Texten har skrivits av 27 entreprenörer och startupprofiler från Malmö och publicerades för första gången i 8till5.
För femton år sedan öppnade Öresundsbron. En bro är en symbol för det friktionsfria. Infrastruktur är ett verktyg för integration. När konsekvenserna av riksdagens beslut gör det svårare att resa över bron får vi bilder av "Hunger Games" och Berlinmuren i huvudet. Saker vi förfäras över och aldrig skulle acceptera händer nu hemma hos oss. Frågan vi måste ställa oss är om Malmö uppfattas som en öppen eller stängd stad efter den fjärde januari.
2013 rankades Malmö som världens fjärde mest innovativa stad av den amerikanska tidskriften Forbes, bara trumfade av Eindhoven, San Francisco och San Diego. Vi vet sedan länge att innovation är beroende av öppenhet, bra utbildning och talang. Hälften av Malmös befolkning är under 35 och det bor 177 olika nationaliteter i staden.
Det är svårt att hitta en plats på jorden där man har råd att bo, kan cykla till jobbet och ändå hittar så mycket intressant innovation och så många begåvade människor. Vi är övertygade om att det faktum att man med lätthet kan ta sig till Köpenhamn, och snart också Hamburg, gör de som är verksamma i Malmö öppnare och staden till en mer attraktiv plats att bo på och arbeta i. Här finns världsunika förutsättningar att bygga på, men det finns en risk för att det förändras.
Tyvärr har Malmö de senaste åren förekommit i internationell medierapportering i såväl antisemitiska som våldsamma sammanhang. Vi arbetar alla med att väga upp det och visa Malmös betydligt fler goda sidor. Att vi nu blir en stad där man inte är välkommen kommer på ett allvarligt sätt att göra det svårare. Är det den signalen vi vill skicka till länder som vi själva upplever som icke-demokratiska, rasistiska och våldsamma?
Det här debattinlägget gör inga anspråk på att lösa flyktingfrågan. Det handlar om att belysa det faktum att riksdagen nu väljer att skära av flödet mellan två städer. Vi har anställda, kunder, arbeten, relationer och leverentörer på båda sidor Sundet och upplever inte en flera hundra år gammal nationsgräns som relevant alls. Priset för att betona den gränsen den fjärde januari kommer att bli högt, framför allt på lång sikt och i form av försämrade möjligheter för våra verksamheter att växa.
IBM valde att etablera sig i Malmö, tack vare stadens öppenhet och stora mångfald. Apple valde Lund på grund av talang. Många väljer att ha sitt huvudkontor här tack vare närheten till en bra flygplats och tack vare att det finns en bred rekryteringsbas. Vad händer med det?
Som medmänniskor äcklas vi av riksdagsbeslutet den 17 december. Som affärsmänniskor funderar vi på om vår gränsöverskridande region är den bästa platsen att växa på. Som föräldrar oroar vi oss för att våra barn inte kommer att se detta som ett hem man är stolt över utan som en plats som man pliktskyldigast åker till på julen.
Vi vill motsatsen till vad regeringen i nationalstaten Sverige vill. Vi vill ha fler och snabbare tåg. Vi vill ha ett gemensamt tåg- och tunnelbanesystem med en gemensam karta. Vi vill integrera vår stad mer – både inom staden och med regionen. Vi hoppas att regeringen ändrar sig och inte låter den fjärde januari bli dagen när Sverige stängde butiken för nya människor, nya idéer och nya företag.
Emil Jensen sjunger: “Ni som vet att en mur bara är en bro på högkant”. Låt oss ta detta tillfälle i akt och öka insatserna för att integrera vår region.
Text: Hampus Jakobsson, Martin Thörnkvist, Jasenko Hadzic, Tine Thygesen, Thomas Madsen-Mygdal, Yasemin Arhan Modéer, Charlotta Tönsgård, Joel Larsson, Karsten Deppert , Dan Nilsson , Lars Buch, Maria Runeson, Mårten Öbrink, Martin Walfisz, Sofia Franzén, Jan Erik Solem, David Helgason, James Haliburton, Måns Adler, Carl Silbersky, Kajsa Bengtson, Matthias Weber, Kajsa Knapp, Anna Werntoft, Charlotta Falvin , Magnus Thure Nilsson, Klaus Nyengaard.