Debatt: Karin Lindahl

Regeringens hån av Sveriges entreprenörer måste få ett slut nu

Indiska Corona Coronaviruset
Regeringens hån av Sveriges entreprenörer måste få ett slut nu

Breakit

Indiskas vd och ägare Karin Lindahl kräver krafttag från Stefan Löfven och Magdalena Andersson. I en debattartikel konstaterar hon:

“Den nuvarande politiken inte bara hånar utan biter den hand som i decennier har fött staten med skatteintäkter. Detta måste få ett slut”.

Hos oss på Indiska är kämpaglöden i krisen fortfarande hög – men samtidigt växer frustrationen för varje dag som går.

Frustrationen över att de som leder Sverige inte tycks förstå hur företag fungerar. Ännu värre är att de styrande inte respekterar det hårda arbete som utförs i tusentals företag runt om i Sverige. 

Jag och många andra entreprenörer reagerade starkt över finansmarknadsminister Per Bolunds uttalande att företag “har sig själva att skylla som inte byggt upp en bättre buffert för sämre tider”. 

Om Bolund vid något tillfälle hade kommit i närheten av något som kan liknas vid att driva ett företag hade han aldrig uttryckt sig på detta sätt. Det finns inga företag som lägger pengar på hög för att kunna hantera en kris där intäkterna från en dag till en annan i stort sätt raderas ut. Tvärtom försöker många företag i goda tider självklart spara en del pengar men till största delen återinvestera dem i den egna verksamheten och anställa fler medarbetare. Förhoppningen är ju att dessa investeringar ska öka omsättningen, vilket i förlängningen också genererar högre skatteinbetalningar. Det är beklagligt att alla dessa företag som år efter år fortsätter bidra med jobb och skatt nu ska hånas för att de inte har bunkrat upp för en kris som är den värsta i sedan 1930-talet. 

Det andra uttalandet från ministerhåll som fått många av oss företagare att gå i taket är begreppet ”livskraftigt bolag”. I finansminister Magdalena Anderssons värld är endast “livskraftiga bolag” värda att räddas. Vad ett livskraftigt bolag innebär är otydligt, men i beskrivningar låter det som bolag med stark tillväxt, stora kassor och lång historik av lönsamhet. 

Det finns mängder av sådana företag i Sverige och om man inte driver den typen av bolag så drömmer man troligtvis om att en dag göra det.

Men det Magdalena Andersson verkar glömma är att även bolag som inte ännu kvalar in på hennes definition av “livskraftiga bolag” också bidrar till ekonomin och samhället i stort. Både i form av arbetstillfällen och skatteintäkter.  Om alla bolag som inte bedöms som livskraftiga försvann skulle detta ha förödande effekt på både sysselsättningen och skatteintäkterna. ”Icke konkurrenskraftiga” bolag kommer slås ut brukar det heta. Bakom dessa ”icke konkurrenskraftiga” bolag står dock ofta en dedikerad ägare som fortsätter kämpa för att få bolaget ”konkurrenskraftigt”, det som på engelska ofta kallas för ”turn-around”. 

Man kan tycka att det är galenskap att försöka sig på att vända runt ett bolag. Denna galenskap gör dock att människor kan fortsätta jobba och att skatteintäkter fortsätter rulla in i systemet samtidigt som arbetet med omställningen pågår.  

Enligt Magdalena Anderssons syn var troligen inte till exempel Tetra Pak ett livskraftigt företag under alla de år när företaget gick med förlust. Och fanns det livskraft i Amazon de första 15 åren? 

Trots att krisen fördjupas för varje vecka så fortsätter regeringen att slå sig för bröstet när det gäller åtgärderna som hittills är genomförda. Det har absolut gjorts en hel del men allt har långt ifrån slagit väl ut – skattereduktion (bra, men det handlar fortfarande om lån), korttidspermittering (efterlängtat och dessutom snabbt hanterat av Tillväxtverket. Fast det märks att reglerna är designade för stora industriföretag), hyresreduktioner (funkar inte hittills, för krångliga och otydliga regler. Svårt att se att många kommer utnyttja dem) och krislån (ett fiasko så här långt, de 100-tals miljarderna som regeringen pratar om når inte fram). 

Det finns med andra ord fortfarande en hel del att göra för regeringen Löfven om vi ska lyckas rida ut den här krisen. Här är mina råd: 

Adressera fler rädslor än sjukdomen. Stefan Löfven verkar tro att svenska folket lugnas av retoriken ”stanna hemma så står vi starka tillsammans”. Självfallet finns en fortfarande en stor oro för att nära och kära (eller man själv) ska smittas och hur vården ska klara alla påfrestningar. Men samtidigt tror jag att minst lika många svenskar oroar sig ännu mer för andra saker – har jag ett jobb när detta är över, kommer mina barn att få sina slutbetyg, våld i nära relationer, vad händer om Sverige går in i en depression? 

Vi måste våga börja prata om alla andra negativa konsekvenser som corona-viruset ger världen och orka ställa smärtan av ett dödligt virus mot kostnaden detta har på människors liv i övrigt. 

Genomför enkla åtgärder som går snabbt igenom systemet. Företagarna i hela Sverige ropar efter detta. Dagligen kommer rapporter om konkurser och ju längre åtgärderna dröjer desto fler blir det. Istället för att spekulera i att pengar måste sparas för att kunna betala ut a-kassa till fler personer NÄR de blir av med jobbet måste pengar ut nu för att detta NÄR aldrig ska bli av. Den enklaste, mest träffsäkra och kraftfullaste åtgärden är stöd för fasta kostnader som står i förhållande till intäktstapp. Det är enkelt att redovisa och skulle ge företagen som är värst drabbade de stödet de behöver för att övervintra. 

En dos empati. Det är tack vare entreprenörer, tålmodiga och riskbenägna aktieägare som det finns företag och därmed arbetstillfällen i Sverige – och – därmed stora skatteintäkter. Utan företag som skapar jobb, upphör skatteintäkterna. Den nuvarande politiken inte bara hånar utan biter den hand som i decennier har fött staten med skatteintäkter. Detta måste få ett slut; entreprenörer och företag sliter just nu dag och natt för att rädda jobb och framtida skatteintäkter för att fortsätta bygga ett starkt Sverige.

Don´t bite the hand that is feeding you.

Karin Lindahl, vd Indiska

Läs fler artiklar
LÄS MER