WHO: Jo, dataspelberoende kan faktiskt vara en sjukdom

Dataspelsbranschen

Arkivbild. Foto: Jens Meyer/AP/TT

Jonas de Lange

Jonas de Lange

Reporter

Världshälsoorganisationen tar första steg mot att erkänna ett digitalt spelberoende som en åkomma.

Att spelberoende är en sjukdom finns det liten tvekan om i samhället. I exempelvis Sverige visar alla olika betting- och gamblingaktörer oftast ett nödnummer man kan ringa som spelberoende när man ser deras reklamer eller går in på deras sajt.

Nu frågar sig Världshälsoorganisationen (WHO) om det inte är dags att vi börjar tänka likadant även kring spel där man inte vinner några pengar.

New york times rapporterar att organisationen i dagarna planerar att lägga till dataspelberoende som en faktisk sjukdom, i utkastet till en ny version ICD – International Classification of Diseases.

“Nu behöver vi inte gå runt problemet och kalla det depression eller ångest, eller någon annan konsekvens av problemet, utan att vara roten till problemet”, säger Petros Levounis, ordförande på psykiatriavdelningen på Rutgers New Jersey Medical School, till NYT.

I världen finns över 2,5 miljarder människor som spelar dataspel i någon form. Bara i Sverige omsatte branschen 12,5 miljarder kronor 2016 – och den växer kontinuerligt.

Per Strömbäck, talesperson för branschorganisationen Dataspelsbranschen, manar dock till varsamhet kring WHO:s nya klassificeringsförslag, och hyser en uppfattning som står i bjärt kontrast till Petros Levonius.

“Det är klart att det finns individer som behöver hjälp, men det är inte säkert att de blir betjänta av en sådan diagnos. Det kan vara andras diagnoser som tar sig i uttryck i överdrivet spelande. Det kan till och med vara så att spelandet är ett sätt att hantera de andra problemen”, säger han, till Breakit.

Kommer branschen att påverkas om dataspelberoende erkänns som en sjukdom?

“Ja, det kommer den men exakt hur är svårt att säga. Vi följer givetvis utvecklingen”, säger han, och fortsätter:

“Det viktiga tycker jag är att vi har ett ansvarsfullt arbete med upplysning till föräldrar, dels genom PEGI (åldersgränssystemet för dataspel reds. anm.) och dels genom våra egna råd till föräldrar i en del vi kallar ‘Fråga, prata, spela’.”

Läs mer