Ett av de mest allvarliga angreppen på journalistiken i år skedde den 11 januari när president Donald Trump, världens mäktigaste man, kallade tv-kanalen CNN för “fake news” eftersom han inte gillade deras bevakning.
Glidningar i språket verkar först harmlösa. Men med tiden kan nya ord och begrepp få oanade konsekvenser när de sätter sig i människors medvetanden, och förvrider vår bild av världen.
En som verkar ha blivit inspirerad av Donald Trump är Spotify-grundaren Martin Lorentzon. Han slängde sig helt felaktigt med begreppet “fake news” i en intervju med Sveriges radio, som han nu sannolikt ångrar.
Ett annat exempel kom häromveckan när en framgångsrik svensk internetentreprenör per mejl meddelade mig att Breakit riskerade “att sprida fake-nyheter” i vår kritiska bevakning av hans företag.
"Ett annat exempel kom häromveckan när en framgångsrik svensk internetentreprenör per mejl meddelade mig att Breakit riskerade “att sprida fake-nyheter” i vår kritiska bevakning av hans företag"
Fake news började som en term för att beskriva rena falsarier, men har på senare tid blivit ett begrepp som folk tar till för att beskriva journalistik som de inte tycker är bra. Det är förvirrande och skadligt. Risken finns att viktiga begrepp som “sanning” och “fakta” blir relativa, en negativ utveckling som redan har börjat.
Den bästa lösningen som jag kan se är att skrota uttrycket fake news. Det var aldrig ett bra begrepp från första början, av två skäl:
-
Fejknyheter är inte nyheter – de är lögner. När Facebook under valrörelsen i USA spred en artikel om att påven gått ut och stöttat Donald Trump, var det ingen “nyhet”.
-
Begreppet “fake news” behövs inte. Det räcker att skriva “påhittad text” eller varför inte “lögn”.
Fördelen med att använda hårdare, raka ord som “lögn” är att den som använder ordet tvingas gå till botten med vad vederbörande egentligen menar.
Ett exempel: New York Times publicerar en artikel där de skriver att Donald Trump säger att Sverige är en diktatur.
Man skulle kunna kalla det för en “fejknyhet”, eftersom det är påhitt att Sverige är en diktatur.
Men om Donald Trump faktiskt bevisligen har sagt så, då? Då är ju själva nyhetsartikeln sann, även om presidenten ljuger. Trump far med osanning, men New York Times skriver sanningen när de återger hans lögn.
Den här sortens logiska och goda tankesteg blir svårare med det lite luddiga begreppet “fejknyhet”, som syftar till att sätta tvivelns stämpel på en artikel mer generellt – utan att sätta fingret på exakt vilka sakuppgifter som eventuellt är fel.
Sa Donald Trump att CNN ljög och hittade på rakt av, eller menade han med “fake news” något annat?
Genom att städa bort tvetydiga termer ur språket och tvinga makthavare att tala ur skägget får vi de raka svar som vi, journalister och alla andra medborgare för den delen, förtjänar.
Svar som “Ja, det var precis så det gick till” eller “Nej, det har aldrig hänt”.
Om vi inte håller språket rent från kladd kommer vi till slut få ett språk utan sanning.
Olle Aronsson är medgrundare på Breakit, och ansvarig utgivare.