, även om du aktivt söker efter dem. Dina teser blir sällan utvärderade och testade. Det digitala landskapet är skräddarsytt efter dig och dina värderingar och att lura systemet kräver mer avancerade trolleritrick.
Trolleritrick som våra lärare, rektorer och utbildningssystem inte har en aning om att de ens behöver kunna.
Jag vet, det är enkelt att som ung, naiv och framförallt "Digital Business"-student från Hyper Island att klaga på skolsystemet. Det är farligt enkelt att vara en tyckare, i synnerhet idag med alla sociala kanaler där ens egna åsikter bekräftas på grund av desas filterbubblor. Men jag har sett allt med egna ögon.
Jag har sett det brinnande engagemanget hos lärarna, jag har sett entreprenörerna som vill innovera utbildningssystemet och jag vet att kraften finns om man slår dem samman. Det enda som behövs är att mer professionella tyckare än jag, såsom våra politiker, hajar till och tar reform tillsammans med lärarna och entreprenörerna. För den svenska skolan behöver er.
Tar vi inte upp detta mer i media, i skolor och i samtal mellan varandra riskerar vi att dela upp oss ännu mer än idag. När vi slutar sympatisera med varandra för att vi inte längre får se nyanserade bilder av vår omgivning skapas problem - en digital segregering. En segregering som skapar ännu större klyftor och meningsskiljaktigheter i ett samhälle som redan nu står inför stora utmaningar i att få till en nyanserad och kritisk bild av den fakta och media vi konsumerar.
Låt oss blåsa upp filterbubblorna tillsammans, för att sedan spräcka dem just så.