Sök

Sluta gnäll – det är ingen som tvingat dig att bli entreprenör

Startuplivets baksida

Viggo Cavling

Viggo Cavling

Krönikör

Roten till entreprenörernas gnäll är att de känner frihetens vind och blir rädda, skriver Viggo Cavling, med anledning av Breakits artikelserie "Startuplivets baksida".

För närvarande läser jag uppföljaren till Yuval Noah Hararis succébok Sapiens. Den nya boken heter Homo Deus och precis som i föregångaren blandar professorn i historia tillbakablickar med nulägesrapporter och framtidsstudier. Först tänkte jag sträckläsa boken och först av alla skriva en sammanfattande krönika, men boken är så rik och mångfacetterad att jag väljer att läsa långsamt och fundera.

En av Hararis tekniker är att höja blicken från vår tid och sätta vad vi känner 2017 i perspektiv med gångna tider. Varje gång Harari gör det inser jag snabbt att begreppet “känslor” är ett tämligen nytt påfund. Förr fanns det drakar och demoner i helvetet under oss och änglar och Gud i paradiset ovan molnen. I dag finns allt detta inne i våra huvuden och varje gång vi får en fråga om “läget just nu” börjar vi prata om våra känslor. Förr dog människor av svält, krig och influensa. I dag kommer de flesta som föds 2017 att leva i minst 100 år. Möjligheten till den dubbla livslängden är överhängande. Influensan är botad. Det dör mångdubbelt fler av övergödning än av svält och självmord är en vanligare dödsorsak än att dö i krig. Detta gäller även amerikanska soldater.

Alltså, vi har det mycket bättre än vi någonsin haft tidigare – ändå gnäller människor. Och om man ska tro Breakits senaste enkät har även entreprenören det tufft. Oj, oj, oj, det är svettigt att få kredit och debit att gå ihop. Risken att gå i konkurs är uppenbar. Ibland kan människor inte sova på nätterna. Ännu vanligare är att vi äter dålig mat. Och ofta glömmer vi bort att motionera. Suck. Stön. Förra veckan skrev jag att Stockholms är världens bästa startup-stad. Det tycker jag fortfarande, men betyget dras ner av denna klagan.  

Jag anser att roten till entreprenörernas gnäll är att de känner frihetens vind och blir rädda. Jag tror att det är Björn Ranelid som brukar hävda att om människan insåg hur fri hon var skulle hon darra av skräck. (Björn uttrycker det mer poetiskt, men ni fattar poängen.) Jag menar, det är ingen som tvingar dig att bli entreprenör. Dagens tech-trend är i första hand ett mode. Förr skulle de hungrigaste på Handelshögskolan bli vd på ett globalt börsbolag. Idag ska de bli IT-miljardärer av egen kraft.

Att det är tufft på toppen på bägge posterna förstod jag när jag såg intervjun med SEB:s avgående vd Annika Falkengren i Skavlan för några veckor sedan. Hon fick frågan av succéförfattaren Jo Nesbø varför så få kvinnor kommer in i styrelserummen. Hennes svar var att kvinnorna försöker ta en genväg via HR- eller marknadsavdelningen, men det är bara när du har levererat resultat i en stor affärsdrivande enhet som dörren till högsta toppen öppnas. Det finns alltså ingen genväg. Det är bara att bita ihop och kämpa på. Det gäller alla som söker framgång. Enda skillnaden mot förr i tiden är att döden ytterst sällan lurar runt hörnet. Vi har aldrig haft det bättre.

Det gäller speciellt entreprenörerna som Breakit skriver om.

STARTUPLIVETS BAKSIDA

Entreprenörer ses som vår tids rockstjärnor. Men i själva verket är livet som egenföretagare ofta slitsamt och utan lön för mödan. I artikelserien Startuplivets baksida rapporterar Breakit om de tuffa delarna av entreprenörslivet. Erfarna företagare vittnar om ångest, enorm stress, kärv privatekonomi, förstörda relationer och om misslyckade satsningar. Läs alla delarna i serien här.

Läs mer