När jag föreläser om banbrytande hävdar jag att det finns två sätt att förändra världen: 1. Hitta på något nytt. 2. Rita om kartan. Det senare är något som anses lite fult. Rent av fusk i Martin Luthers Sverige.
Får vi verkligen bryta mot reglerna? Självfallet är mitt svar. Bara det leder fram till nya regler som är tydliga och möjliga att bryta för andra. Jag tänker på detta när jag läser i Aftonbladet att min gamla hemstad Malmö rankas som Europas sjunde bästa stad.
EU-kommissionen har frågat människor i 83 städer om livskvalitet. Malmöborna gör tummen upp och får därför en plats på Europakartan mil före mamma Stockholm och storebror Göteborg.
Sveriges bästa penna Peter Kadhammar har skrivit artikeln som avslutas med uppgiften att Malmö är fjärde bäst i världen på patent. Det finns 4 patent per 10.000 invånare. Det finns med andra ord hopp för Malmö trots att brinnande bilar, flyktingkaos och skjutningar är vardag i rikets tredje stad.
Jag älskar att återvända till min gamla hemstad Malmö. Det är på många sätt en perfekt stad att bo och leva i, om vi bortser från storleken. Malmö är helt enkelt för en för liten stad om du har ambitionen att förändra världen. I små orter blir självgodheten alltid ett livsfarligt gissel.
Detta var den viktigaste anledningen till att jag flyttade till Stockholm 1999 och har stannat kvar. Stockholm erbjuder en riktigt stor scen och får därför en mer komplex karta, samtidigt är staden vidöppen när du har nycklarna. Med cykel kan du blixtsnabbt ta dig runt och fem riktigt bra möten på en dag är vardag. Varje morgon klockan 8:30 dricker jag en kopp kaffe på Riche. Vissa dagar hinner jag med tre bra möten före 10.
Denna effektivitet gör Stockholm till världens bästa startup-stad.
Huvudstaden är i ständig förändring. Att de stora bankerna lämnar city kan vara det bästa som hänt den svenska IT-industrin någonsin. Suveräna Epicenter där jag numera oftast sitter och arbetar eller SUP46 hade aldrig uppstått om Swedbank hade stannat kvar vid Sergels torg.
Nu huserar Sveriges största bank i Solna eller om det är i Sundbyberg, jag tänker INTE åka dit och kolla. (Att flytten inte är hundraprocentig kan anas av det faktum att högsta ledningen redan har skaffat sig ett extrakontor på Regeringsgatan.) Det stora problemet i Stockholm är – som ett gäng debattörer i helgen påpekat – bostadsbristen.
Det finns ingen quick fix på detta problem. Även om politikerna vill bygga nytt går det som snabbast 3-5 år från idé till inflyttning. En väg ut ur bostadskrisen kan istället vara att fler bolag tänker som det mig närstående undersökningsföretaget Inizio gör.
Trots att vi är ett litet bolag har vi ett kontor i Göteborg och ett kontor i Stockholm. Jag vet att det lilla appbolaget Frontcell har samma lösning: ett kontor i Stockholm och ett i Lund. (Utvecklarna bortom tullarna har inte samma lönekrav.) Sveriges bästa reklambyrå Forsman Bodenfors har precis som Inizio HQ i Göteborg och ett kontor på Kungsgatan i Stockholm.
Visst blir det många timmar på tåg, Landvetter och ännu fler i usla Skype-möten, men det funkar. Låt oss i stället för att bygga nytt vända på kartan och skapa ännu bättre kommunikation mellan Sveriges större städer. Det är säkert en bättre och väg runt bostadskrisen än att bygga en massa nya hus i förorter som får Solna och Sundbyberg att framstå som världens mitt.