Egentligen hade jag tänkt att den här texten skulle bli en kärleksfull hyllning till min vän Eric Gisaeus.
Men mitt avundsjuka ego tog istället över.
Och då har jag ändå Eric att tacka för att jag fick vara med och starta Breakit.
För hade det inte varit för den där frukosten på restaurang Riche i september 2014 så hade jag med största sannolikhet fortfarande slavat för familjen Bonnier.
Inget ont om den miljardärsfamiljen men efter att jag sagt adjö till min gamla arbetsgivare och blivit entreprenör så har ändå livet fått ett annat skimmer.
Och det hade aldrig skett om inte Eric på den där frukosten fick mig att inse att det faktiskt gick att att dra igång en nyhetssajt på egen hand.
Jag glömmer aldrig Erics brinnande energi då han skissade upp hur vi steg för steg snabbt skulle få fart på verksamheten.
Det fanns aldrig någon som helst tvekan om att vi skulle lyckas. Jag insöp girigt allt Eric sa och kände mig lätt berusad av alla möjligheter som öppnades upp framför mig.
Och jag visste ju dessutom att Eric inte bara snackade. Han hade redan tidigare byggt upp ett framgångsrikt säljbolag (som senare skulle bli en av Breakits storägare) och kunde med konkreta exempel visa mig hur jag skulle gå tillväga.
Det blev en lång frukost (självklart på familjen Bonniers bekostnad) och när vi sent omsider lämnade restaurangen var jag smått yr. Det fanns så många bollar att springa på, så många snören att dra i.
Men en sak var jag helt säker på. Jag skulle dra igång – oavsett om Bonnier-gänget ville haka på eller inte.
Och om detta livsförvandlande möte med Eric Gisaeus tänkte jag alltså att veckans krönika skulle handla om.
Men så kom min avundsjuka emellan. Eller ska vi kanske kalla det girighet. Mycket vill alltid ha mer. I alla fall när jag är inblandad.
För trots att jag är evigt tacksam att Eric ledde mig in på entreprenörsspåret så väckte han i veckan liv i en riktigt osympatisk sida hos mig.
Det var i måndags kväll som jag fick klart för mig att Eric på riktigt gjort det som jag själv bara gått runt och snackat om.
Dessutom ser det nu ut som att han kommer bli snuskigt rik på kuppen. Samtidigt som jag så klart förblir lika fattig som tidigare.
Erics drag? Han tar bakvägen in till börsen med sitt bolag och ska nu (tillsammans med sina partners Bodil Ericsson Torp, Patrik Sandberg, Oskar Sardi och Douglas Roos) börja shoppa medietechbolag.
Precis på det sättet som jag beskrev i en av mina mest lästa krönikor någonsin med rubriken “Så gör du miljoner av luft”.
Börsen tog emot beskedet med öppna armar och Erics aktier är nu värda i runda slängar 100 miljoner kronor.
Jag borde så klart gratulera och glädjas med honom. Men jag är bara avundsjuk.
Och den där kärleksfulla hyllningskrönikan kan Eric så klart bara glömma.
Trevlig helg alla ni andra!