Vi vet inte exakt hur det har gått till i de misstänkta bedrägeri-fallen med Bioring och Zen blanket. Men här är ett möjligt scenario:
Du har hoppat av dina studier och sitter i en studentlägenhet och drömmer om de stora pengarna. Du har lite koll på gräsrotsfinansiering, alltså att man tar in pengar till sin idé från olika privata investerare via en plattform, och tänker att det verkar rätt lätt att sälja via amerikanska plattformar som Kickstarter och Indiegogo.
Du tänker att wearables, alltså teknik som man bär på sig, är hett och börjar spåna. Varför inte en ring som kan mäta puls, hålla koll på din sömn – och dessutom på något sätt hålla koll på hur mycket kalorier du får i dig?
Lite research visar att det finns PR-byråer som är villiga att hjälpa till att paketera din kampanj på ett snyggt sätt, mot att de får någon procent av försäljningen när kampanjen väl är klar. De tar fram snygga produktbilder och gör smarta filmer på Youtube där tekniken bakom ringen presenteras.
Och just det, du ska hitta på ett team bakom bolaget. Varför inte en amerikan och en kines? Michael Johnson och James Lee känns som bra namn. Du skojar till det lite i de olika paketen som går att köpa på kampanjsidan. En resa till Sverige inklusive en köttbullelunch med dig på Ikea ingår i ett (faktiska exempel från Bioring-kampanjen).
PR-byrån köper reklam på Facebook och riktar den mot den amerikanska marknaden. Helt plötsligt har över 2.000 personer gått in och beställt ringen och du har samlat in runt 4 miljoner kronor. Ingen verkar bry sig om de personer som högljutt försöker varna för att den här tekniken faktiskt är omöjlig att ta fram i verkligheten. Indiegogo betalar ut pengarna till det amerikanska bolaget du har satt upp i en lågskattedelstat efter att de tagit sin del av kakan.
PR-byråerna är enkla att blåsa eftersom all kontakt du haft med dem varit via fejkat namn och mejl. De får skylla sig själva när deras idé är att ta betalt i efterhand, tänker du. De kan ändå inte hitta dig i Sverige.
Det här gick så enkelt att du efter ett par år bestämmer dig för att göra en ny kampanj. Du tänker att sömnproblem är vanligt, hänvisar till lite forskning vid Göteborgs universitet – och skapar en kampanj för ett tyngdtäcke på Kickstarter. Du låter en kvinnlig bekant stå med sitt namn på kampanjen.
När kampanjen blir lyckad fortsätter du att sälja samma täcke på Indiegogo (eftersom du förstått att de betalar ut pengarna snabbare än Kickstarter) och får in totalt 7 miljoner kronor.
Förr i tiden kallades det här för investeringsbedrägerier och upplägget var liknande, bara det att tekniken är ny. Även investeringsbedrägerier var svåra att komma åt. Det berättar chefsåklagaren Stefan Lundberg i Breakits podd, som du kan lyssna på här:
Men det finns några saker att hålla utkik efter:
• Hur ser hemsidan ut, vad står det för kontaktuppgifter?
• Personerna som presenteras där, finns de på riktigt, går de att hitta med en googling?
• Är bolaget bakom registrerat någonstans? Kan så klart vara svårare om det inte är ett svenskt bolag.
"Men, borde inte polisen kunna göra något åt det?", kanske ni tänker nu.
Det är i de här fallen tusentals personer som har investerat pengar i kampanjerna, men det rör sig om relativt små summor för varje person, max några tusenlappar.
Och de som har investerat är dessutom utspridda över hela världen. De kan vända sig till sitt kortföretag och kanske få pengarna tillbaka den vägen, eller göra en polisanmälan på sitt lokala poliskontor – där den med största sannolikhet läggs ner.
Det är de ingredienserna som gör det till det perfekta brottet.
Om svenska rättsväsendet utreder det fall och den person som Breakit skrivit om kan vi inte veta, med hänvisning till förundersökningssekretessen. Men klart är i varje fall att jag, när jag varit i kontakt med dem, ofta har fått börja med att förklara vad Indiegogo och Kickstarter är för något.
Polisen kan oftast bara varna för den här typen av bedrägerier innan de inträffar, och sedan hoppas att plattformarna ska ta större ansvar för att städa ut misstänkt falska kampanjer.
När jag frågar Indiegogo vad de har för kontrollmekanismer blir svaret från bolagets PR-person att de:
• Dels har ett team som granskar kampanjerna med ungefär samma grävmetoder som journalister använder.
• Dels har en algoritm som varnar om något ser skumt ut.
• Och utöver det "crowdsourcar", alltså samlar in, information från kampanjerna av användarna, som ofta i är mycket aktiva i kommentarsfälten.
I fallet med Bioring misslyckades Indiegogo rejält på den punkten. När det kommer till Zen blanket går det ännu inte att säga att det är en bluff, så det återstår att se vad som händer.
Men eftersom Indiegogo betalar ut pengarna relativt snabbt efter att kampanjerna är klara så tyder mycket på att de som skapat Zen blanket-kampanjen redan har cashat in, i varje fall en del av de 7 miljonerna.