Sök

Viktigaste arbetsuppgiften för en vd – att vara nyfiken på det nya

Krönika

Viggo Cavling: "Välkommen till 2016, Tomas Franzén"

Viggo Cavling

Viggo Cavling

Krönikör

I det gamla pliktsamhället på 80-talet fick en VD inte leka på jobbet. I dag är den viktigaste arbetsuppgiften att vara nyfiken på det nya, skriver Viggo Cavling.

Mitt sista knäck innan jag lämnade i stan i juni var att jag agerade moderator när revionsfirman PWC presenterade sin Global Media Outlook på startuphubben Epicenter. Rapporten har presenterats 17 gången tidigare och de senaste åren i samarbete med Sime. Eftersom eventet inte hade en tung keynote speaker (läs: någon som pratar engelska) fick jag dra några av mina slutsatser om medie- och underhållningsbranschen.

Min första spaning är att branschen drivs av två P:n: Prispress och personligheter. Prispressen, som en följd av att programmatic breder ut sig. Automatiska medieköp mot “rätt” mål borde ge medierna mer pengar, men jag upplever inte att medierna, med sin föråldrade betalningsmodell, lyckas med detta. 

Det andra P:et är än mer självklart: personligheter. Människor tycker om människor som de kan spegla sig i och samtidigt se upp till. Några har det och de flesta inte. I sommar har två av världens största besökt Stockholm: Beyoncé och Rihanna. Exakt vad som är den magiska algoritmen i dessa två personligheter vet vi ännu inte, men till det kanske vi kommer.

Min andra spaning är att vi har gått från pliktsamhället till lustsamhället. Jag tillhör den sista generationen som fortfarande minns när det bara existerade två statligt kontrollerade kanaler på TV. Jag var med och kämpade för reklam i radion när jag lyssnade på radio MCB. Att ha tråkigt var synonymt med att vara ung människa på 80-talet. Men sen kom lustsamhället och i dag är det nästan omöjligt att ha tråkigt. Det händer alltid något kul på Instagram Stories, Pokemon Go eller i den gamla galoschen Youtube. Det bästa är om jag surfar mellan de tre apparna i min iPhone 6.

Problemet, speciellt i mediebranschen, är att många beslutsfattare är kvar i det gamla pliktsamhället. Ett bra exempel är Bonniers VD Tomas Franzén som nyligen berättade i en intervju att han INTE spelat Pokemon Go. Hans barn hade laddat ner spelet, men inte ledaren för Nordens största och viktigaste mediebolag. Ursäkta, men välkommen till 2016 Tomas Franzén.

Här är höstens kom-i-håg-lapp: I det gamla pliktsamhället på 80-talet fick en VD inte leka på jobbet. I dag är den viktigaste arbetsuppgiften att vara nyfiken på det nya. Det är bara de direktörer som själva leker som förstår vilka drivkrafter som gäller i lustsamhället. Detta är den största revolutionen som drabbat mänskligheten sedan vi gick från jägarsamhället till bondekulturen. Läs gärna med här.

Och med dessa rader är mitt sommarlov som krönikör på Breakit slut och jag lovar att skriva två gånger i veckan så lustfyllt jag bara kan om den digitala revolutionen och hur den skapar nya affärsmöjligheter för alla s m kan  ch vågar säga: j g älsk r  tt lek .

Läs mer