Erik Wisterberg: ”Därför är techdemonstrationen genialisk”

Breakit - Erik Wisterberg: ”Därför är techdemonstrationen genialisk”
Erik Wisterberg
Erik Wisterberg
Reporter

Den hånas på internet – och bara 40 personer dök upp. Men startupscenens demonstration utanför riksdagen är smått genialisk, skriver Breakits Erik Wisterberg i en kommentar.

Erik Wisterberg
Erik Wisterberg
Reporter

Bilden på Tess Asplund, som stod upp mot nazisterna på första maj, spreds över världen. 

Hennes knutna näve.

Hennes blick. 

Modet att så rakryggat och värdigt stå upp för allas lika värde mot Nordiska motståndsrörelsen som gick på Borlänges gator fick hennes korta manifestation att bli en världsnyhet.

Genom historien har demonstrationer och manifestationer blivit startskottet för verklig förändring i samhällen världen över. Diskriminerade minoriteter har rest sig. Krävt sin rätt – och fått den.

Tess Asplund lånade själv sin gest från Nelson Mandela, som betalade ett högt pris för sin kamp mot Apartheid.

Knappt två veckor efter första maj samlades i dag en grupp människor utanför Sveriges riksdag för att protestera.

Med blommor och plakat skulle medlemmarna i Sveriges högsta beslutsfattande organ övertygas. Här var det ingen minoritet som krävde rättvisa – utan en klick välmående techarbetare som krävde mindre skatt på personaloptioner.

Det underliggande budskapet är hela tiden att de heta techbolagen – framtidens ekonomi – ska packa ihop sina Macbooks och fly utomlands.

1700 hade anmält intresse för demonstrationen som redan i förväg genererat både svensk och internationell medieuppmärksamhet.

Facit?

  • Ett 40-tal demonstranter dök upp utanför riksdagen
  • Demonstrationen flyttades, utan protester, bort från riksdagshusets trappa. 
  • Ingen skrek, sjöng eller ställde till med något liv.
  • En handfull politiker, samtliga från Alliansen, visade upp sig. Regeringspartierna lös med sin frånvaro.
  • Twitters dom är hård, ”världens larvigaste demonstration”, är ett omdöme. ”Skjut mig nu”, skriver en kompis på Facebook.


Här hade det varit lätt att ta fram motorsågen.

Det hade varit enkelt att utmåla arrangören Tyler Crowley och hans gäng som bortskämda småbarn – ett privilegierat särintresse som kräver lägre skatt samtidigt som Europa genomlever den största flyktingkrisen sedan andra världskriget. 

Det hade varit lätt att kalla demonstrationen ett fiasko. Inte ens 50 personer dök upp. Kan man ens kalla det för en demonstration?

Men det Tyler Crowley har gjort är smått genialiskt. Team från BBC, Svenska Dagbladet och Dagens Industri rusade omkring i den lilla skaran demonstranter och gjorde intervjuer. 

Puffen ”Bildspecial: Stöttar Spotifys kamp", ligger just nu på Di.ses förstasida. Ny Teknik vinklar i och för sig på att det var ”glest i leden” när Stockholms startups slöt upp bakom Spotify – men artikeln blir ännu en plattform för Tyler Crowley att föra fram sitt budskap. Han får gång på gång upprepa sina krav, oavsett om publiciteten är negativ eller positiv.

Startupklicken påminner mig om en skrikig tweenie, ett framtidslöfte som vill ha allt – helst nu. Man kan, med rätta ifrågasätta rimligheten i deras krav. Vilken del av välfärden vill man slakta för att sockra dealen för personaloptioner?

När startupscenen växer upp kommer den säkerligen göra som alla andra som vill påverka politiker: betala miljoner till lobbybyråer som Kreab, Prime och JKL. Sett i det ljuset är dagens öppna demonstration ganska gullig, kanske till och med älskvärd.

Känslan jag fick på plats var att Tyler Crowley lyckats skapa ett Almedalen i miniatyr, mitt på Drottninggatan. Ett skådespel där särintresse, medier och (Allians)politiker förenas i en medial dans. Det känns på låtsas – men blir på riktigt.

Jag kan inte komma på något annat tillfälle då 40 demonstranter kunnat locka ett tiotal journalister från tunga svenska och internationella medier. 

Sällan har så få fått så många att skriva så mycket.

Läs fler artiklar
LÄS MER