Sök

Vi är bäst på datorspel - men långt i från etta på grön teknik

Klimathotet

Maria Wetterstrand. FOTO: Vilhelm Stokstad/TT.

Maria Wetterstrand

Maria Wetterstrand

Krönikör

"Sverige är ett föredöme för världen i miljöfrågor". Så låter det ofta. Men hur bra ligger vi till egentligen?

Nu hör vi länder som Indien och Nederländerna planera förbud mot fossildrivna bilar, om storsatsningar på förnybar energi i Kina och storskaliga vätgasinitiativ i Japan. Norge har 50.000 elbilar, Danmark når snart målet om 50 procent vindkraft. I San Francisco måste alla hus under tio våningar sätta solpaneler på taken.

Sverige ska ligga i framkant. Det är partierna i riksdagen överens om, möjligen med undantag av SD. Den nuvarande regeringen säger att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer.

Visst, vi har minskat utsläppen inom Sveriges gränser med 25 procent sedan 1990. Men EU:s genomsnitt ligger på ungefär samma nivå. De närmaste 26 åren behövs minst 60 procent till, eller ännu mer enligt vissa experter. Farten måste alltså öka betydligt.

Sverige har två stora utmaningar: Industrin och transporterna. Industrin styrs främst av EU:s utsläppshandel, som beslutas i Bryssel.

Den fråga vi verkligen måste ta itu med nationellt är transportsektorn. Biodrivmedel i all ära, men alla seriösa utredningar jag läst menar att det inte räcker. Elbilar är fortfarande dyra, räckvidden en utmaning och batterierna problematiska. De löser inte heller andra problem med trafiken, såsom utrymmet den kräver i statsmiljön och trängseln.

Jag tänker att det finns en enorm potential att ändra resmönster och vinna livskvalitet, särskilt i städerna. Hur kul är det egentligen att sitta i en bilkö?

Att köra två timmar fram och tillbaka till jobbet varje dag och inte ens kunna läsa Twitter på vägen? Att köra till affären flera gånger i veckan, med trötta barn i släptåg efter en dag på förskolan? Eller alla dessa långa resor för korta möten?

Jo, vissa älskar att sitta i sin bil. Absolut. Men tid är en av nutidens största bristvaror. Tid för hobbies, för familjen, för vänner, för fester, för att sova. Få ångrar på sin dödsbädd att de tillbringat för lite tid i bilen.

Tänk om vi kunde utveckla bättre lösningar för distanskommunikation, för att styra trafikflöden över dygnet, för bilpooler, för ett och samma betalsätt på all kollektivtrafik i hela landet, för samdistribution av varor, för internethandel, för smarta trängselskatter, för saker jag inte ens kan föreställa mig.

Tänk om du kunde kliva på bussen i Torshälla, byta till tåget i Eskilstuna, åka till Stockholm, ta tunnelbanan ut till Farsta där du jobbar. Allt på samma biljett. Du ”checkar in” när du kliver på och "checkar ut" när du kommer fram. Pengarna dras från ditt konto eller kort. En algoritm du aldrig behöver bry dig om fördelar sen dessa pengar mellan Eskilstunas lokaltrafik, Trafik i Mälardalen och SL. Hur svårt kan det vara?

Sen behöver du mat när du kommer hem till Torshälla. Det där alltför skrymmande brevet borde hämtas på postutlämningen, liksom skorna som skomakaren fixat. När du beställer maten kan du också på beställningen lägga till andra ärenden som utförs, och allt kommer med hemkörning – samtidigt som de kör ut varor till andra i närheten. Plötsligt klarar du dig utan bil, utom när du ska till stugan. Men då finns hyr- och bilpoolsbilar tillgängliga. På det stora hela blir det både bekvämare och billigare.

Sverige sägs vara bland de främsta i världen på dataspel. Vi borde kunna bli bäst på smarta IT-lösningar för klimatet.

Läs mer