Direktivet för en ny upphovsrätt röstades igår till slut igenom av EU-parlamentet. Processen har varit lång och slutkampen om de kritiserade delarna artikel 11 och 13 har varit intensiv – med stora lobbykampanjer från olika sidor och demonstrationer från tusentals vanliga människor som oroat sig över internets framtid.
Artikel 13 (innehållsfiltret) har debatterats och tolkats flitigt av många. Vi har skrivit flera artiklar om den och direktivet i sin helhet.
När det kommer till artikel 11, eller länklicensen (vi stryker "länkskatten" som begrepp nu), så har den framförallt kritiserats för att den från början riskerade att göra det omöjligt för människor att länka mellan sidor på internet.
Sedan dess har den här delen i direktivet förändrats en hel del – men kritiken har inte upphört. Många är fortfarande oroliga för hur länkar kommer att påverkas.
Tanken från politikerna och de medieorganisationer som har lobbat för lagändringen är att stärka mediers position i förhandlingar med techjättar som Google och Facebook. Medier vill helt enkelt ha ekonomisk ersättning för att de här plattformarna i hög grad använder sig av innehåll från medier, samtidigt som de äter en stor del av (typ hela) annonskakan.
Men kommer det nya direktivet att leda till någon som helst förändring?
Det finns flera vägar som ligger framför oss.
# Allt fortsätter precis som vanligt.
Det finns en risk att Google kommer att "tvinga" till sig gratis licenser av medierna. Sökmotorn är idag en av de viktigaste källorna till läsare tillsammans med Facebook, vilket innebär att de har kan att sätta press på medier som vill behålla sina besökare.
Det är vad som hände i Tyskland, där en liknande lag redan har testats. De som ville ha betalt för sitt material riskerade att inte få synas hos Google – ett förödande alternativ för många nyhetssajter.
# Medier börjar få betalt
Den här gången hoppas man att medieorganisationerna ska få ett bättre förhandlingsläge mot techjättarna. Nu står alla EU-länders medier gemensamt samlade mot Google och Facebook, plattformar som faktiskt till stor del också är beroende av material från medier. Facebook ger inte bara besökare till nyhetssajter – det är också där många får sina nyheter. Hur sugna är besökarna på att surfa in på Facebook om allt det materialet plötsligt försvinner?
Men om detta alternativ ska bli verklighet så gäller det att medierna står enade. Om för många ger upp sitt material gratis till Google kommer de inte ha särskilt stor anledning att betala andra.
# Lagen går att runda
Även om nyhetsmedierna står enade så finns det ändå andra alternativ. Artikel 11 har kritiserats för att det är svårt att tolka hur mycket Google och Facebook kommer att få visa av en nyhetsartikel. Som den är formulerad nu finns undantag för hyperlänkar och det man i grunden vill komma åt är plattformar som nyttjar mediernas innehåll kommersiellt. Men där tillåts ändå “väldigt korta” utdrag från materialet som länkas.
Google genomförde nyligen ett test där de helt enkelt plockade bort allting utöver själva länken, titeln på publikationen och en eventuell förhandsbild på ett videoklipp. Den förändringen medförde att trafiken till de berörda nyhetsmedierna minskade med 45 procent, enligt Google själva.
Det finns alltså en möjlighet att våra länkar på delar av internet, exempelvis Google, helt enkelt kommer att ändra utseende. Google tog i från tårna när de genomförde sitt test, men nyhetsaggregatorer kommer inte heller att kunna vara lika frikostiga med utdragen som de är idag.
# Så vad händer nu?
Nu väntar en kamp där medieorganisationer åtminstone får chansen att förhandla med sökmotorer, sociala medier och andra kommersiella aktörer som fyller sina plattformar med journalistik.
Det finns en öppning för medier att erbjuda sitt material gratis, något som plattformarna rimligen kommer att försöka utnyttja. Eftersom att det också finns en möjlighet för enklare typer av utdrag kommer det antagligen att kunna användas för de medier som inte vill dela med sig av sitt innehåll.
Tuffa förhandlingar är att vänta.