Igår vaknade jag upp till fågelkvitter, sol och en maffig hotellfrukost. Hela Breakit hade checkat in på konferensgård i skärgården. Dagen innan hade vi tänkt stora tankar och blickat framåt.
Målbilden var tydlig – vi ska fortsätta växa, växa, växa. Alla kändes genuint peppade. Nu låg en hel dag framför oss då vi skulle konkretisera hur vi skulle gå från ord till handling. Vi skulle erövra världen!
Det var i den här smått exalterade och rosenskimrande sinnesstämning som jag fick textmeddelandet från Deqa Abukar.
Under det dryga året som jag haft förmånen att jobba med Deqa (i vår gemensamma satsning Shift) har jag lärt känna henne som obotlig optimist. Med entreprenörskap som verktyg sliter hon i princip dygnets alla vakna timmar för alla människor som bor runt Järvafältet norr om Stockholm.
Men nu var det en helt annan Deqa jag fick kontakt med. Hon lät skärrad. Uppgiven.
“Det har varit två skjutningar inom 24H, hela Järva skakar”, skrev hon och delade samtidigt en berättelse hon fått höra om hur flera skolbarn med egna ögon sett på när en gängledare blivit pepprad med pistolskott på måndagseftermiddagen.
Mordet (mannen avled några timmar senare) skedde på torget i Husby, någon minuts promenad från Deqas lägenhet.
“En annan del av verkligheten i orten”, konstaterade hon.
När jag ringde upp henne en stund senare kände jag mig skyldig på något sätt. Jag som snackat vitt och brett om vår satsning på ortens entreprenörer. Vad hade det egentligen för betydelse när Deqa och hennes grannar riskerade att bli nedskjutna bara de gick utanför dörren? Hela Shift-satsningen kändes både fjuttig och naiv.
Vårt samtal började också i något som skulle kunna betecknas som resignation, ja nästan bedrövelse.
“Det känns som allt man kämpar för bara rivs ned i ett enda slag. Nu snackar alla bara om all skit i orten”, sa Deqa.
Men ganska snart vände både hennes och min sinnesstämning till något mer positivt. Klart att inte hela lösningen låg i om vi lyckades få fler entreprenörer i det som polisen kallar utanförskapsområden. Men det skulle ändå göra skillnad.
“Det ÄR en del av lösningen. Inte hela men en del”, slog Deqa fast och nu hade hon en helt annan klang och energi i rösten.
Vi började kasta idéer mellan oss på hur Shift skulle växa och utvecklas. Nästa år måste vi ut ännu mer i landet! Delfinaler! Ännu mer fokus på orten! TV-sändning!
När vi avslutade samtalet kände jag mig upprymd. För att vara en del av lösningen måste vi gasa ännu mera. Nu kör vi!
Trevlig helg!