Sök

Kommentar: Sara Lindmark

Chefer måste pusha pappor att ta föräldraledigt – inte hindra dem

JämställdhetFöräldraledighet

Sara Lindmark. Foto: TT och Jonas de Lange.

Sara Lindmark

Sara Lindmark

Reporter

Det är dags för mossiga chefer att sluta sucka när deras manliga anställda vill vara föräldralediga eller vabba. För att näringslivet ska bli jämlikt krävs förändringar på hemmaplan, skriver Breakits Sara Lindmark.

Familjelivet är den största stötestenen för kvinnors karriärer, visar forskning. Kvinnor tar ut majoriteten av föräldraledigheten, stannar hemma med sjuka barn och går ner i arbetstid. Hur många gånger har vi inte hört det? Många. För gamla strukturer och könsnormer tar som bekant lång tid att förändra.

1974 tog mammor ut 99,5 procent av alla föräldradagar medan pappor tog ut 0,5 procent. 2018 var fördelningen 70,7 respektive 29,3 procent. Utvecklingen mot att dela lika på föräldrapenningen går alltså framåt – men långsamt.

Därför har regeringen gjort justeringar för att få fler att dela på ansvaret – eller snarare lyxen – att få vara hemma och knyta an till sitt barn. Den 1 januari 2016 infördes en tredje pappamånad. Ett viktigt ekonomiskt incitament för att få fler män att stanna hemma. Exakt hur stor påverkan som varje månad har haft är svårt att hitta svar på. Kanske skulle attityder och normer ha förändrats utan? Flera experter är i alla fall eniga om att det har skyndat på ett jämställt uttag. 

Men frågan splittrar och är hett omdebatterad. Det stora motargumentet bland såväl kvinnor som män, är förstås att varje familj borde få bestämma själv.

Och – det får man ju. Pappamånaderna är bara en signal om vad man vill att skattepengar ska användas till. Familjer kan fortfarande välja att låta dagar brinna inne och pappor kan välja att inte stanna hemma en enda dag med sina barn.

Jag hoppas verkligen ingen gör det valet, och att det i framtiden kommer att lagstiftas om ännu fler pappamånader. Jag förstår att det kan få negativa ekonomiska konsekvenser för vissa familjer och enskilda personer, och det borde finnas system som fångar upp de som verkligen hamnar i kläm. Men på en samhällsnivå är jag fullkomligt övertygad om att alla vinner på ett så delat och jämställt föräldraskap som möjligt.

Sen måste alla stanna upp och inse att vi är en del av strukturerna. Vi måste sluta titta snett på mammor som “bara” stannar hemma ett halvår eller mindre, och ifrågasätta papporna i lika hög grad. Vi mammor måste släppa ansvaret till våra partners (hur lockande det än kan vara att stanna i sin bebis-bubbla för alltid) och papporna måste se det som en självklarhet att vara hemma.

Men för att familjelivet och därmed också arbetslivet ska bli jämlikt vilar ett stort ansvar på arbetsgivarens axlar. Hen måste stödja männens ledighet – inte sätta upp (informella) hinder för den.

En färsk studie från Göteborgs universitet visar nämligen att många företag saknar planer för hur de ska ersätta den som är ledig. Istället förlitar man sig på en kultur av medarbetarlojalitet där arbetskamraterna täcker upp för papporna, vilket gör att de känner sig tvingade att komma tillbaka till jobbet snabbt.

Jag känner flera män som jobbar inom it- och finansbranschen där vissa chefer suckar djupt så fort de nämner föräldraledighet. 

Det är dags för de cheferna att kliva ur sina medeltida grottor och börjar kämpa emot normerna istället för att upprätthålla dem. Då kommer också fler talanger att vilja söka sig till deras företag.

Läs mer