Jag är som kanske bekant engagerad i flyktingappen Welcome. (Läs gärna Alex Schulmans krönika här om vad vi gör.) För att appen ska få spridning har vi tagit kontakt med några av Sveriges största företag. Ett har varit positivt och de andra har varit… vad ska jag säga. Nyfikna förstås, men helt utan glöd
Vi vill lösa flyktingkrisen och de här stora aktörerna i näringslivet vet inte om de ska göra tummen upp eller ner. Det slutar med att de gör... ingenting.
Jag har varit i den här situationen så många gånger. Jag uppvaktar någon, ofta en stor aktör på marknaden, med vad jag tycker är en genialisk idé och sen väntar jag. Och väntar. Och väntar. Och till slut ruttnar jag ihop till en grå pöl och orkar inte mer.
Det hade varit 100 gånger bättre om elefanterna sagt till mig: “du din lilla dumma myra, vi har mycket bättre projekt och mycket bättre myror som springer mycket snabbare än du någonsin kan.” Alltså hellre en uppriktig sågning än ett stort vakuum.
För några månader sedan intervjuade jag entreprenören Mikael Ahlström. Han sitter i Hyper Islands styrelse och SUP46:s och är en fantastisk föreläsare om tech. Han och några från Hyper Island fick nyligen i uppdrag av näringsminister Mikael Damberg att köra en workshop med alla statsråd, statssekreterare och generaldirektörer knutna till näringsdepartementet. Regeringen skulle lära sig tech och speciellt startup-kulturen.
Det blev en krock som heter duga. För när du sitter i regeringen, riksdagen, landstinget eller i en kommun är en sak viktigare än alla andra: “gör inte fel”. Det är mycket bättre att inte göra någonting alls, än att testa något nytt. Jag tror det är samma sak på de stora företagen som jag uppvaktar. De är livrädda för att fatta fel beslut. Att hamna i diket är en mycket större fara än att inte komma fram.
Det är förmodligen därför som jag älskar startup-världen så mycket. Det är okej att göra fel. Fel är enda sättet att lära sig något. Och nu tycker jag att vi ska vara mer stolta över de fel vi gör och har gjort.
Vi ska prata om dem och skryta om vad vi lärt oss på dem. Förra veckan berättade den mig närstående entreprenören Martin Tall på Selfiejobs här på Breakit om sina misslyckande, bland annat att bygga appen med utvecklare från Kina. Buggarna var många och allt fick göras om till obehagligt stor kostnad. Ekonomiskt och kanske ännu mer varumärkesmässig. Artikeln om Selfiejobs resa blev en av förra veckans mest lästa artiklar på Breakit.
Här är mitt senaste misslyckande: jag har de senaste månaderna jobbat dag och natt (nästan) med en ny dryckessajt som heter folk o folk. Jag författade långa dokument om hur vi ska skriva artiklar och nå olika målgrupper, men jag glömde det bort det viktigaste av allt på en mat- och dryckessajt: bilderna.
Bilden är 70-80 procent av en feature-upplevelse och ändå står det inte ett enda ord om bilderna i mitt styrdokument. Min icke formulerade plan var att plåta alla bilder själv under resans gång med mobilen. Jag trodde att det var något fel på min kamera, men nu visar det sig att jag är en usel fotograf. När jag plåtar en maträtt ser den helt enkelt oätlig ut.
Och med detta uppmanar jag alla vara med ärliga med sina misslyckanden. När du analyserar veckan fundera självfallet på vad som gått bra. Här hittar du kraft. Men tänk också några minuter på vad som var veckans största miss. Att inte tänka en tanke på bilderna på feature-sajt kan vara vårens största miss och nu får vi betala dyrt när vi rekryterar fotografer.
Att vara ute i sista sekunden är aldrig en budgetvinnare. Och till de stora elefanterna säger jag samma sak: Våga göra fel och våga att tacka nej. Det gör ont i kroppen och själen, men det finns inget annat sätt att utvecklas. Tro mig, jag har försökt.