Först en kort uppdatering för er (Gud förbjude!) som inte läste min krönika förra veckan. Då lämnade jag över makten till er läsare att bestämma om jag skulle öka mitt ägande i Breakit.
Responsen har varit både glädjande och oroande.
Glädjande för att så många faktiskt hört av sig och dessutom på allvar försökt ge mig ett initierat råd.
Mer oroande var dock svaret från en av Sveriges mest omskrivna techprofiler. I ämnesraden skrev han kort och gott – “Investera i Breakit”.
När jag tackade för feedbacken och fiskade efter lite mer bakgrund till den kärnfulla uppmaningen svarade han efter knappt en minut genom att skicka ett utdrag från sitt bankkonto. Det var ingen uppmuntrande läsning. Han hade 158 kronor på sitt sparkonto och marginellt mer cash på sitt andra konto.
“Där ser du mitt privata konto och företagskonto. Sluta gnäll”, skrev entreprenören och budskapet gick knappast att misstolkas. Klart att jag skulle trycka in nya pengar i Breakit även om min likviditet var på ungefär lika svag nivå som hans.
Nu tror jag i och för sig inte att den här entreprenörens finansiella situation är så illa som hans sparkonto indikerar. Tvärtom är jag övertygad om att han som den supersäljare och företagsledare han är kommer klara sig utmärkt även i fortsättningen.
Men hans svar är ändå en tydlig illustration av hur olika vi faktiskt ser på det här med risk. Det väger nämligen i princip jämnt mellan er som förespråkar att jag borde höja huslånet och pumpa in pengarna i fler Breakit-aktier och ni som med emfas istället råder mig att avstå.
Gänget som ger rådet att passa bygger sina argument på två huvudspår – risk och kärlek. Deras poäng är att uppsidan inte är tillräckligt stor, särskilt inte som min fru också är skeptisk till investeringen.
Samir, grundare till en digital marknadsplats, skriver:
“Jag förstår din fru. Blir Breakit en ekonomisk succé så är dina 25 procent ändå en rejäl ägarandel. Om du äger en procent till gör det vare sig till eller från”.
Hosam, även han entreprenör, lyfter fram risken att ett för våghalsigt beslut i värsta fall kan påverka min relation:
“Lyssna på vad hon säger, det sista man vill göra är att på egen hand riskera sitt förhållande på grund av en aktieaffär”.
Jag läser igenom alla mejlsvaren flera gånger. Funderar. Vrider och vänder på frågan. Plötsligt kommer jag att tänka på Spotify-grundaren Martin Lorentzon.
I en intervju sa han en gång till mig:
“Jag lägger alla äggen i samma korg och sedan bevakar jag den korgen extremt noga”.
I det läget hade han på egen hand investerat nästan 100 miljoner kronor och Spotify hade inte en krona i intäkter. I det sammanhanget känns min plan att höja bolånet några snäpp inte särskilt aggressiv.
Ändå lutar jag åt att avstå. Jag är en hyggligt riskbenägen person. Men i det här läget känns det ändå rätt att ta det säkra före det osäkra. Tror jag…
Trevlig helg!