I Ericsson Consumer Labs framtidsrapport som jag skrev om förra veckan finns punkten 7: Emergency Chat. Den bygger på insikten att människor som åker utomlands är rädda för att roamingavgifter och därför stänger av sin mobilsurf.
Jag tillhör denna grupp när jag är utomlands, eftersom jag hatar att komma hem och upptäcka att jag kollat spam, Instagram och Facebook för en tusing på senaste helgresan i London.
En lösning på detta problem vore förstås att stora (och små) metropoler erbjöd turister och de bosatta fritt kommunalt wifi på gator och torg. I Sverige har Helsingborg och deras IT-chef Joakim Jardenberg varit ledande i detta arbete. Målet är att bli Sveriges bästa IT-stad.
Det nådde man förra månaden på Kvalitetsmässan i Göteborg. Det är obegripligt att alla i städer i Sverige inte är med i denna tävling, men i dag på debattsidan i Dagens Industri förstår jag varför. Artikeln är skriven av Konkurrensverkets och PTS generaldirektörer: Dan Sjöblom och Göran Marby. Ska den snåriga texten sammanfattas med några ord så blir det: “gas och broms samtidigt”.
Artikelförfattarna gillar inte att landets kommuner konkurrerar med privata aktörer, samtidigt är det bra att medborgarna får tillgång till internet på gator och torg. Myndigheterna tycker det är viktigt att surfande på gator och torg begränsas i hastighet och datamängd. Extra komplicerat blir det när det finns stadsnät som tillhandahåller internet. Om dessa blir för bra ska de säljas.
När jag läser texten undrar jag var medborgarperspektivet finns? I min värld är fritt wifi på gator och torg lika självklart som snöskottning och tända trafikljus. Fritt wifi i stadsmiljö är en hygienfaktor. Det har Helsingborgs kommun fattat, men ännu inte PTS och Konkurrensverket.
Fritt wifi driver besöksnäringen framåt, men också ur ett demokratiperspektiv är det smart att alla får tillgång till nätet. I debattartikeln poängterar myndigheterna att datamängdsgränserna ska ses över varje år och framhåller vikten av principer och lagar.
Självfallet förstår jag att myndigheter i likhet med många företag i dag slåss för sin existens, men vore det inte bättre om man i stället för principer (alltså ett fint ord för att slippa tänka) slog fast att Helsingborgs IT-satsning är ett föredöme och att alla kommuner i Sverige borde följa deras exempel och erbjuda fritt wifi på gator och torg.
Då förstår den privata marknaden vad som gäller och vart utvecklingen på väg. Att dra gränsen vid utomhus i stadsbebyggelse är tydligt och sen kan Konkurrensverket och PTS fokusera på annat. Och vi som bor i Sverige kan välkomna hit turister med orden att internet i Sverige omfattas av allemansrätten.