Vår låga statsskuld gör att krispaketen kan komma tätt – därför får den inte bli för låg

Vår låga statsskuld gör att krispaketen kan komma tätt – därför får den inte bli för låg

Breakit

“Statsskulden är låg och obligationer ska köpas för 300 miljarder”, säger Stefan Ingves. Men hur fungerar egentligen en statsskuld?
Och varför är det bättre att ha en liten, snarare än ingen alls?

"Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet. Kapitalet kommer ut varje vecka med reportage om ekonomi, finans och samhälle. Hela podden hör du här.


“Sveriges statsskuld på 35 procent av BNP gör att manöverutrymmet är bra”, säger ekonominestorn Lars Calmfors i DN. Eva Stenberg, politisk kommentator i samma tidning, håller med.

Sveriges ovanligt låga statsskuld gör att vi nu, när landet verkar på väg in i en ekonomisk kris av historiska mått, kan låna mer. Det största krispaketet någon kan minnas lanseras, och den låga statsskulden är möjliggöraren. Men hade det inte varit ännu bättre om skulden varit noll?

Hade inte paketet kunna bli större, fler välskötta företag räddas, fler miljarder lånas, om vi hade utgått från noll procent av BNP snarare än 35?

Det korta svaret är nej. “Den som är satt i skuld är icke fri”, sa Ernst Wigforss, och anade nog inte att hans blivande finansministerkollega Göran Persson ett halvt sekel senare skulle göra citatet till sitt. Och när det kommer till just stater stämmer inte citatet. Att vara helt skuldfri ger en stat förvånansvärt lite frihet.

Sveriges statsskuld sköts av Riksgälden, som då och då “auktionerar ut” skuld. De upplåter en obligation, ett papper där det i princip står “svenska staten är skyldig mig 20 miljarder i 5 år”, och så får ett antal banker buda på pappret. De som vill ha minst betalt – kräver minst ränta – för att ta på sig skulden vinner äran att låna ut 20 miljarder till staten. Vips så kan Sverige lansera ett stödpaket, och statsskulden har växt. Om statsskulden når ungefär 80% av BNP, är de flesta överens om att staten kommer få problem att låna, för att bankerna litar inte på att staten kommer kunna betala tillbaka.

Men det är också viktigt att skulden inte blir för låg. Bankerna som har köpt skulden sitter nämligen inte och trycker på den i fem år, och väntar på att få tillbaka sina 20 miljarder. De säljer vidare den, till försäkringsbolag, pensionsfonder och andra banker som vill ha en nära nog riskfri skuld. Är Sveriges skuld för liten, finns det inga obligationer att sälja, och andrahandsmarknaden blir lidande.

“Och just andrahandsmarknaden är en väldigt viktig funktion för statsskuld”, säger Mårten Bjellerup, prognoschef på Riksgälden. “De som har lånat ut pengar till staten måste veta att de kan sälja vidare skulden vid behov”. Med andra ord måste marknaden för svensk skuld vara relativt stor och likvid, och det är den inte om vi inte har någon skuld. Om marknaden är för liten upplevs den som riskfylld, och då kommer bankerna ta mer betalt för att ta på sig skulden. “Sen finns det också en infrastruktur kring upplåningen, med relationer till investerare. Det är avgörande att det finns folk som vill låna ut pengar och vet vilka vi är”, säger Mårten Bjellerup.

Med andra ord: har man inte lånat, får man inte låna. Och utan lån blir det inga stödpaket. 

"Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet. Kapitalet kommer ut varje vecka med reportage om ekonomi, finans och samhälle. Hela podden hör du här.

Läs fler artiklar
LÄS MER