Jag lovar. Det här blir sista gången jag upptar redaktionellt utrymme för att skriva om Breakits kapitalanskaffning. Men för tillfället är det just denna finansieringsrunda som upptar större delen av min vakna tid. Antalet intryck från världen utanför min lilla nyemissions-bubbla blir därför starkt begränsade. Lyckligtvis får jag rejält med stimuli inne i nämnda bubbla.
Som i tisdags. Då hade jag på lite oklara meriter fått till ett möte med ex-ministern och den framgångsrike börsdirektören. På väg till mötet oroade jag mig lite för att tekniken skulle funka. Det är ju en smärre mardröm att inte lyckas få igång presentationen när åhörarna bänkat sig.
Men jag nojade helt i onödan. Vare sig den forna toppolitikern eller företagsledaren visade något intresse för att spana in min proffsiga Prezi-presentation (mycket bättre än Powerpoint!).
De gick istället rakt på sak:
“Hur har du lyckats få någon att putta in pengar i det här förlustprojektet?”.
Frågan var ställd med glimten i ögat men fick mig ändå lite ur balans, det erkännes. Och jag hann inte börja klura ut ett smart svar innan ex-ministern gick på offensiven:
“Vi snackade innan och en sak fattar jag inte. Hur ska du kunna konkurrera med Dagens Industri? Deras blaska har ju varenda revisor, tandläkare, bankman. Ja alla. I hela Sverige! Vem vet vem ni är?”.
Tafatt försökte jag argumentera att det var nya tider nu, papperstidningen var på utdöende samtidigt som jätten Dagens Industri kämpade för att konvertera över sina pappersprenumeranter till digitala premiumkunder. När DI låste in allt mer material på sin sajt hade vi världens chans att ta marknadsandelar. Just därför borde de investera både en och annan miljon i Breakits nyemission. Typ.
Om jag ska uttrycka mig milt gjorde vare sig börsdirektören eller ex-ministern vågen efter min utläggning. Kort därefter lämnade ex-ministern rummet utan att ha lyssnat klart på min pitch. Han klappade sin kompanjon på axeln och sa som avslutningsreplik:
“Det här får du bestämma. Jag måste ta ett annat möte nu”.
Efter den sortin hade jag svårt att återfå energin – om jag ens haft någon tidigare. Pliktskyldigt höll jag och börsdirektören igång konversationen några minuter till. Sedan lämnade jag byggnaden skyndsamt. Med svansen mellan benen.
Trevlig helg!
Veckans vad var det jag sa: Lime. I morse berättade huvudägarna till det snabbväxande Lunda-bolaget att en notering planeras i Stockholm under 2018. Precis som du kunde läsa om här före jul. Någon gång ska väl också jag ha rätt i mina vilda spekulationer!
Veckans coolaste: Pierre Siri. Mannen bakom Blocket-succén hostade upp en halv miljard mer än Schibsted och kunde därmed gå segrande ur budgivningen kring Hemnet. Prislappen på totalt 2 miljarder kronor har i efterhand fått en del att undra om inte Pierre Siri och hans kompisar betalade på tok för mycket. Men Pierre Siri verkar inte direkt ligga sömnlös på nätterna på grund av detta. I en läsvärd intervju med Pierre Siri i DI Weekend säger han att miljardbudet var “Det enklaste köpbeslut jag tagit”. Friskt vågat hälften vunnet!
Veckans paradox: Pierre Siri. Efter att ha läst intervjun i DI Weekend är det svårt att dra slutsatsen ifall Pierre Siri gjorde en fantastisk eller katastrofal affär i Blocket. På ett sätt – han köpte 35 procent av Blocket för 1 miljon kronor och sålde för runt en kvarts miljard. 250 gånger pengarna går knappast att klaga på. Å andra sidan. Idag är Blocket-affären den största tillgången i Schibsted med ett börsvärde på 45 miljarder kronor. Pierre Siri själv poängterar dock att han inte är bitter.
Veckans skugga: Daniel Ek. På Spotifys kapitalmarknadsdag var det rätt talande vem de tunga institutionerna förlitar sig på mest i streamingbolaget. Både Daniel Ek och finanschefen Barry McCarthy avslutade dragningen med att svara på frågor men det var den sistnämnde som briljerade. Daniel Ek spelade andrafiol och hade svårt att övertyga. Det känns som han kommer få svårt att charma Wall Street.
Veckans stjärnskribenter: Fredrik Cassel och Pär-Jörgen Pärson. De två riskkapitalstjärnorna (Cassel partner på Creandum och Pärson dito på Northzone) har i varsin bloggpost utklassat det mesta som i veckan skrivits i ämnet Spotify. Pär-Jörgen berättar bland annat om när Spotify-grundaren Martin Lorentzon fräckt bytte valuta från dollar till euro och därmed i ett slag höjde Northzones pris med 20 procent. Fredrik Cassel kontrar med att bjuda på ett internt dokument från Creandum som visar hur fel han hade om Spotify, men hur rätt det ändå blev. Läs nu om du inte redan gjort – själv ska jag genast försöka värva över de två som krönikörer till Breakit. Kan dock bli svårt att matcha riskkapitalbolagens ersättningsnivåer.
Veckans mer oväntade nyhet: Kenyas vänstertrafik. Inte mycket går den svenska klädjätten H&M:s väg för tillfället. Nu är det vänstertrafiken i Kenya som ställer till det. För du läste väl denna nyhet?
Veckans rikaste idealist: Jimmy Wales. Jag älskar Wikipedia och har de senaste åren regelbundet donerat några hundralappar till den ideella föreningen bakom tjänsten. Men efter att Wikipedia-grundaren, i en intervju med Breakit, glatt berättat att hans organisation är en av världens lönsammaste och förra året gjorde en vinst på 200 miljoner kronor känner jag inte längre ett lika trängande behov av att stödja just den här organisationen. Eller tänker jag fel?
Veckans flaggning: Stefan Lundell. Nu gör Lundells vecka uppehåll några veckor. Jag och min familj ska göra det som förmodligen blir vårt livs resa – till Taiwan, våra barns födelseland. Men håll ut, i mitten av april är vi tillbaka i Stockholm.